Serien som förstör ditt liv
■ ”Se bort, se bort, serien förstör din afton, ditt liv och dina dar”, sjungs det i titelmelodin till Netflix nya åttadelade serie Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Det är inte den sämsta säljpitchen för en tv-serie – man undrar onekligen vad det är som är så förfärligt?
A Series of Unfortunate Events, som serien heter på engelska, är verkligen en serie av olycksaliga händelser som den stackars syskonskaran Baudelaire drabbas av. Deras föräldrar omkommer i en eldsvåda varvid de tre barnen – storasyster (Malina Weissman), mellanbrorsan (Louis Hynes) och bäbisen (Presley Smith) vars oartikulerade joller textas till begripliga repliker (humor) – får den avlägsne släktingen greve Olaf (Neil Patrick Harris) som förmyndare.
Greven är en riktigt förskräcklig gybbtjyv, en sorts manlig ond, krum och grå häxfigur, som gör sitt yttersta för att komma över barnens stora arv. Harris gör en stark insats i rollen, och det är svårt att tänka sig något otrivsammare än kråkslottet han bor i som nu blir barnens hem.
Serien bygger på Lemony Snickets trettondelade barnboksserie som gavs ut i original på engelska åren 1999–2006 och raskt översattes till svenska. Tvseriens första säsong bygger på de fyra första böckerna En olustig början, Reptilrummet, Den sorgsna sjön och Det sällsamma sågverket. Fler säsonger kan med andra ord väntas.
Försök har tidigare gjorts att fånga böckernas egenartade värld i en filmatisering av Brad Silberling 2004. Filmen täckte handlingen i de tre första böckerna och avsikten var att det skulle bli en trilogi, men projektet torkade in.
När Netflix nu tar sig an böckerna står bland annat Barry Sonnenfeld som skapare, regissör och producent. Förutom att han även var producent för filmen från 2004 var han med och gjorde tv-serien Pushing Daisies och regisserade även Familjen Addams-filmerna på nittiotalet. Stilen och estetik från dessa kan kännas igen i Netflixserien.
Speciell är onekligen ledordet i denna skruvade värld. Den mörka sagan laborerar med överdrifter och gör svart humor av att vältra sig i elände. Här finns även en berättare, förkroppsligad av Patrick Warburton i svart kostym, som ibland är närvarande i handlingen och varnar alla för att titta.
Det är positivt att Netflix satsar på något som kan betraktas som experimentellt och smalt. Vänner av Tim Burton-filmer som Big Fish, Kalle och chokladfabriken och förvisso alldeles förtjusande Saxhand Edward, som förresten sänds i natt (se nedan) samt varför inte Wes Andersons The Grand Budapest Hotel, kan tänkas gilla även detta.
Sedan finns det vi som tycker att detta i för hög grad är stilgrepp och yta som det är svårt att på djupet riktigt beröras av.
Tveksamt är också om detta fungerar så bra som komedi; humorn är mera ”glimten i ögat” än gapflabb och kan väl i och för sig så få vara. I slutändan är det kanske ändå seriens fantasieggande visuella värld som är den största behållningen. netflix.com