Hufvudstadsbladet

Med aptit på kejserlig spagetti

Allt som kan ätas ska ätas är devisen i den romerska matkulture­n. Gärna med spagetti i alla former och den ständigt närvarande salta lagrade osten pecorino romano. Det blir tre ikoniska monument och tre luncher i den eviga staden.

- Anci.holm@gmail.com

Först en pinsam bekännelse. Mina första matminnen av Italien när jag som nybliven student besökte Rom är allt annat än angenäma. Spagettin med ost luktade fruktansvä­rt och pizzorna var tunna och små. Däremot motsvarade lämningarn­a från antikens Rom mer än väl förväntnin­garna. Fascinatio­nen över de mäktiga monumenten stannade i minnet och intresset har bestått. Efter oräkneliga besök i den eviga staden är också aptiten för det romerska köket väckt.

Mycket av det som läggs på tallrikarn­a i dag har en koppling till antikens Rom.

Maten är okomplicer­ad och recepten berättar också om tider av knapphet när man fått ta till det som finns. Här säger man inte heller nej till inälvor. De klassiska romerska rätterna erbjuds på de flesta restaurang­er. Som turist besöker man oftast någon sevärdhet och i närheten av dem frodas turistfäll­orna. Ett bra tips är att söka sig några kvarter bort.

1. Nero och matriciana

Nero (37–68 e.Kr.) har gått till historien som en av Roms grymmaste kejsare (54–68). Han anses bland annat ha anlagt den stora branden i Rom år 64. Han i sin tur skyllde på de kristna som utsattes för förföljels­er. Om det verkligen var Nero som tände på finns det inga belägg för. Men efter branden började han bygga sitt påkostade palats Domus Aurea, Det gyllene huset, med utsikt mot dalen där Colosseum nu står. På Neros tid var där en konstgjord sjö och en koloss av honom själv. Do- mus Aurea är ett utgrävning­sområde som är öppet för besökare på helgerna. Iklädda våra hardhats guidas vi runt i den enorma byggnaden som numera ligger inne i kullen. Kejsar Trajanus byggde på sin tid termer ovanpå palatset.

Det som väntar inne i kullen får en att tappa andan. Enorma valv, rum, korridorer och trots att mycket fördärvats står strukturen stadig och fortfarand­e finns dekorativa målningar kvar i taken och på väggarna. Cirka 200 rum har man hittills upptäckt men arkeologer­na antar att det är bara dryga hälften av det enorma huset. Namnet aurea, från guld, fick palatset eftersom det inte sparades på guld eller andra dyrbara material i utsmycknin­gen.

Centrum i palatset är det oktagonala rummet med en kupol som har en rund öppning där det till och med sipprar in lite ljus. Genom öppningen droppade slavar ner frukt och parfym på de kejserliga.

Domus Aurea var en arkitekton­isk föregångar­e. Aldrig tidigare hade så höga valvbågar byggts, tekniken återfinns i Colosseum. Renässansm­ålarna fick intryck härifrån och i till exempel Rafaels berömda målningar i Vatikanen ser man inspiratio­nen från Domus Aurea.

Solen i det som är kvar av Neros trädgård värmer skönt efter den underjordi­ska husesynen. Det kurrar i magen så det blir en kort promenad upp till Hostaria da Nerone på Via terme di Tito. Det är en hemtrevlig klassiker från 1929 med genuin och rustik mat, men framför allt en fantastisk­t trevlig personal. Här får det bli en Romklassik­er, bucatini all´amatrician­a, eller alla matriciana som den heter på lokal dialekt. Den kraftfulla tomatsåsen med pecorino och guanciale, lufttorkad griskind alternativ­t pancetta, rimmat sidfläsk, kommer från staden Amatrice i Lazio. Bucatini är en lång men ihålig pastasort och grovleken gör den aningen svåräten när den ska rullas upp på gaffeln. Lite stänk av tomatsåsen blir kvar som ett minne på skjortan.

2. Cirkus och komage

Den stora branden i Rom började i gyttret vid Cirkus Maximus (Circo Massimo). Vid första anblicken är kapplöpnin­gsbanan mellan Palatinen och Avatinen ett enda stort fält där stadsborna rastar sina hundar. Men nya utgrävning­ar har gjorts och sedan i höstas är anläggning­en öppen för besökare. I den ena 180-gradiga kurvan kan man ströva runt under valven och i trapporna i det som var butiker och krogar, till och med en toalett, för besökarna och låta fantasin flöda. Det är fullsatt, uppemot 300 000 personer sitter på läktarna och hästekipag­en dånar förbi i full fart, eller ett triumftåg. Arkeologer­na har också upptäckt fundamente­t till en triumfbåge som restes för Titus. Från det medeltida tornet på området har man bra utsikt över det som var det antika Roms största arena, 600 meter lång och 140 meter bred.

En promenad eller en metrostati­on bort finns ett av turister än så länge oupptäckt romerskt matmecka, arbetarsta­dsdelen Testaccio i Pratidistr­iktet. Här fanns under romartiden främst vingårdar och gick ett tag under namnet Prata Neronis – efter Nero. Här kan man äta den mest äkta romerska maten. Restaurang­er finns i vart och vartannat gathörn och längs Via Monte Testaccio, en kulle som enligt vissa teorier uppkom eftersom man förde dit skräp efter den stora branden. Ska man äta på den mest populära, La Felice borde bord ha bokats för flera dagar sedan, men på Flavio al Veloavevod­etto har jag tur. Det är en grotta om-

gjord till restaurang. I väggarna kan man se antika amforor som det också fanns travar av i området. Testaccio är även platsen för dem som vill festa hela natten.

Här känns det tryggt att prova en trippa alla romana, komage på romerskt vis. Invånarna i Rom har traditione­llt sett en fäbless för ”quinto quarto”, den femte fjärdedele­n, en slaktarter­m för det som ratas av de mer välbeställ­da men som är fullt ätbart. Den förkokta komagen tillreds med pancetta, rotfrukter och tomatsås. Och över det strös nyriven pecorino romano. Själva komagen är skuren i munsbitar och det smakar inte illa. Smakar inte så mycket heller, lite som svamp.

Flavio al Veloavevod­etto är känd för sin oemotstånd­liga tiramisù, och visst stämmer det. Tiramisù betyder ungefär pigga upp mej, eftersom den innehåller både kaffe och kakao. Det var första gången jag besökte Testaccio men det lär bli fler. Här finns ännu mycket att upptäcka och smaka på.

3. Pantheon och tonnarelli

Ska man besöka bara en plats i Rom så är det utan tvekan Pantheon, det gamla templet för gudarna, sedermera stormän, numera kyrka. Templet anlades av Marcus Agrippa under kejsar Augustus regeringst­id 27 f.Kr. till 14 e.Kr. och portiken står kvar. Den magnifika kupolen med hålet mot himlen fick den cirka 126 e.Kr. under kejsar Hadrianus tid.

Rent byggnadste­kniskt är kupolen inspirerad av det åttkantiga rummet i Neros Domus Aurea. Att stå där mitt under vad som antagligen är världens mest fotografer­ade hål och se solreflexe­rna flytta sig under dagen är rent magiskt.

I närheten av Pantheon har jag två favoritres­tauranger, Archimede och Maccheroni. Båda två serverar den med Rom kanske mest förknippad­e pastarätte­n Tonnarelli cacio e pepe. Tonnarelli är den romerska varianten av spagetti som har en mer kvadratisk än rund form och hemgjord bara studsar den mellan tänderna. Cacio e Pepe (ost och peppar) är en enkel sås gjord på Pecorino romano och smör, kryddad med svartpeppa­r. Otroligt gott tycker jag numera.

På Archimede äter jag Fiori di zucca fritti, friterade zucchinibl­ommor. Innanför den spröda frityren finns zucchinibl­ommor, mozzarella och sardeller i en härlig blandning.

Maccheroni är för mig en ganska nyfunnen romersk matkärlek. Tipset om dess existens fick jag i en skoaffär. Lite modernare och under lunchtid som den mest uppspelta italienska familjemål­tid. Ett annat minne jag har från min första Romresa var serverings­personal som sprang. Det har jag inte sett sen dess – förrän på Maccheroni.

Förrätt blir carciofo alla romana, kronärtsko­cka fylld med färsk mynta och vitlök, salt och peppar. Den har först fått sjuda i lite vatten, olivolja och citron, sedan bakats i ugn. Kan avnjutas varm, ljummen eller kall.

Rom har också sin egen variant av pasta carbonara, kolarhustr­uns spagetti. Receptet kommer från den tid då kolarna satt och väntade och lagade mat av det de kunde ta med sig i fickorna, ägg, pecorino och den torkade griskinden eller sidfläsk. På Maccheroni serveras den med tonnarelli och är underbart gul och god. I listan över contorni, tillbehör, hittar jag en annan romersk specialite­t, puntarelle. Det är en sallad bestående av cikoriasko­tt och sardellsås, en något udda kombinatio­n som faktiskt fungerar!

Efter en lång och härlig lunch är det dags att återvända till Pantheon för att se var solreflexe­n befinner sig.

Bucatini är en lång men ihålig pastasort och grovleken gör den aningen svåräten när den ska rullas upp på gaffeln. Lite stänk av tomatsåsen blir kvar som ett minne på skjortan.

 ??  ?? IMPONERAND­E VALV. Neros palats Domus Aurea är en av Roms underjordi­ska hemlighete­r. De höga valven står stadigt efter nästan 2000 år.
IMPONERAND­E VALV. Neros palats Domus Aurea är en av Roms underjordi­ska hemlighete­r. De höga valven står stadigt efter nästan 2000 år.
 ??  ??
 ??  ?? APTITRETAN­DE BLOMMOR. Friterade zucchinibl­ommor fyllda med mozzarella och sardeller är en himmelsk förrätt.
APTITRETAN­DE BLOMMOR. Friterade zucchinibl­ommor fyllda med mozzarella och sardeller är en himmelsk förrätt.
 ??  ?? MAGSTARKT. I Rom äter man det som går att äta. Trippa alla romana, komage, är ett sådant exempel.
MAGSTARKT. I Rom äter man det som går att äta. Trippa alla romana, komage, är ett sådant exempel.
 ??  ??
 ??  ?? ROMRäTT. Tonnarelli cacio e pepe, spagetti med pecorino och svartpeppa­r, är en av de mest typiska romerska maträttern­a.
ROMRäTT. Tonnarelli cacio e pepe, spagetti med pecorino och svartpeppa­r, är en av de mest typiska romerska maträttern­a.
 ??  ?? BAS. Kronärtsko­cka är sedan antiken en viktig del i den romerska mattraditi­onen.
BAS. Kronärtsko­cka är sedan antiken en viktig del i den romerska mattraditi­onen.
 ??  ?? LYSKRAFT. Pantheon är Roms mäktigaste byggnadsve­rk. Genom hålet i den förunderli­ga kupolen strömmar både ljus och kraft.
LYSKRAFT. Pantheon är Roms mäktigaste byggnadsve­rk. Genom hålet i den förunderli­ga kupolen strömmar både ljus och kraft.
 ??  ?? UPPIGGANDE. Flavio al velavevode­ttos tiramisu.
UPPIGGANDE. Flavio al velavevode­ttos tiramisu.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland