Äventyra inte rätten till vård på svenska
VÅRD De senaste veckorna har medierna rapporterat om att nedskärningar i hemvården drabbar många svenskspråkiga äldre i Helsingfors. Det är hänsynslöst med tanke på individens språkliga rättigheter. Med den planerade socialoch hälsovårdsreformen ser inget ut att bli bättre.
Rädslan inför reformen är att hälsovården allt mer koncentreras till de stora privata bolagen, som gör vinst i städerna medan mindre orter lämnas utanför. Medborgarna i olika delar av landet
behandlas inte jämlikt i fråga om utbudet av social- och hälsovården.
Det finns orsak att ifrågasätta valfriheten. Det får inte spela någon roll om man väljer offentlig eller privat vård. Om det inte finns konkurrens i kommunen man bor i finns det inte heller någon valfrihet.
Språket spelar en viktig roll i nya social- och hälsovårdsreformen.
Det är inte bara österbottningarnas rätt att få vård på sitt modersmål som äventyras. Helsingfors stads bristande service för de svenskspråkiga seniorerna väcker oro. Den senaste statistiken visar att hemvården har minskat
den svenska servicen på grund av att det inte finns personal som kan svenska, speciellt i östra Helsingfors. Situationen har varit dålig länge och bara förvärrats. Det är framför allt de privata serviceproducenterna som inte håller kraven.
Då jag för Helsingfors Mission koordinerat den uppsökande verksamheten bland svenskspråkiga seniorer har jag träffat många seniorer i olika servicehus i östra Helsingfors som inte får tillfälle att tala sitt modersmål. Upplevelsen att se dem gråta av glädje över att bli bemött på svenska har varit gripande. Det är svårt att förstå varför socialtjänsten placerar svensktalande seniorer som behöver institutionsboende i en helt finsk miljö. Med stigande ålder ökar betydelsen av hjärtats språk och modersmål. I synnerhet när det handlar om vård och hälsa är det en ofrånkomlig rättighet att få tala sitt eget språk.
En social- och hälsovårdsreform som inte fyller kraven på allas lika rätt till vård oavsett modersmål borde läggas på is. Regeringens iver att driva igenom reformen utgår inte från den enskilda människans bästa utan från regeringspartiernas själviska mål.