Läget är alarmerande

Håkan Kulves anser uppenbarligen inte att ejderns situation är särskilt svårt utsatt. Det framgår av ett inlägg i HBL (22.1). Det kan hända att stammen inte försvinner – det går inte att förutse – men att läget är alarmerande kan de som rör sig i Ålands östra skärgård (Brändö med omnejd) intyga. Jag själv rör mig inte på så vidsträckta områden, men talar nästan dagligen med människor som gör det och varit välinformerade iakttagare under 60 års tid. De har aldrig sett något liknande. Det är ett område bestående av såväl yttre som inre skärgård och ejderpopulationen har med upp- och nedgång varit stark.

Det har gått lång tid sedan de påpekade att man inte ser ejderungar. Då var det många experter som inte reagerade, men nu för tiden reagerar de flesta. Skärgårdsborna säger att det hör till undantagen att se exempel på att ejdern har reproducerat sig. Om man någon gång ser ett större antal ejdrar tillsammans under våren kan det röra sig om ett femtontal ejderhanar och två ejderhonor. Då vet man att det råder obalans och att det inte blir någonting av deras fortplantning.

Vad är då orsaken till att en kräftgång skett? Det finns kanske ingen exakt förklaring, men att en exceptionell ökning av örnstammen är en stark faktor som gått hårt åt ejdrarna står klart. Dessutom har andra rovdjur ökat. Kulves förefaller inte att tro på den förklaringen. Han understryker också de åländska tjänstemännens betydelse i sammanhanget.

Kan så vara. Men onekligen naggades förtroendet i kanterna när jaktförvaltare Robert Juslin vid den åländska jaktförvaltningen sade att ejderstammen nog minskat, men inte inom Åland. Han har inte verifierat detta.