Berners agerande visade inte exempel på politisk blick

Trafik- och kommunikationsministeriet har på senare tid varit mycket aktivt med olika förslag och utredningar. Det förefaller som om man i reformivern med gasen i botten kommit med ett och annat ogenomtänkt förslag med den påföljden att man gång på gång varit tvungen att ta flera steg tillbaka. Det har också varit ytterst svårt att fatta galoppen beträffande ministeriets otaliga ageranden beträffande bland annat olika digitaliserings- och bolagiseringsförslag och avgifter för skärgårdstrafiken. Välmotiverade mothugg har förekommit på remissrundor, av intervjuade personer och i ledar- och insändarspalter.

Utredningen som presenterade ett bolagiseringsförslag av vägnätet förra torsdagen blåstes till all lycka av redan på måndagen.

Om vi räknar ihop skatteintäkterna från bränsleskatt, bränslets mervärdesskatt, (den sedan 1994 tillfälliga) fordonsskatten, bilskatten, mervärdesskatt på nya bilar, mervärdesskatt på bildelar, service och reparationer, skatt på fordonsförsäkringar så talar vi om totalt cirka 7,76 miljarder euro för 2015. Till vägnätet allokerades endast cirka 1,7 miljarder euro under samma år. Nu vill man ta till trollstaven genom bolagisering av bland annat kommunikationsnäten (väg, räls och farleder). Vad är nu detta mervärde som tillförs genom bolagisering undrar många?

Beskattningen av bränsle har fungerat utmärkt utan några svarta boxar och byråkrati. Andelen bilar som inte använder icke fossila bränslen kommer att öka markant från nuvarande cirka 1 procent. Det är självklart att något nytt system bör skapas som är oberoende av drivmedel, men som konsument är man ju orolig för kostnaderna.

Alla är överens om att bilbeståndet i Finland i medeltal har många år på nacken och att bilskatten är omotiverat hög. Alla är också överens om att bilskatten skall sänkas eller avskaffas. Vad är rätt förhållande mellan intäkter (skatter och avgifter) från bilar och utgifter för vägnätet?

Det blir mycket krävande att skräddarsy övergångsperioden så rättvist som möjligt. De som köper en bil innan en eventuell användardebitering tas i bruk skulle betala dubbelt och bör alltså kompenseras. Att nu presentera en utredning på ett rafflande sätt skapar osäkerhet och stagnation av bilhandeln eftersom idéerna förefaller att tills vidare ha en mycket liten eller ingen som helst förankring hos till exempel Finansministeriet. Förfaringssättet förefaller att visa brist på politisk kompetens och samtidigt vara inte bara dumt utan rent av naivt.

Att sedan i desperation under veckoslutet börja föreslå olika stöd gjorde inte den redan

Beskattningen av bränsle har fungerat utmärkt utan några svarta boxar och byråkrati.

mycket förvillade situationen alls bättre. Innan man över huvud taget gläntar på någon dörr bör man ha en klar vision om tidtabellen hur bilskatten successivt går ner och exakt på vilket sätt bilköparna blir kompenserade.

Bolagisering och privatisering är två olika saker. Vid bolagisering kan man hålla kvar den politiska styrningen. Vid privatisering är det inte möjligt. Vid privatisering av vägnätet kunde man å andra sidan behändigt utlokalisera en del (storleksordningen fem miljarder euro) av statsskulden. EU har ju regler om hur stor skuldsättningen får vara. Nackdelarna med privatisering av det allmännyttiga vägnätet förefaller större än fördelarna.

Man frågar sig om man höll på med att skapa nya ”Carunafenomen”, det vill säga ge utrymme för operatörer som agerar på ett allmännyttigt område och som gör en ”skälig vinst” (över 20 procent av omsättningen) och sedan betalar hela 1,6 procent skatt på denna vinst. Är det igen en fråga om att privatisera ett naturligt monopol som det senare blir svårt att göra något åt, där konsumenterna-bilisterna får betala hutlöst, utländska ägare för ut vinsterna ur landet och betalar knappt någon skatt alls.

Regeringen, som har stora utmaningar beträffande landets ekonomi, höjde inte precis sitt skolbetyg genom Berners agerande som inte visade särdeles mycket exempel på politisk blick.