Ett råd vid statsrådet skulle knappast vara oberoende

HBL lyfter (14.1) fram det aktuella spörsmålet hur man bättre kunde säkra att lagförslag är konforma med grundlagen. Dels redogjordes för advokatförbundets förslag om att det vid statsrådets kansli skulle upprättas ett oberoende råd som granskar att ministeriernas lagförslag inte står i strid med grundlagen eller de mänskliga rättigheterna, dels berördes frågan på tidningens ledarplats. På ledarplats ansågs inrättandet av ett sådant råd inte vara en dum idé. Är det så?

Vi har en majoritetsregering som drivit fram ett antal lagförslag trots att de på olika sätt varit i konflikt med grundrättigheter – till exempel bestämmelsen om jämlikhet (och på goda grunder i ett fall den om språkliga rättigheter). Statsrådets kansli är ett ministerium som leds av statsministern, det vill säga chefen för den regering som driver lagförslagen. Skulle ett råd vid statsrådet verkligen vara så pass oberoende att det skulle kunna ge objektiva utlåtanden? Knappast.

Mina dubier beror dels på vad vi fått höra om hur justitiekanslerns invändningar lämnats utan avseende, dels av tecken på att riksdagens grundlagsutskott på tidigare oskådat sätt påverkats av par- tipolitik (se till exempel professorerna Juha Lavapuros och Tuomas Ojanens skrivelse i perustuslakiblogi.worldpress.com, 7.1).

Trots att utskottet består av riksdagsledamöter, det vill säga politiska aktörer, förutsätts det fungera likt en domstol; den ska fatta sina avgö- randen enligt juridiska argument i stället för politiska hänsyn och lojaliteter. Men om inte ens grundlagsutskottets oberoende av den verkställande makten längre är en självklarhet, hur skulle då ett råd som fungerar i anslutning till statsrådet kunna erhålla en sådan integritet att det skulle kunna stå emot trycket när chefen för statsrådet vill driva igenom sina problematiska lagförslag? I värsta fall skulle ett sådant råd bli en gummistämpel med hjälp av vilken en regering kan försöka mörklägga grundlagsstridiga inslag i sina lagförslag.

God lagstiftning kräver framför allt att lagberedning görs på ett gediget och seriöst sätt. Inom den ska man till exempel i tillräcklig utsträckning höra opartiska sakkunniga såsom professorer, advokater, domare etcetera – och lagberedningen måste få ta sin tid. Man kan också överväga att ge de högsta domstolarna ökade befogenheter att pröva lagars grundlagsenlighet. Men det här är kontroversiellt.

Följdfrågan då blir vem som har den allra högsta makten i riket – det folkvalda parlamentet eller domstolarna ifråga?

Man kan också överväga att ge de högsta domstolarna ökade befogenheter att pröva lagars grundlagsenlighet. Men det här är kontroversiellt.