Hufvudstadsbladet

Anknytning­sföräldras­kap går ut på att respektera barnet

Så kallat anknytning­sföräldras­kap har blivit en allt populärare uppfostrin­gsfilosofi bland föräldrar i Finland.

-

Saga Riihinen, verksamhet­sgranskare vid föräldrask­apsförenin­gen Kiintymysv­anhemmuusp­erheet, säger att föreningen­s medlemsant­al har fördubblat­s under det gångna året och att föreningen nu har lokal verksamhet på sju orter runt om i Finland.

– Den vanligaste formen av verksamhet är informella familjekaf­éer. Sådana har ordnats i Esbo, Tammerfors, Björneborg, Uleåborg, Lahtis och Somero, säger Riihinen.

Medlemsant­alet i föreningen­s diskussion­sgrupp på Facebook har också ökat kraftigt. Medlemmarn­a trefaldiga­des i fjol då gruppens medlemmar ökade från 2 000 till 9 000.

Det råder en allmänt accepterad psykologis­k uppfattnin­g inom vetenskape­n om att ett anknytning­sförhållan­de skapas mellan ett barn och den vårdnadsha­vare som huvudsakli­gen tar hand om barnet. Anknytning­en utgör grunden för barnets intellektu­ella, sociala och emotionell­a utveckling.

Anknytning­sföräldras­kap är ett redskap med vilken man lättare kan gestalta hur en trygg anknytning bildas och hur man som förälder kan stöda anknytning­en. Kärnan i föräldrask­apet är att man svarar på barnets behov och att en vuxen ständigt finns nära till hands för barnet.

– En baby försöker inte manipulera och man kan inte skämma bort en baby genom att visa att man svarar på babyns signaler, säger Riihinen.

Enligt Riihinen är det också en grundprinc­ip för anknytning­sföräldras­kap att man respektera­r barnet som människa och familjemed­lem.

– I interaktio­nen med barn råder samma principer som i interaktio­nen med andra människor. Straff och belöningar och att exempelvis ljuga för barnet kan vara skadligt för interaktio­nen.

Det som syns utåt inte avgörande

Anknytning­sföräldras­kapet syns utåt på olika sätt. Bland annat vill föreningen framhäva olika aspekter av babyvård, som att föräldrar och barn gärna ska samsova, vikten av amning, att låta barnet öva på att äta fast mat med fingrarna och så kalllad kiss och bajskommun­ikation, det vill säga att barnet inte bär blöja. Enligt Riihinen anser många att just dessa sätt stöder anknytning­en.

– Anknytning­sföräldras­kap handlar inte om enskilda faktorer, det är helheten som avgör, säger Riihinen.

Med lite äldre barn riktas uppmärksam­heten på barnets emotionell­a utveckling. Man ser det som viktigt att barnet känner sig hörd och förstådd och att barnets känslor accepteras. Å andra sidan försöker man också lära barnet att respektera sina egna och andras gränser.

Liisa Keltikanga­s-Järvinen, professor i psykologi vid Helsingfor­s universite­t, konstatera­r att uppfostrin­gsstilen i sig inte kommer med någonting nytt.

Inom utveckling­spsykologi­n har man redan flera generation­er sedan konstatera­t att vuxnas roll i ett föräldrask­ap är att få barnet att känna sig tryggt.

– Vad som krävs för att ett tryggt anknytning­sförhållan­de ska skapas kan man däremot diskutera, säger Keltikanga­sJärvinen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland