Det supersnygga köket
Har du tänkt på vilken fantastisk utveckling köket har genomgått? Då menar jag inte en sådan där historisk tillbakablick till för jätte länge sedan – nej, det räcker med att jag går några decennier tillbaka.
Jag minns när det fanns skafferier i stället för sådana där stora lådor med mjuk dämpning när man skjuter in dem, som rymmer allt som förut fanns i skafferiet. De lådor som fanns då bestod av en 60 centimeter bred hurts med fem, möjligen sex, lådor som alla var likadana, eller ibland med en litet större låda längst ner. Att ha potatisstöten och rivjärnet och durkslaget, som på den tiden var en större metallsil, i.
Jag har inte en aning om vad det kostade att köpa ett nytt kök på exempelvis 1960-talet, men jag har svårt att tänka mig att det kunde vara lika svindyrt som i dag – inte ens om man översätter pengavärdet till dagens.
Men de där svindyra köken är inte alltid okej! När vi för några år sedan vände oss till ett stort möbelvaruhus för att byta kök ingick bland annat en helt ny fläkt! Den var visserligen betydligt dyrare än en gammal traditionell köksfläkt, men så oerhört mycket mera effektiv.
Det hade inte gått ett år ens så hade den fantastiska fläkten visat sig så usel att skåpdörren ovanför flagnade så att jag ibland kunde undra om jag hade haft ost i spenaten.
Det blev till att köpa en ny skåpdörr, för självklart var det mitt fel att dörren flagnade, enligt tillverkarna. Att jag hävdade att jag kört fläkten varenda gång jag hade nåt på spisen båtade föga.
Men häromdagen fick jag min revansch. En av de där jättestora lådorna gick inte att skjuta in. Den stannade med en decimeter kvar. Det gick, om man lirkade, att få in den, men bara under några få dagar.
Den dagen det absolut inte gick längre och jag hade bestämt mig för att bita huvudet av skam och kontakta tillverkarna för att få hjälp, nåja, inte få utan förstås få betala rejält för den, just då bestämde jag mig för att ta en sista titt. Och trots att jag legat på alla fyra i det utrymmet hela sista veckan utan att kunna hitta någonting som skulle orsaka felet så hade jag missat den – den pyttelilla skruven som hade börjat lossna och hindrade lådan.
Jag vet, det var en löjligt liten revansch, men så här i oxveckorna gäller det att ta tillvara även ytterst små glädjeämnen.