Vit tystnad blev röd ilska
Disputation ”Vi rensade bort de röda från bygderna.” Det är allt en man från vita sidan skriver om arkebuseringarna i sina opublicerade memoarer från mellankrigstiden. Motsvarande röda skrifter skriker efter en plats för grymheterna i den officiella histo
Skriver om båda sidorna. Mycket vatten måste rinna under broarna innan tiden blev mogen för Finland att diskutera alla sidor av inbördeskriget. Det dröjde egentligen fram till 1990-talet och forskningsarbetet fortsätter än i dag, enligt Andreas McKeough som disputerar vid Helsingfors universitet. Här står han på Långa bron i Helsingfors som blivit ett minnesmärke för inbördeskriget. Borgare bodde på brons södra sida, arbetare på den norra och bron blev en strategiskt viktig plats i striderna.
Kärleken förde Ingåbördige Andreas McKeough till Estland och Tartu för några år sedan. I forskningsarbetet har han ändå ständigt återvänt till Finland, närmare bestämt Finland 1918 och mellankrigstidens nedtecknade berättelser om inbördeskriget.
Han disputerar i dag, lördag, vid Helsingfors universitet med en avhandling med huvudrubriken Kirjoittaen kerrottu sota (ungefär Kriget berättat genom skrivande).
Ämnet är folkloristik och syftet är inte att som historikerna kartlägga fakta om vad som hänt utan att nå ökad förståelse i människors sätt att berätta och tolka upplevelser och erfarenheter.
Opublicerade memoarer och dagböcker intar därför en större roll då just det subjektiva får stå i fokus. McKeough har valt ut tolv texter och djupanalyserat dem på olika sätt.
– Det är fokus på individuella erfarenheter. Jag har kommit fram till att hur de bearbetar erfarenheterna beror på deras bakgrund, tidpunkten då de skriver, vad de varit med om och var de varit under kriget, säger McKeough.
Tyst om fånglägren
Andreas McKeough vill visa att det finns väldigt olika tolkningar och erfarenheter av inbördeskriget på bägge sidor.
Under mellankrigstiden hade den vita vinnande sidan monopol på den officiella historieskrivningen. Enligt McKeough fick fånglägren och arkebuseringarna av de röda i krigets slutskede och efterspel väldigt knapphändig uppmärksamhet.
Så är fallet även i de privata texterna som han analyserat.
– En förklaring är att man visste att det som skedde var fel, att man visste att den vita aggressiva hämnden var så stor att det var bättre att tiga om den även i privata skrifter. En annan förklaring är att det hela var för traumatiskt för att klä i ord, säger McKeough.
Även faktumet att alla arkebuseringar inte var förankrade på högre ort utan delvis lokala övertramp kan ha påverkat tystnaden.
Två helt olika skildringar
Även om landet delades in i två grupper och några övriga som svårligen försökte hålla sig neutrala var både röda och vita heterogena grupper. Medan vita Aarne Ylppö (1893– 1970) från Toijala endast skriver att man rensade bort de röda från bygderna ägnar vita sidans soldat Nikolai Latva-Pukkila (1893–1979) från Kauhajoki frågan mer utförligt och ångestfyllt.
Latva-Pukkila skrev dagbok under 1918 och tecknade ner fler minnen några år senare.
Han är inte alls fåordig om hämnden, tvärtom. Han skriver om hur hemskt och traumatiskt det var att se dödandet efter de vitas seger.
De vitas offentliga tystnad märks i flera av de texter som röda sidans skildrare nedtecknat.
– De skriver mycket om lägren och hämnden. De är frustrerade och arga, uttrycker ilska över de vitas tystnad som de uppfattar som lögner. De uttrycker ett starkt behov att korrigera den vita historieskrivningen. De är också förargade över att de alls betraktats som ett hot mot självständigheten. En del ansåg att allt handlade om kampen för arbetarna, att de skulle ta makten. Den tanken fick näring under det instabila hungersåret 1917, men tanken var inte gammal utan en snabb reaktion på bolsjevikernas revolution i Ryssland, säger McKeough.
Period av enande trots allt
De rödas nedtecknade tankar har av skäl som dödandet, lägre bildningsnivå och rädsla varit ganska svåra att hitta, i varje fall sådana som omfattar mer utförliga personliga berättelser och känslobeskrivningar.
De som McKeough analyserat har ett starkt förklarande drag, till skillnad från vita sidans texter.
– Vita skrev för vita och uppma-
nades skriva. Den vita ideologin skapades i stor utsträckning efter kriget genom dessa skrifter.
Enligt McKeough har mellankrigstidens texter av detta slag fallit mellan stolarna och inte undersökts tillräckligt. Han ser perioden som särskilt intressant eftersom tystnaden var kompakt. Det hela blir än mer intressant med tanke på att det trots alla historiska sår var en tidsperiod då folket enades, vilket märktes senast då de som tidigare varit uppdelade i grupper av röda och vita slogs sida vid sida för att försvara Finland i vinterkriget och fortsättningskriget.