Solfatara

Det sägs att Dante Alighieri placerade ingången till helvetet i sin berömda bok Den gudomliga komedin i Solfatara. Det förefaller sannolikt när man besöker platsen, en vulkan där man går på inhägnade stigar mellan heta källor, plötsliga gejsrar, kokande gyttjepölar och omvärvs av en stickande svavellukt. Det är kusligt och man anar oberäkneliga krafter under fötterna, marken tycks hetta och mullra. Det är länge sedan jag vandrade där, men minnet lever kvar.

Området där Solfatara ligger heter Campi Flegrei och har varit aktuellt igen på sistone eftersom det hela tiden förekommer vulkanisk verksamhet här och den nu har varit livligare än på länge. Det är ganska skrämmande, eftersom det här naturområdet ligger bara cirka tio kilometer nordväst om Neapel, strax norr om den lilla staden Pozzuoli. Solfatara blev i den romerska mytologin hemvist för eldens gud Vulcanus. På 1800-talet började man vallfärda till Solfatara eftersom det svavelhaltiga vattnet i de varma källorna ansågs hälsosamt.

Dante Alighieri (1265–1321) betraktas som en av västvärldens största författare. Han skrev på ett folkspråk, en dåtida italienska och inte på latin. Hans commedia, som han själv kallade sitt verk, gavs ut i tre delar. Den första, Inferno, som handlar om helvetet kom 1317. Sedan följde Purgatorio om skärselden 1319 och slutligen Paradiso om paradiset 1320. Som en samlad helhet gavs verket ut först efter författarens död. Dante är själv huvudperson och under sin vandring genom helvetet, skärselden och paradiset träffar han och samtalar med kända personer. Den här litterära skapelsen har inspirerat många moderna författare.

Min far som var historiker berättade så levande om Dantes besök i Solfatara att jag nästan kunde se honom vandra där. Miljön måste ha påverkat honom i all sin skrämmande skönhet, för samtidigt som man hukar sig inför naturens mäktiga krafter kan man inte undgå att fascineras av dem. När jag gick där mellan de kokande pölarna, det varma fräsande vattnet och den obehagliga svavellukten från otaliga pysande sprickor hade jag sannerligen inte svårt att se detta som en sinnebild av helvetet.