Samspelt flicklag utmanar styrkan
De 2004-födda KyIF Pink-flickorna har överraskat både sig själva och sina motståndare då de radat upp segrar på löpande band den här säsongen. Att spela mot pojkar var inte så svårt som de hade tänkt sig. – För pojkarna är det värre att förlora mot oss ä
Hur Trump kommer att hantera dispyter med kongressen återstår att se. Ensam kan han i vilket fall som helst inte åstadkomma det USA och den värld han själv målar upp. Lyckligtvis.
Tommy Westerlund i ledaren på sidan 24
KYRKSLäTT Det är full fart på planen. Spelarna rör sig organiserat och springer som på räls enligt de instruktioner tränaren Sami Goman ger dem. Under de olika momenten är det allvarliga miner och full koncentration medan bollarna passas från spelare till spelare. En del passningar ges den traditionella vägen medan andra ges bakom ryggen, mellan de egna benen eller genom att släppa den i luften för att snabbt snappas upp av följande spelare.
Under pauserna är minerna glada, skratten många och man kan se att flickorna trivs tillsammans.
Det är med andra ord en helt vanlig kväll för KyIF-flickorna.
Men Kyrkslätt IF:s 04-lag är inte ett helt vanligt lag. Det ser man under träningarna, det förstår man då man talar med tjejerna och det upplever man framför allt då man ser dem spela handboll.
KyIF Pink, som laget heter, har den här säsongen valt att spela i pojkserien för att kunna utvecklas bättre.
– Vi gick med i pojkarnas serie för att träna och bli bättre. Vi trodde nog att vi skulle förlora många av matcherna, säger Natascha Foley.
Tillsammans med sina lagkamrater fick hon snart märka att det rörliga och höga försvarsspelet i kombination med det mångsidiga och starka lagspelet började ge resultat också mot killarna.
– Vi började vinna matcher och klara oss bra, berättar Caisla Usva.
Att laget började vinna matcher är något av en underdrift. Efter tio spelade matcher ligger KyIF-flickorna på andraplats i serien efter att ha tagit åtta segrar och bara förlorat två matcher.
– Pojkarna blir sura då de förlorar mot oss, säger målvakten Nea Kanninen med ett leende.
Lagkamraterna Usva och Foley nickar instämmande.
– Det är värre för dem att förlora mot flickor än att förlora mot andra pojklag, säger de.
– Vi blir alltid extra stolta då vi vinner över ett pojklag, fortsätter de.
Att flickorna gillar att möta pojkarna på planen går inte att ta miste på. Och att segrarna över killarna smakar bättre än att vinna över flicklag är också lätt att se.
Då 12-åriga flickor ställs mot 12-åriga pojkar är det klart att pojkarna har en viss fysisk fördel. Då KyIF-flickorna ofta möter starkare motståndare måste de kompensera det fysiska underläget.
– De använder mer sina kroppar medan vi använder våra hjärnor. Vi är klokare än pojkarna, säger Foley medan hennes lagkamrater vänskapligt knuffar till henne och fnissar.
Det betyder i praktiken att spelarna i anfallet spelar sig mera till bättre lägen än sina motståndare då de saknar distansskyttet.
– Pojkarna är större, snabbare och mer fysiska än vi. Det var först svårt att spela mot dem men efter några matcher har vi blivit vana att möta dem, säger Kanninen, som får känna på pojkarnas skottstyrka som målvakt.
Att hon är född 2005 och är ett år yngre än de flesta i laget gör inte uppgiften mellan stolparna lättare.
– En del pojkar kastar ganska hårt, intygar hon.
Flickorna har spelat med ett högt och rörligt försvar där man stöter på motståndarnas skyttar. De har fått vänja sig att möta spelare som avfyrar skott från elva meter, något som inte finns på flicksidan i deras ålder.
– Flickorna tycker mycket bra om att spela mot pojkar och man ser att de ger hundrafemtio procent i varje match, säger tränaren Astrid Geisor–Goman.
Testade i turneringar
Det var för ett drygt år sedan tanken om att spela mot pojkar föddes. Laget körde över sina motståndare i flickserien och kunde med sitt kontringsspel ta enkla segrar på löpande band. Samtidigt hade man tränat tillsammans med KyIF:s 04-pojkar och märkt att man kan mäta sig med killarna.
Efter att inte ha förlorat en match på ett par säsonger genom att främst springa mycket och göra kontrings- mål var det dags att hitta på något nytt för att spelarna och spelet inte skulle stampa på ställe.
– Bara kontringar utvecklar inte laget och därför bestämde vi oss för att testa att spela mot pojkar i KyIF Cup i fjol, berättar Geisor-Goman.
Experimentet blev en succé då flickorna tog hem segern i P04-klassen efter seger över den egna föreningens pojklag i finalen. I Sjundeå Cup tog sig laget igen till final men där var BK-46-killarna för starka.
Efter de två lyckade turneringarna valde Kyrkslättföreningen att placera KyIF Pink-laget i pojkserien för den här säsongen. Dessutom har KyIF ett pojklag i samma serie och ett lag i flickserien i samma åldersklass.
– En del flickor spelar i båda serierna. Tanken är att alla ska kunna spela handboll på sin rätta nivå, säger Geisor-Goman.
Och att de ska få spela tillräckligt. I Finland råder det en kronisk hallbrist vilket betyder att matchantalet är rätt begränsat. Då möjliggör spel i flera lag plus deltagande i samtliga turneringar på hemmaplan och en del utomlands att matchmängden blir högre.
– Det blir 50 matcher per säsong, berättar Geisor-Goman.
– De tränar bollteknik tre gånger i veckan sammanlagt 4,5 timmar och före träningarna joggar de en halv timme.
Geisor–Goman sitter i Handboll- förbundets styrelse och är ordförande för ungdomsutskottet. Och då man ser på resultaten i Kyrkslätt är det lätt att konstatera att hon är rätt kvinna på rätt post.
KyIF Pink är bara ett av många framgångsrika flicklag i Kyrkslätt. På flicksidan är KyIF-lagen med i tätstriden i så gott som alla klasser. Aflickorna leder sin serie, B-flickorna är för tillfället femma, i C02-klassen ligger KyIF:s 03-flickor på andraplats medan 02:orna är sexa. Också i C03-klassen är KyIF etta medan Dflickorna leder sin serie och Pink-laget är tvåa i pojkserien.
Finns det någon hemlighet bakom framgångarna på flicksidan? Frågan man Astrid Geisor-Goman är svaret nej.
– Allt handlar om kvalitet, säger hon.
– Om man har kvalitativt bra träningar får man bra spelare. Här i KyIF har många före detta spelare med gedigen handbollsbakgrund börjat träna de yngre lagen och då har spelarna fått en bra chans att utvecklas direkt från tidig ålder. Det är grunden för den framgång vi ser i dag. Och så har vi många exceptionellt duktiga spelare.
Astrid Geisor-Goman och Sami Goman har själva framgångsrika karriärer som spelare bakom sig. Och Sebastian Aarnio tränade KyIF:s flicklag då dottern Emma utvecklades till det för tillfället största löftet inom finländsk damhandboll.
– Vi har tränat de här flickorna sedan bollskolan och hela tiden kört i ett högt tempo, säger Geisor-Goman och nickar mot planen.
– Vi har spelat basket med handbollsregler för att utveckla fotarbetet och vi har tränat mycket kontringar och på det sättet skapat en vilja att springa efter bollen.
Planen är att de 2004-födda flickorna ska spela i pojkserien den här och nästa säsong. Efter de blir det igen aktuellt att möta flicklag – men i åldersklassen för 2003-födda flickor. Och på sikt ska framgångarna på flicksidan också ge framgångar för KyIF:s damlag.
Räkna med att Foley, Kanninen, Usva och deras lagkamrater kommer att ha sina fingrar med i spelet då KyIF i framtiden blir ett lag att räkna med i FM-serien.
Vi gick med i pojkarnas serie för att träna och bli bättre. Vi trodde nog att vi skulle förlora många av matcherna.
Natascha Foley Vi började vinna matcher och klara oss bra.
Caisla Usva Pojkarna blir sura då de förlorar mot oss.
Nea Kanninen