Den gäckande skuggan
■ Arto Halonens dokumentär Sinivalkoinen valhe (2012) är en sammanfattande rapport om dopningshärvan i finsk skidåkning, ett sorglustigt kapitel som pendlar mellan tragedi och fars. Till sitt förfogande har regissören givetvis haft mängder av gammalt nyhetsmaterial som han dramatiskt bakar in i sina nya intervjuer och avslöjanden. Skrällen och skandalen i VM i Lahtis 2001, då sex skidlöpare åkte fast, rekapituleras dag för dag och utgör dokumentärens centrala thrilleringrediens även om alla vet hur det gick. Ett viktigt sidospår är den bomb som FNB lät brisera redan 1998 då skidförbundets ledning och den anklagade Jari Räsänen ändå i brist på bindan- de bevis lyckades slinka undan och djupt kränkta krävde skadestånd.
Det välkända mönstret är en karusell av anklagelser och indignerade tillbakavisanden. Det som blivit standardingredienser i dopningens soppa hos oss och utomlands. Också Halonens många interlokutörer kan indelas i ”vänliga” vittnen som Kari-Pekka Kyrö och andra som framhärdar i sin igelkottstaktik och blånekar till allt. Och där finns en oförglömlig Paavo M. Petäjä, skidförbundets ordförande som kallsvettig och på knagglig engelska fick informera om det skedda i Lahtis. Av allt att döma blev man helt tagen på sängen i den fasta tron att man i kurragömmaleken mellan epo och hemohes lyckats dölja spåren.
Samtidigt är Den blåvita lögnen berättelsen om ett gigantiskt och globalt spel, en industri där framgång och segrar är allt och där en ohelig allians och tyst överenskommelse råder mellan sportorganisationer och läkemedelsindustri. Halonens förtjänstfulla dokumentär är en kritisk och undersökande pamflett där den ”mänskliga komedin” kunde ha getts ännu större spelrum. Yle TV1 21.30, repris lördag 13.00