Herrens hemska frånvaro
●●Agnus Dei Regi: Anne Fontaine. Manus: Sabrina B. Karine, Alice Vial, Pascal Bonitzer, Anne Fontaine. Foto: Caroline Champetier. Musik: Grégoire Hetzel. I rollerna: Lou de Laâge, Agata Buzek, Agata Kulesza, Vincent Macaigne.
En uppseendeväckande polsk film relaterad till religion och klosterliv var på sin tid Jerzy Kawalerowicz’ Nunnan och djävulen (1961), gjord under kommunistregimen men inspirerad av händelser 1631 i ett franskt nunnekloster där abbedissan blir besatt av sju djävlar. Det påstås att Kawalerowicz såg Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet sju gånger innan han tog itu med filmen.
Också Anne Fontaines franskpolska samproduktion Agnus Dei (Les innocentes) är baserad på verkliga om än något nedtonade händelser i Polens skickelsedigra historia. På sitt sätt handlar Agnus Dei om en polsk tragedi och ett trauma, precis som så många av Wajdas filmer, inte minst Katyn (2007) då regissören redan hade fria händer. Även nu visar sig djävlarna vara uniformsklädda.
I december 1945 befinner sig Polen ånyo vid en skiljeväg. Nazismen är krossad men Röda Armén har tagit över. I ett franskt sjukhus i Röda Korsets regim jobbar den unga doktorn Mathilda (Lou de Laâge) med att vårda och repatriera soldater. En dag får hon besök av en desperat ung nunna som ber henne komma till det närbelägna benediktinklostret där det visar sig att en av nunnorna ska nedkomma. Men hon är inte den enda. Sju nunnor är gravida efter att ha blivit våldtagna av ryska soldater.
Så inleder Mathilda sin svåra trapetsgång som barnmorska i klostret där ingenting får läcka ut och där hon försöker kombinera uppgiften med sitt egentliga jobb. En förtrogen får hon i systern Maria (Agata Buzek) medan den rigorösa abbedissan (Agata Kulesza) inte drar sig för att motarbeta henne och gör allt för att klostret inte ska hamna i vanrykte. Kulesza minns vi ju som huvudpersonens moster i Pawel Pawlikowskis Ida (2013), på sätt och vis även den en själens och religionens road movie.
Det horribla som nunnorna fått uppleva har självklart lämnat själsliga spår. Sin tillvaro beskriver syster Maria som ”24 timmar av tvivel och några minuter av hopp.” Mathilda, en kombination av kurage, kunnighet och envishet, är själv ateist men går inte opåverkad av sina upplevelser i klostret. Också hon är nära att bli våldtagen av en rysk trupp. Med sin judiska läkarkollega Samuel (Vincent Macaigne) upplever hon en kamratligt amorös relation som motvikt till den tunga vardagen.
Agnus Dei går ändå från kaos till klarhet. Abbedissan framhärdar i sin kompromisslöshet och sitt närapå tragiska trosnit men för nunnorna som nedkommer nalkas ändå en morgondag. Ljus sipprar in i fotografen Caroline Champetiers frusna och lätt snöiga landskap som måhända återställer tron men som i första hand ändå står för ett humant credo. Det finns tider då en blind förtröstan på Gud kan framstå som futil om den inte inbegriper sund och mänsklig dådkraft. Även det är ett tema som Agnus Dei tangerar.