Sällsamt stilleben med och i Paterson
Jim Jarmusch nalkas med poetisk touch en enkel och händelselös men ändå rik och meningsfull vardag som har haikudiktens kärnfullhet och skönhet.
●●Paterson Manus och regi: Jim Jarmusch. Foto: Frederick Elmes. Musik: Jim Jarmusch, Carter Logan, Sqürl. I rollerna: Adam Driver, Golshifteh Farahani, Barry Shabaka Henley, William Jackson Harper, Chasten Harmon, Rizwan Manji.
Paterson har den egenartade Jim Jarmusch skapat ett i den odramatiska vardagen förankrat ömsint poem som framskrider som stilla porlande vatten. Den är en veckokrönika i huvudpersonens liv där dagarna och händelserna med smärre variationer cykliskt upprepar sig. På samma gång introducerar den en person och en ort. Huvudpersonen Paterson (Adam Driver) bor nämligen i den etniskt mångkulturella staden Paterson i New Jersey.
Sömfritt blandar Jarmusch poetisk kreativitet med vardagliga göromål. Paterson är till yrket busschaufför som på väg till arbetsplatsen och under lunchpauserna ägnar sig åt att skriva poesi. Hemma har han en förtjusande musa och sambo i Laura (Golshifteh Farahani) som han varje morgon ömsint väcker innan han konsumerar sina flingor och beger sig till jobbet. Efter arbetsdagen väntar på kvällen en promenad med hunden Marvin och i samma veva slinker Paterson in på den lokala puben för att konsumera en öl och växla några ord med stamgästerna.
En kreativ personlighet är också Laura som fantasifullt inreder hemmet och bakar muffins för veckoslutets lokala marknad. Samtidigt som hon drömmer om en karriär som countryartist. Ideligen uppmanar hon Paterson att publicera sina dikter, ofta tillägnade henne. Hon är verkligen hans Laura, flickan som 1300-talspoeten Petrarca tillägnade sina canzoner, madrigaler och sonetter. Det är rentav möjligt att Laura mer är benägen för nya impulser och utmaningar än den i ”stasis” levande Paterson, med lakoniskt lugn tolkad av Adam Driver.
När Jarmusch frammanar dessa stilla dagar har han också medvetet velat ta avstånd från alla dramatiska utsvävningar med våld och sex som konstituerar så mycket av dagens film. Självklart är verklighetens Paterson inte enbart en fridfull idyll. Men det mest dramatiska som sker i filmen utspelar sig på den lokala puben då en av stamgästerna, den olyckligt förälskade Everett (WillliamJackson Harper), en kväll plockar fram en pistol. Det visar sig ändå vara en leksakspistol. En liten marodör är faktiskt också hunden Marvin.
Paterson är som sagt även en topografisk studie. På stamstället har bartendern (Barry Shabaka Henley) inrättat en ”wall of fame” med ortens alla celebriteter. Där finns bland många andra poeterna William Carlos Williams och Allen Ginsberg och komikern Lou Costello. Central för hela filmen är framför allt William Carlos Williams (1883-1963), ett av modernismens och imagismens stora namn som i fem volymer utgav den episka diktsamlingen Paterson. Slutligen möter busschauffören en japansk turist (och poet) som vallfärdat till ortens berömda vattenfall just tack vare Williams.
Tidigare har Paterson stiftat bekantskap med en mycket ung amatörpoetissa som likt honom beundrar Emily Dickinson.
Jarmusch har med poetisk touch porträtterat en ”blue-collar” och hans enkla men ändå rika och meningsfulla vardag. Han har gjort det med haikudiktens minimalistiska kärnfullhet och skönhet.