Norrmännen lobbar hårt för Johaug.
Olli Rauste Cas-jurist
Följetongen om Therese Johaug närmar sig slutet av kapitlet – men det lär bli en fortsättning. På onsdag inleder det norska idrottsförbundets jury sitt tre dagar långa förhör på Ullevål stadion i Oslo.
Det kommer att bli en mediecirkus med ett femtiotal ackrediterade journalister och fotografer. Efter att ha hört de involverade parterna och begrundat alla sakbevis ger domsutvalget sin dom.
– Om Johaug talar sanning borde hon enligt Wadas regler bli avstängd i två år, säger idrottsjuristen Olli Rauste.
– Talar hon inte sanning borde hon bli avstängd i fyra år.
Kan missa OS
Antidoping Norges påtalenämnd som utrett Johaugfallet föreslog att hon blir avstängd i 14 månader. Domsutvalget är inte förbundet vid förslaget utan gör sin egen helhetsbedömning.
– Johaug är Norges populäraste idrottsutövare i landets populäraste idrottsgren. Hon har dock aldrig vunnit ett individuellt OS-guld. En tvåårig avstängning skulle frånta henne möjligheten att tävla i OS i Pyeongchang. I följande OS är hon redan 33, säger Rauste.
– Det är helt förståeligt att det är extremt svårt för norrmännen att avstänga henne i två år. Det återstår att se om yrkesdomarna i domstutvalget har tillräckligt med kurage.
Eget ansvar
Johaug åkte fast för clostebol, en anabol steroid. Utgångsläget är att hon blir avstängd i fyra år. Enligt den internationella antidopningsbyrån Wadas reglemente kan straffet förkortas till två år ifall idrottsutövaren kan etablera att den inte dopat sig avsiktligt.
Straffet kan förkortas ytterligare ifall idrottsutövaren kan etablera att den inte gjort sig skyldig till en betydande försummelse. Johaug har berättat att hon fått i sig clostebol via en sårsalva som hon fått av landslagsläkaren Fredrik Bendiksen. Därför ansåg Antidoping Norge att hon inte gjort sig skyldig till ett betydande fel – trots att läkemedelsförpackningen tydligt var märkt med varningsssymbolen ”doping”.
– Idrottsutövaren har alltid ett personligt ansvar. Om man bara
kunde lägga skulden på sin läkare skulle ingen åka fast för dopning någonsin, säger Rauste som själv fungerat som skiljedomare vid idrottens internationella skiljedomstol Cas.
– Det vimlar av liknande fall i Cas. Hennes ursäkter kommer inte att räcka där.
Kollade aldrig
Rauste lyfter fram den jamaicanska sprintern Dominique Blake, som hänvisade till att hon fått en förbjuden stimulant av sin mentor 2012. Till skillnad från Johaug hade Blake aktivt försökte leta fram uppgifter om läkemedlet på nätet. Cas ansåg ändå att hon gjort sig skyldig till en betydande försummelse, men på grund av andra omständigheter förkortades hennes straff från 6 år till 4,5 år (det var hennes andra dopningsförsummelse).
– Johaug försökte inte ens hävda att hon kollat upp sårsalvan. Idrottsutövaren har en plikt att själv kontrollera alla läkemedel och näringstillskott.
Det kan ta några veckor innan domsutvalget kommer med sitt beslut. Men långköraren tar inte slut där. Såväl Johaug som Wada och det internationella skidförbundet FIS har möjligheten att överklaga till skiljedomstolen Cas ifall de är missnöjda.
– Går det till Cas blir hon avstängd i två år, säger Rauste.
Norsk lobbning
Antidoping Norge valde nyligen att frikänna skidstjärnan Martin Johnsrud Sundby för hans överdos av astmamedicin. Men då var Wada på hugget och överklagade till Cas. Det återstår att se om FIS och Wada nöjer sig med domstutvalgets Johaugbeslut.
– Min uppfattning är att Norge hela tiden lobbar för att FIS och Wada inte ska överklaga en eventuell avstängning, säger Rauste.
– Norrmännen har ett stort inflytande i FIS och Wada. Den stora frågan är om de kan förhindra att någon överklagar Johaugs dom.