Också i vår tid finns det ”sanningar” som etablerade medier och ”upplysta” medborgare tar för givna, men som kommer att omprövas i framtiden. Vi kan inte veta vilka de är men att påstå att de inte finns vore oerhört arrogant.
Fredrik Sonck i sin recension av dokumentären All Governments Lie på Docpoint,
All Governments Lie. Truth, Deception, and the Legacy of I.F. Stone Regi: Fred Peabody Kanada 2016 Visas på Docpoint 28.1 och 29.1 ■■Faktaresistens,■post-sanning■och■ ”alternativa■fakta”■hör■till■tidens■modeord,■och Donald Trumps■speciella■förhållande■till■sanningen■gör■att■ det■finns■anledning■begrunda■dem■ noga.■Aldrig■har■det■ljugits■så■mycket■som■nu.
Eller■har■det?■På■filmfestivalen■ Docpoint■visas■en■vältajmad■dokumentär■som■hävdar■motsatsen:■Att■ makten■ljuger■är■verkligen■inget■nytt.■ Det■gäller■inte■minst■Donald■Trumps■ företrädare:■Lyndon B. Johnson drog■ in■USA■i■Vietnamkriget■med■en■lögn,■ Nixon■ljög■om■Watergate,■Clinton om■sina■sexuella■eskapader,■Bush■om■ Iraks■massförstörelsevapen.
Och■när■makten■inte■blåljuger■så■ förskönar■den■sanningen■och■undviker■att■svara■på■frågor.■Hur■mycket■man■än■kan■sakna■den■sympatiske■Barack Obama■måste■man■konstatera■fakta:■presidenten■som■lovade■transparens■då■han■tillträdde■har■ lika■lite■som■sina■företrädare■ställt■ upp■på■intervjuer■där■journalister■ utan■förbehåll■fått■ställa■kritiska■frågor,■till■exempel■om■hans■omfattande■drönarattacker■som■kostat■hundratals■oskyldiga■människor■livet.■Det■ ligger■en■paradox■i■att■många■nordbor■beundrar■den■förra■presidenten■ så■högt.■Om■deras■egna■ledare■var■ lika■otillgängliga■skulle■de■tala■om■ diktatorsfasoner.
Så■nej■–■politikens■förhållande■till■ sanningen■har■alltid■varit■infekterat.■ Det■nya■är■skamlösheten.■Den■politiska■logik■som■tidigare■sade■att■lögnen■är■pinsam■och■straffas■av■väljarna■är■satt■ur■spel.■Donald■Trump■visade■att■sanning■eller■lögn■inte■spelar■så■stor■roll,■i■alla■fall■ingen■avgörande■roll.
Journalistikens kris
Men■ kanske■ handlar■ det■ inte■ så■ mycket■om■att■lögnen■uppvärderats■som■om■att■sanningen■nedvärderats?■Att■världen■står■på■så■hal■is■i■ dag■är■inte■bara■ett■magnifikt■misslyckande■för■politiken,■utan■också■ för■de■medier■som■genom■att■långsamt■devalvera■sanningen■varit■med■ om■att■skapa■fenomenet■Trump.
Titeln■på■Fred Peabodys■dokumentär■All Governments Lie.■Truth, Deception, and the Legacy of I.F. Stone känns■både■självklar■och■skrämmande.■Filmen■hade■premiär■ett■par■månader■innan■Trump■valdes■till■president,■vilket■inte■förtar■någon■dramatisk■effekt,■eftersom■syftet■inte■är■att■ framställa■honom■som■ett■unikum,■ utan■att■peka■på■det■träd■vars■frukt■ han■är.■Parallellt■drar■dokumentären■en■lans■för■den■traditionella■undersökande■journalistiken■och■som■ föredöme■lyfts■journalisten■Isidor Feinstein Stone■fram.■Med■sin■rigorösa■research■i■protokoll■som■andra■ medier■försmådde■blev■han■respekterad■i■det■efterkrigstida■USA,■som■ mannen■bakom■I.F. Stone’s Weekly,■ som■han■producerade■tillsammans■ med■sin■hustru■1953–71.■Där■gjorde■Stone■många■stora■avslöjanden,■ som■inspirerat■flera■av■de■journalister■som■intervjuas■i■dokumentären.
Peabodys■film■är■definitivt■sevärd,■ men■lite■spretig■i■sin■mediekritik.■ Dess■olika■sidospår■illustrerar■nämligen■rätt■olika■saker:■här■finns■övergripande■ideologisk■kritik,■konkreta■ fallstudier,■historiska■tillbakablickar,■studiebesök■hos■alternativa■medier■och■verksamma■journalister■som■ funderar■på■sin■yrkesroll.■Även■om■ filmens■huvudpoäng■inte■går■att■ta■ miste■på■så■är■det■inte■helt■lätt■att■bena■ut■huvudargumenten■i■dess■mediekritik,■som■friskt■blandar■konkret■ och■abstrakt.
Kommersiella drivkrafter
På■sin■mest■påtagliga■nivå■problematiserar■dokumentären■den■skeva■nyhetsvärderingen■bland■branschens■ giganter,■i■synnerhet■de■stora■tv-kanalerna.■Det■kan■handla■om■hur■kändisskvaller■prioriteras■framför■politisk■rapportering■eller■hur■ett■respekterat■program■som■60 minutes■numera■rutinmässigt■väljer■bort■ämnen■ som■inte■är■tillräckligt■publikfriande.
Dokumentären■följer■bland■annat■den■grävande■journalisten■John Carlos Frey■till■Brook■county■i■Texas■där■kvarlevorna■efter■200■människor■grävts■upp■ur■massgravar,■men■ ”glömts”■bort■och■dokumenterats■på■ ett■minst■sagt■amatörmässigt■sätt■ av■myndigheterna.■Ett■scoop■kunde■man■tycka,■men■eftersom■det■rör■ sig■om■invandrade■mexikaner■förmodar■de■flesta■publicister■att■publiken■inte■bryr■sig.■Den■enda■anledningen■till■att■Frey■kan■fortsätta■sitt■ arbete■är■att■hans■lön■betalas■av■en■ stiftelse,■för■också■på■USA:s■väldiga■ marknad■är■gräv■av■det■här■slaget■ kommersiellt■olönsamma.■(Mot■slutet■av■dokumentären■föreslås■två■finansieringsmodeller■för■framtidens■ kvalitetsjournalistik:■allmännyttiga■ stiftelser■eller■gräsrotsfinansiering.■ Väl■värt■att■begrunda■också■på■mindre■mediemarknader■än■den■amerikanska).
Men■även■om■formeln■”billig■produktion■+■stor■popularitet■=■kommersiellt■intresse”■äger■sin■giltighet■förklarar■den■inte■alla■skevheter■ i■journalistiken.■I■F■Stone■Weekly■visade■med■sina■60■000■prenumeranter■att■kvalitetsjournalistik■kan■vara■ en■god■affär.■Men■varför■avstår■stora■medier■ibland■från■att■göra■denna■goda■affär?
Det■huvudsakliga■exemplet■är■
hur amerikanska mainstreammedier vid upptakten till Irakkriget inte bara svalde lögnen om Saddam Husseins påstådda massförstörelsevapen, utan aktivt reproducerade den. Det hade inte behövts någon gigantisk journalistisk insats för att visa att Bushadministrationen inte hade torrt på fötterna men i stället tävlade de stora tv-kanalerna om att med benäget bistånd av pensionerade generaler göra direkt krigspropaganda. Anrika amerikanska tidningar var inte mycket bättre. Washington Post hade den kritiskt vinklade artikeln men gömde undan den långt bak i tidningen.
Subtil propaganda
Här duger inte simpla kommersiella incitament som förklaring. I stället knyter dokumentären an till Noam Chomsky – som också intervjuas – och hans idé om medierna som ett slags ”producenter av samtycke” en term som också gett titel åt boken Manufacturing Consent (1988).
Tanken är i korthet att mediernas propagandafunktion är subtil i moderna demokratier: det finns ingen politruk som berättar vad som får sägas utan mediehusen har själva internaliserat vissa antaganden och idkar frivillig och ofta omedveten självcensur vilket placerar vissa frågeställningar, ämnen och vinklar utanför det acceptablas ram. Den kan till exempel säga att det är orimligt att motsätta sig en kampanj mot en diktator som Saddam.
Chomskys mediekritik är inte särskilt svår men ändå mer omfattande än dokumentären eller denna recension kan redovisa för. Men man kan dra vissa paralleller såväl till vår inhemska ”finlandisering” som till Foucault och ett vidgat diskursbegrepp, det vill säga att vi genom vårt språkbruk upprättar yttre gränser för vad som är godtagbart att säga i en fråga. Att bryta med diskursen är tabu.
Här hör jag rasisterna ropa: ”Det är precis det vi menar med politisk korrekthet!” Och vad gäller själva mekanismen måste man faktiskt ge dem rätt: många rasistiska uttalanden kan identifieras just för att de faller utanför det godtagbaras ram. Den viktiga preciseringen är att ramen i sig inte har just något att göra med vad som är moraliskt riktigt eller inte: det är en helt annan diskussion. Rasistiska uttalanden kan nämligen också falla inom diskursen, och gränserna är inte stabila över tid och rum. Visst kunde man säga att homosexuellas rätt att leva i öppna och juridiskt erkända förhållanden på 1950-talet var en politiskt inkorrekt tanke.
Poängen är att det också i vår tid finns ”sanningar” som etablerade medier och ”upplysta” medborgare tar för givna, men som kommer att omprövas i framtiden. Vi kan inte veta vilka de är men att påstå att de inte finns vore oerhört arrogant.
Politikerförakt och journalistförakt
All Governments Lie utmynnar i en slutsats om att ”kuppen redan ägt rum”: att storkapitalet dominerar samhällsutvecklingen så totalt att det inte spelar någon större roll vem som vinner ett presidentval. Och att medierna i stort accepterar dess överideologi utan knot: tillväxt, konsumtion, konkurrens, att marknaden gör som den vill och att det är lönlöst att kämpa emot.
Att journalistiken behöver bli bättre på att ställa de riktiga, kritiska och systemutmanande frågorna om denna världsordning instämmer jag i.
Den kniviga följdfrågan till Peabody är ifall hans huvudtes (att alla politiker ljuger) ändå inte blir lite problematisk i förhållande till hans slutsats (att kapitalismen styr världen)? För om en kritisk journalistik ska nå ut till och påverka människor så måste det finnas en kanal för deras vrede över sakernas tillstånd i storkapitalets värld, och den kan rimligtvis inte vara något annat än politiken. Men om den demokratiskt valda exekutiva makten per definition ses som korrupt hamnar vi i en återvändsgränd.
Det är förstås sant att den politiska makten alltid, alltid måste granskas, men jag undrar om den cynism som ibland präglar granskningen kan vara skadlig, för journalistiken lika väl som för demokratin. Må vara att journalisten i sin yrkesroll tar som utgångspunkt att makten är lögnaktig, på motsvarande sätt som försvarsadvokaten ofta måste utgå från att hans klient är oskyldig.
Men om det misstroende som journalistens yrkesroll påbjuder också blir folkets ryggmärgsreflex? Finns det då inte en risk att förtroendet för hela det demokratiska systemet eroderas? Är det rentav inte den desillusionerade utgångspunkten om den alltid lögnaktiga politikern som inte bara möjliggjort Trump, utan också möjliggör kapitalismens dominans över politiken??