Vi betalar inte!

Posten Det som hände Ralf Nikander och hans postförsändelse (HBL 3.1) hände också mig. I augusti skickade jag ett cirka fyra centimeter tjockt brev med korrekt mottagar- och avsändaradress (bägge i Esbo, bägge på svenska) samt telefonnummer till mottagaren, eftersom brevet inte kunde levereras till ett vanligt brevinkast. Det kom aldrig fram.

I december fick jag per post ett till mig adresserat brev där Posten meddelade att jag kan kontakta företagets verksamhetsställe i Tusby och mot en avgift på tio euro få brevet levererat till min hemadress. Posten uppmanade mig dessutom att med hjälp av en spårningskod kolla vad allt försändelsen hade varit med om. Man kunde se att försändelsen hade varit på en omväxlande och lång resa med många strapatser, bland dem dock inte leverans till angiven mottagar- eller avsändaradress.

Att Posten kände till avsändaradressen kan man ju sluta sig till eftersom meddelandet kom fram. Vid ett samtal med Postens kundtjänst visade det sig också att Posten erkände att mottagaradressen och mottagarens telefonnummer var korrekta.

Posten kunde däremot inte säga varför företaget inte ens hade försökt leverera försändelsen. Kan det vara de svenskspråkiga adresserna?

Och avgiften på tio euro? Den slapp jag betala eftersom Posten måste medge att företaget ensamt var skyldigt till det skedda, och jag fick till och med tjugo brevfrimärken till ett värde av 24 euro som tröst. Finansiellt hade jag alltså nytta av eländet, och mottagaren fick innehållet i brevet cirka 100 dagar efter tilltänkt leveransdag. Jag tycker ändå att Posten kunde göra det lättare för sig och bära ut försändelserna direkt.

Till alla andra som råkar ut för samma som Nikander och jag: stå på er. Vi betalar inte, vi betalar inte!, sade man redan i pjäsen av Dario Fo och jag uppmanar alla att hålla på sin rätt. MARIKA LAURIN Esbo