Näktergalen sjunger på teckenspråk
Dramatisering: Julia Kankkonen och arbetsgruppen. Regi: Noora Karjalainen. Ljud: Kristian Ekholm. Ljus: Noora Karjalainen. Video: Teemu Lipasti-Sjöroos, Johan Hedrén. Kostym: Noora Karjalainen, Anne Sjöroos. Mask: Tiina Hakala, Minja Hynynen. Hår: Netta Keski-Levijoki. På scenen: Robin Hänninen, Silva Belghiti, Minna Kettunen-Enberg. Ursa Minors och Svenska Teaterns premiär på Nicken-scenen 3.12.
Det är inte varje dag man får chansen att se en föreställning som i sin helhet går på finlandssvenskt teckenspråk, ett språk som omkring nittio personer i dag har som officiellt modersmål och som finns på Unescos lista över hotade språk.
Det ska emellertid genast tillläggas att Ursa Minors och Svenska Teaterns samarbete Näktergalen simultant framförs på svenska och finlandssvenskt teckenspråk, vilket gör föreställningen begriplig både för döva och hörande.
Men det känns också som en självklarhet att se Ursa Minor, en grupp som arbetar med inkluderande teater, spela på Svenska Teatern – det här är trots allt den svenskspråkiga nationalscenen som ska vara tillgänglig för alla.
Båda språken vävs snyggt och smidigt in berättandet, i hög grad tack vare de karismatiska berättarna Silva Belghiti och Minna KettunenEnberg. Silva Belghiti tolkar det som Minna Kettunen-Enberg säger till teckenspråk och vice versa. I Noora Karjalainens regi blir översättningen inget synligt yttre raster, utan en fungerande del av scenberättandet.
Fånge på nätet
Genom ljud, ljus och scenografi skapas en sagovärld på lilla Nicken-scenen präglad av en rolig retrokänsla med glitter, syntmusik och självlysande blommor.
Näktergalen bjuder också på en sympatisk och rätt fyndig omläsning av H.C. Andersens saga. Berättelsen om kejsaren som blir betuttad i näktergalens ljuva stämma och först försöker bura in fågeln i sitt palats, sedan ersätta den med en konstgjord pippi, har anpassats till en samtid där en stor del av våra sociala liv utspelar sig på sociala medier.
Kejsaren, gestaltad av KettunenEnberg med komedienntalang, vill framför allt marknadsföra sin nyfunna exotiska klenod, Robin Hänninens turkosglittriga näktergal, på Youtube, Twitter och Facebook. Hon inser emellertid inte att hon inte bara låser in näktergalen utan också sig själv. Sagan förmedlar effektivt bilden av hur vi maniskt försöker fånga livet i ett fotografi eller i klatschiga 140 tecken och glömmer bort det väsentliga, att leva.
Genom ljud, ljus och scenografi skapas en sagovärld på lilla Nicken-scenen präglad av en rolig retro- känsla med glitter, syntmusik och självlysande blommor. Ensemblen har energi och närvaro, Silva Belghiti bjuder dessutom på en snillrik och humoristisk fysisk gestaltning. Och sången tolkas på ett flertal sätt, bland annat genom teckenspråk och basstämmor som känns, surrar och mullrar i kroppen.