Paret som växer upp
Intervju Privilegierade eller inte? Skadespelaren Linda Zilliacus ar glad varje morgon hon har ett job att ga till medan kollegan Sampo Sarkola ser sitt arbete some ett livsvillkor.
Sampo Sarkola och Linda Zilliacus gör en utvecklingsresa i Joakim Groths nya pjäs.
1970-talet var decenniet då Joakim Groth aktivt ägnade sig åt att skriva och förbereda sig för det yrkesliv som kom att bli hans – ett liv som författare och regissör.
– Bäst minns jag åren med tidskriften Fågel Fenix. Plus alla de förändringar som kom i slutet av 1970-talet när vi stod på randen till 1980-talet, säger Groth.
Det politiskt sjudande 70-talet är startpunkten för Joakim Groths nya pjäs Retro. Under tre decennier följer vi paret Kia och Kaide, från tonårsliv till vuxenliv, genom förälskelser och val som formar deras liv.
Huvudrollerna spelas av Linda Zilliacus, född 1977, och Sampo Sarkola, född 1978. De två återvänder till det decennium som var så viktigt för deras föräldrar.
– Jag har en ganska romantisk bild av 70-talet, av de arga taistoiterna och av mina föräldrars ungdom, säger Linda Zilliacus. Har ni intervjuat era föräldrar om deras erfarenheter? – Nej, det har man inte behövt göra. De har berättat mycket ändå, säger Sampo Sarkola.
Både Sampo Sarkola och Linda Zilliacus betonar det episka och den höga igenkänningsfaktorn i Retro.
– Jag tror att jag aldrig har spelat i en så finlandssvensk pjäs som denna, säger Sarkola.
– Här finns hur många finlandssvenska referenspunkter som helst att associera till. Som Café Ekberg och Café Fazer, Brändö, Malax och Närpes till exempel.
– För att inte tala om alla smeknamn, som Chali, Buli, Gittan, Kaide och Kia, tillägger Zilliacus.
Ny chef, nya förhoppningar
Sampo Sarkola är fast anställd på Lilla Teatern, Linda Zilliacus är anställd för knappa två år. För Lillans del inleddes året med att teaterns nya konstnärliga chef, Marina Meinander, tog över. Vilka förhoppningar har ni på Meinander? – Jag hoppas att hon ska vara inspirerande. Hon har visat sig vara lyhörd för andras idéer och jag tycker
det är otroligt att hon tar mina förslag på allvar, säger Zilliacus.
Senare i vår står Linda Zilliacus ensam på Lillans scen, i monologen Mammas flicka, skriven av Jeanette Björkqvist.
Zilliacus har själv tagit initiativ till monologen.
– Och jag hoppas på en modig repertoar, en repertoar som tar plats på det finlandssvenska teaterfältet, säger Sarkola.
Också Svenska Teatern får ny chef eftersom Johan Storgård nu avgår. Spekulationerna är många.
– Posten som chef för Svenska Teatern är viktig eftersom den påverkar oss alla, påpekar Linda Zilliacus.
– Själv tycker jag att det är bra med regelbundna chefsbyten. Fem år borde vara den maximala tiden för en teaterchef. Det är inte bra att en person paxar en chefspost i åratal.
Sampo Sarkola pekar på nyttan av chefsrotation.
– Nya chefer tillför alltid något nytt och nya impulser är bra.
På tal om den repetitionsperiod både Sarkola och Zilliacus nu är mitt uppe i konstaterar de att processen varit ”varken svår eller tung”.
– Jag är förväntansfull inför varje repetition, säger Zilliacus.
– Man behöver aldrig känna sig pressad, tycker Sarkola. Men hur är det om rollen och pjäsen är hemska? – Jag säger som det finska ordspråket, Siperia opettaa (ungefär Hemskheter härdar, red:s anmärkning), konstaterar Sarkola och tillägger att tvivel och ifrågasättanden ingår i den konstnärliga processen. Linda Zilliacus instämmer. – Jag har aldrig upplevt mardrömslika uppsättningar. Men visst klarar man av också tunga repetitionsperioder.
Linda Zilliacus och Sampo Sarkola är båda skådespelare som haft mycket roller, både på scen och på film. Känner de sig privilegierade? – Absolut! svarar Zilliacus. – Frilanslivet har uppfostrat mig till att vara barnsligt förtjust varje dag jag får gå till jobbet.
Sampo Sarkola är mera tveksam till ordet privilegierad.
– Att jag får göra det jobb jag tycker om ser jag som ett livsvillkor och något jag strävar efter.
Jag har en ganska romantisk bild av 70-talet, av de arga taistoiterna och av mina föräldrars ungdom. Linda Zilliacus, har ena huvudrollen i retro.