Sår och yta på teater
●●Blam!
Koncept och regi: Kristján Ingimarsson. Regiassistent: Simon K. Boberg. Scenografi: Kristian Knudsen. Ljusplanering: Edward Lloyd Pierce. Ljudplanering: Svend E. Kristensen. På scen: Piet Gitz Johansen, Kristján Ingimarsson, Didier Oberié, Anders Skat. Premiär på Alexandersteatern 18.1.
Verkligheten ingrep på ett sällsamt sätt i Kristján Ingimarsson Companys premiärföreställning av Blam! på onsdagskvällen.
Konceptet för Blam! utgår från en grupp på fyra manliga ”kontorsråttor”. Tanken att gestalta arbetslivet från verkstadsgolvet för tankarna till höstens Wunderkinder av Anni Klein och Johannes Ekholm, men den danska gruppens utgångspunkt är en helt annan: här gör man kontoret till en tummelplats för lek och spel.
Leken blir jordmån för kamratskapet, herrarna har roligt när de jagar varandra som i en katt- och råttalek, och de njuter när de samlas kring den illröda termosen för att skåla med kaffekoppar. Däremellan är arbetslivet en uppvisning i självbehärskningens svåra konst, att låtsas om ingenting när Piet Gitz Johansens rollgestalt turvis skrattar vilt, turvis försöker bemästra sina magplågor. I bakgrunden finns ett ljudflöde av apparater och prat, den visuella inramningen är ett naturtroget öppet kontorslandskap i svart-vitt.
Arbete som spel
Den dramatiska spänningen ska spännas upp mellan polerna lek och arbete, skoj och allvar. Spelet är en metod som fungerar på båda fälten, man leker men utmanar samtidigt varandra genom att småretas. Arbetet innehåller som de flesta av oss vet också spelelement. Och samtliga medarbetare förvandlas i olika episoder till superhjältar som tagna ur en spelfilm.
När föreställningen hållit på ungefär tio minuter tillkom en tredje komponent. Då Didier Oberié, som egentligen spelar en rätt tillbakadragen roll, slog en kullerbytta över en skärm ramlade han och slog upp pannan. Kristján Ingimarsson, re- gissör och producent, steg fram som den chef han de facto är, och frågade om det fanns någon läkare i salongen. Föreställningen fortsatte efter en kort paus, men när ungefär två tredjedelar av kvällen var avverkad måste den avbrytas.
I intervjuer har Kristján Ingimarsson besvärat sagt att han ofta får försöka besvara frågan om varför ensemblen består av enbart män. Om arbetslaget varit blandat hade dynamiken och föreställningen varit något alldeles annat.