Gammalt blir nytt i lekens land
Blöjor, pottor, galonbyxor och lego längs hela golvet. Just nu stavas vårt centrala livsinnehåll SMÅBARN. Vi är liksom de flesta föräldrar väldigt glada över alla snabba, färdiga och bekväma lösningar som finns för barn i dag. Samtidigt finns det också så
Ögat, skaparglädjen och i bästa fall också miljöaspekten ligger som drivkraft för att välja merarbetet. Följ med oss på ännu en tur till verkstaden, vi påstår att det belönar!
Saras pottskåp byter avdelning
I våra projekt har ledordet ofta varit att ge något avdankat ett nytt liv. Kommoden som jag bar hem från ett fallfärdigt ödehus redan för något år sedan har saknat uppgift. I sitt maskätna och skrangliga skick behövde den helt klart ett ansiktslyft innan den kunde förklaras brukbar igen. När vår förstfödda började prata om att laga mat, och jag skydde tanken om att bära hem ett plastkök för henne att bruka tills intresset blåst över, blev pottskåpet lösningen. Några delar fick falla av, medan returcentralen bjöd på en del tillägg. När skåpet förvandlades till spis fick några avkapade gardinstångsknoppar bli vred och ett gammalt handtag samt en bit faner ugnslucka. Med spackel och färg försvann maskhålen och skavankerna. När ivern att koka soppa på spik och pärlor ebbar ut kan knoppar och spisplattor avlägsnas och skåpet tjäna som ytterligare något annat. Förutom att pottskåpsestetiken passar denna mammas öga bättre än butikens plastkök, mår också ekosamvetet bättre så här. Ännu en trött men funktionsduglig pryl fick förlängd livstid, i barnsligt sällskap.
Noras lekstation för effektiva dagar
Vår sju månader gamla dotter vill just nu inget hellre än att undersöka världen. Hon vill varken äta eller sova, utan lockas bara att utforska sin omgivning i minsta detalj. Tyvärr bär benen henne ännu inte dit hon vill, och frustrationen är stor. Just det här är stundvis rätt så påfrestande för mamman som spenderar dagarna tillsammans med denna nyfikna men otåliga flicka. För de stunder då maten behöver lagas eller byket hängas upp saknades en underhållningsstation som kunde distrahera dottern en stund. Svaret kom i form av en ”uppfinning” som minsann inte är ett av mina snyggaste DIY-projekten, men definitivt ett praktiskt sådant. Denna lekstation består i all enkelhet av ett gammalt örngott och några fastsydda prylar. Bandstumparna är roliga att peta på, och några barnbestick erbjuder en möjlighet att öva grepp och koordination. Dessutom finns också favoritleksakerna med på ett hörn. Ett gummiband fäster hela lekstationen vid stolen. Örngottet är formsytt på matstolens bricka och leksakerna är hårt fastsydda i det. På så vis går inte denna lek enbart ut på det där samma gamla; flickan kastar ner och mamman plockar upp. Leksakerna hålls kvar inom räckhåll, barnet hålls underhållet en stund och mamman får några minuter till på sig att sköta dagens sysslor.
Lisas lekfulla vuxenmöbel
När man ger sig in för att skapa nöjen åt barnen bör man vara beredd på att mottagandet kan vara svalt eller intresset övergående. Man gör det på egen risk, så att säga. Eftersom familjens soffbord var slitet och i akut behov av en uppdatering, så var projektet oberoende välmotiverat. Tanken var att skapa en färdighetsstation, som skulle bestå av utbytbara uppgifter anpassade till pojkarnas intressen och nivå. Genom att stationera uppgifterna till vardagsrummets centralaste plats skulle de vara nära till hands och föräldrarna kunde vid behov hjälpa till. Det nya bordet blev till genom att ta loss den gamla skivan, såga den itu och skruva fast den igen med gångjärn. Lite målarfärg, några skruvar och andra små tillbehör. Skivans undersida fick ett lager tavelfärg, så att barnen kan rita på det när bordet är öppet. Under soffbordslocket gömmer sig nu snören att fläta, krokar att knyta knopar kring och skosnören att kämpa med. Där finns underlag med skruvar, muttrar och spikar. Med risk att jag ångrar detta, men nu är det fritt fram att hamra på soffbordet.
Närmare instruktioner samt alla föreoch efterbilder finns på systrabloggen Daughters of Tobias