Härliga hämndfantasier
●●Kosto I–IX
Koreografi och librettots dramaturgi: elina Pirinen. ljus och rum: elina Pirinen, Heidi väätäinen. Kostym och dramaturgi: Heidi väätäinen. Skrivhandledning: Niko Hallikainen. text och dans: Krista-Julia Arppo, Jenna Broas, Karoliina Kauhanen, Anni Koskinen, Anna Kupari, outi Markkula, Pinja Poropudas, lotta Suomi och Katriina tavi. Premiär på teaterhögskolan 19.1.
Ögonen är slutna, håret är utsläppt över axlarna. En ljuv sång strömmar ur de rödmålade munnarna. Blomoch brokadmönstren på deras kläder skulle egentligen kunna sitta på möbler i en präktig borgerlig inredning från Reagan-eran. Någonstans glittrar en tiara och en blixtformad brosch.
Kosto I–IX drivs av en kör, på samma gång gullig, monstruös, gränslös och anarkistisk. Koreografen Elina Pirinen, dramaturgen Heidi Väätäinen och nio kvinnliga magisterstudenter vid Teaterhögskolans dansutbildning har skapat en föreställning som kan läsas som en hyllning till den skeva flickan. I ena stunden dyker hon upp som en mattpudrad Prinsessan Diana, i andra stunden ler hon pillemariskt med en svart, kladdig käft. Ett flickskap som inte kan låsas in i en form eller mall.
Stora personligheter
Ett landskap av ljus och mörker breder ut sig på Teaterhögskolans scen med en dramatiskt flammande eld som blickfång i bakgrunden. Här har femininitet en revolutionär potential.
Elina Pirinens koreografi är full av genial humor och kraftiga normbrott. Rörelserna och minerna har inga gränser och därför påminner gestalterna inte sällan om barn som ännu inte anpassat sig till normsystemet och kuvats av socialisationsprocessen.
Dansarna Krista-Julia Arppo, Jenna Broas, Karoliina Kauhanen, Anni Koskinen, Anna Kupari, Outi Markkula, Pinja Poropudas, Lotta Suomi och Katriina Tavi – samtliga magisterstudenter vid Teaterhögskolan – bjuder på upprymmande smarta och roliga läsningar av koreografin. De rör sig som krumelurer på scenen, envar utrustad med en makalös personlighet och en fascinerande uppsättning egenheter.
Visst känner man igen estetiken från Elina Pirinens och Heidi Väätäinens senaste samarbete Concerto under Waterlilies på Kiasma, men den framstår nästan som ännu kraftfullare och mer fulländad när en hel pastellfärgad armé tar sig an den.
Kören reciterar texten med mjuka stämmor. De brev- och dagboksliknande passagerna blottar en halsbrytande prosalyrik – vass, mjuk, söt, salt, gullig och äcklig. Ibland påminner den om en musikalisk och upprorisk barnkammarramsa.
Textstyckena kretsar kring underbart galna och kreativa hämndfantasier. Liksom rörelsen rymmer texten en befriande barnslighet, ett sprudlande språk och ett ohämmat känsloregister. Det finns ingen gräns för hur elak, småsint och makalöst påhittig textjaget kan vara och däri ligger tjusningen.
Kosto I–IX är en njutningsfull helhet, så noggrant komponerad att en liten gest som ett ögonpar som spärras upp, har en högdramatisk och omvälvande effekt på scenen.