Oetiskt att skära i folkpensionerna

Det är trevligt att mitt inlägg (HBL 9.1) har väckt respons. De flesta frågor som nu lyfts upp har jag behandlat i mina fem tidigare inlägg om pensioner och index under 2016 i detta blad. Jag kommer därför inte att upprepa allt jag har sagt utan försöker kort besvara väsentliga frågor.

Per-Erik Lindholm vill vidhålla att en stiftad lag alltid gäller. Så anser också jag. I fråga om pensionerna har dock lagen ändrats flera gånger sedan de dagar som Lindholm hänvisar till, det vill säga 1961. Pensionslagarna kommer helt säkert att ändras även i framtiden. Lindholm hänvisar även till Kimmo Kiljunens bok ”Eläkeläisten taitettu itsetunto” (Pensionärernas brutna självkänsla). Nej, jag har inte läst den, men jag har bekantat mig med Kiljunens åsikter. Jag tror inte att boken är en vetenskaplig utredning, men skall inte döma utan att bekanta mig med den. Jag har dock inte tänkt köpa den. Kiljunens vetenskapliga meriter tycks dock främst ligga inom utvecklingspolitik.

Kiljunen beklagar sig över att jag stämplar honom som demagog. Enligt min definition är en demagog en person som med tvivelaktiga fakta förleder folkmassorna. Då jag läser inledningen till Kiljunens medborgarinitiativ anser jag att den definitionen fylls. Citat: ”Indexförnyelsens pris är 312 miljoner euro, 0,18 procent av pensionsfondernas kapital och 2,6 procent av deras avkastning. Ibruktagandet av löneindexet förorsakar inte en förhöjning av pensionsavgifterna. Förändringen minskar inte heller pensionsfonderna”.

Den som skriver detta är antingen matematiskt inkompetent eller demagog. Jag tycker det är vänligare att använda alternativet demagog.

Professor JP Roos påpekar att det är omöjligt att göra prognoser för hur pensionsfonderna kommer att utvecklas under de kommande 40 åren. Det stämmer helt säkert. I de kalkyler jag har hänvisat till har avsikten varit att beskriva vilken ödesdiger effekt ett högre pensionsindex har på 40 års sikt. Vi kan göra motsvarande kalkyl med olika ekonomiska antaganden, men jag förutser att resultatet i alla situationer är problematiskt för fondernas utveckling.

❞ Den som skriver detta är antingen matematiskt inkompetent eller demagog. Jag tycker det är vänligare att använda alternativet demagog.

Det är rätt som Roos påpekar att pensionärerna inte är representerade i pensionsbolagens styrelser. Det är en ändring som jag gärna understöder. Roos meddelar även att han inte litar på mig som intressebevakare. Roos kan vara helt lugn, jag tänker inte ställa upp i något riksdagsval, i motsats till Kiljunen.

En sista kommentar. Detta betyder inte att min önskan skulle vara att hålla de låga pensionerna fortsättningsvis låga. Tvärtom, jag förundrar mig storligen över regeringens oetiska tilltag att skära i folkpensionerna, som utgör de fattigaste pensionärernas utkomst. Det strider klart mot min uppfattning om vad som är rätt och rimligt i ett samhälle som dock har ekonomiska resurser till mycket. Men den frågan har ingenting med arbetspensionerna att göra.