Sprintrarna saknar stinget: ”Ingen turboväxel”
Distanssträckorna går hur bra som helst – men de finska sprintrarna letar fortfarande efter formen. – Turboväxeln saknas, säger Matias Strandvall.
Ristomatti Hakola blev den första av sprintlandslagsherrarna som lyckades ta sig till semifinal i världscupen i Toblach – men hans tävling slutade i en vurpa. Beskrivande för hela säsongen.
– Vi hade förstås hoppats på lite fler semifinaler i det här skedet av vintern, säger sprintlandslagets tränare Olli Ohtonen efter fem sprinttävlingar i världscupen.
– Det är fel att säga otur, men vi har haft några vurpor. Man tar sig inte till semifinal liggande i snön. Men sprint är en kontaktsport. Det händer och sker när stora killar trängs i samma skidspår.
Taktik
Distansåkaren Iivo Niskanen tog sig till final och var fyra i den klassiska sprinten i Lillehammer. I Ruka var hela fyra finländare bland de tolv snabbaste i tidskvalet, men Ari Luusua var den enda som tog sig vidare från kvartsfinalerna. Luusua tillhör inte landslaget.
– Säkerheten i tidskvalen har hela tiden varit god, men vi måste bearbeta det taktiska kunnandet i finalheaten. Man måste vara smart och använda sina styrkor, säger Ohtonen och försäkrar att det inte handlar om dåliga förberedelser.
– Sprintträning och gruppträning är ett återkommande tema under våra landslagsläger. Vi har sex jämnstarka killar i landslaget som är bra på att sparra varandra.
Saknar sting
Matias Strandvall slutade på artonde plats i Toblach. Enligt sprintlandslagets överlägset mest erfarna skidåkare ligger problemen mer på det fysiska än det taktiska planet.
– Alla saknar ännu den sista turboväxeln. Det gäller speciellt mig. Det går bra i tidskvalet men det blir problem när man skidar man mot man i finalheaten, säger han.
– Det blir bekymmer när de andra sätter i högsta växeln och man själv saknar turbon. Då blir det trångt, man börjar försvara sig och byter onödigt linje. Jag är säker på att vi behärskar taktiken, men det är svårt att förverkliga sin taktik om man inte har det där sista rycket.
Hakola har varit snabbast av finländarna och visat att han definitivt har finalkapacitet. Men det har alltid trasslat till sig i kvartsfinalerna eller, som senast, i semifinalerna. Toni Ketelä har varit sjuk och det återstår att se om han alls återhämtar sig under hela säsongen.
– I Toblach var Joni Mäki och Lauri Vuorinen med, Vuorinen gick vidare från tidskvalet och fick värdefull erfarenhet av kvartsfinalerna. Det finns också utmanare som kommer fram, säger Ohtonen.
Laukkanen övertygade
Damerna har klarat sig bättre i världscupens sprinter: Krista Pärmäkoski är i rysligt bra form och har av bara farten tagit sig minst till semifinal i alla fyra sprinter där hon deltagit. I Ruka var Pärmäkoski i finalen och Mononen i semifinalerna. Det är dock tveksamt om någon av dem deltar i den individuella sprinten i VM i Lahtis.
Finlands vassaste kort i damernas VM-sprint kan vara Mari Laukkanen. Hon var femte snabbast i tidskvalet i den individuella sprinten i Toblach, men gick bort i den sista kurvan och blev utslagen i kvartsfinalerna.
– Hon visade sin kapacitet och har säkert mer att ge. Förhoppningsvis är hon med i Falun följande helg, säger Ohtonen.
Sprintcupen fortsätter med fri stil i Falun om en vecka. Det är i praktiken sista chansen att leverera formbesked med tanke på VM. Strandvall är optimistisk.
– Jag känner mig piggare dag för dag.