Vad händer i Finland?

Vad fan är det som händer i Finland? Man skjuter kvinnor i Imatra, rasister marscherar på gatorna och irakier deporteras med wehrmacht-effektivitet.

Tanken slår mig plöts- ligt när jag lyssnar på radion i Sverige. En finlandssvensk kvinna ringer in till programmet Radiopsykologen och berättar om sin vardag i Finland. Hon har råkat kära ner sig i en irakisk flykting och han har nu fått avslag på sin asylansökan. Rösten stockar sig och tårarna faller nästan med en gång.

– Jag känner en sådan bottenlös sorg, inte bara för vår del utan för hela landet. Det finns så mycket hat överallt. Främst är det riktat mot flyktingar och muslimer, men också mot människor som engagerar sig för flyktingar, som jag. Vi kallas för suvakkihuorat – toleranshoror.

Maria berättar hur rädd hon är för att offentligt tala om sin relation, särskilt efter morden i Imatra förra året då en man sköt ihjäl tre kvinnor på en restaurang.

– Det känns som en mardröm, overkligt, som en tjock svart dimma lagt sig över hela landet. Jag vill bara skrika ut min desperation.

Under asylprocessen har hon maktlöst sett sin pojkvän långsamt nötas ner både psykiskt och fysiskt. Han har också börjat ta avstånd från henne för att bespara henne bekymret samtidigt som han nästan har slutat att fungera som människa.

Varför Maria valde att ringa ett radioprogram i Sverige vet jag inte, men kanske är orsaken tystnaden just nu i Finland där flera olika beslut påskyndas av regeringen utan större debatt. Underliga förslag som att flyktingar ska vräkas från boenden efter att ha fått avslag, flyktingar ska inte kallas papperslösa när de tvingas gå under jorden utan ska benämnas som ”illegala”. Skolor, kyrkor och sociala myndigheter ska ringa in och tipsa om flyktingar som gömmer sig, något som påminner om en angivarstat.

Den bekymrade radiopsykologen försöker trösta med sin sammetsröst, men problemen som Maria berättar om är för svåra och komplicerade. Freud, Jung och Skinner har inte mycket att komma med mot finländsk politik eller när ens kärlek snart ska eskorteras ut ur landet mot en möjlig död.

Vad som däremot sipprar fram genom radioapparaten genom Marias vittnesmål är en trist bild av en hundraårsfirande och flaggviftande nation. En klen tröst är att Finland inte är ensamt, tendenserna finns även i Sverige och övriga världen.

Kanske hade det varit annorlunda för kärleksparet om regelverket vore annorlunda när det gäller irakiernas asylskäl men det finländska Migrationsverket har tvärtom gjort sig känt för sina rekordsnabba asylprocesser. Nu i veckan fick Migri dock en bakläxa – Helsingfors förvaltningsdomstol förkastade Migris tolkning att Bagdad skulle vara säkert för irakiska flyktingar. Förvaltningsdomstolen tog fasta på FN:s flyktingorgan UNHCR som slår fast att det inte finns förutsättningar för intern flykt inom Irak.

Alla flyktingar som kommer till Europa kan inte stanna. Så är det bara. Men flyktingarna ska behandlas med respekt, deras ärenden ska granskas i en rättssäker asylprocess och deras rättigheter ska säkras av stat och myndigheter. Marias pojkvän ska inte behöva få spottloskor på sig på gatan, eller få pikar av polisen av typen ”åk hem”. Maria ska inte heller behöva höra att hon är en ”toleranshora” för att hon älskar en man från ett annat land.