Holger Thesleff stod emot de nazistiska lockropen
Historia Att nynazister marscherar på Helsingfors gator är ingen ny sak, berättar Holger Thesleff, 92. Som ordförande för Samkonventet i Helsingfors följde han 1941 med hur en del skolkamrater drogs med i nazistiska grupper som ordnade parader.
Soldiers of Odin och andra nynazistiska aktiviteter har gjort att minnen från krigstiden återuppväckts hos professor emeritus Holger Thesleff. Som konventsaktiv uppvaktades han snart efter det nya krigsutbrottet 1941 av tysksinnade som ville sprida det nazistiska budskapet bland svenskspråkiga skolelever i Helsingfors.
– En del lät sig lockas och bildade en motsvarighet till dagens Soldiers of Odin. De ordnade parader och marscherade genom stan. Själv var jag nog främmande för dem och höll distans. Men jag utlovades förmåner om jag skulle samarbeta.
När vinterkriget var slut 1940 hade Holger Thesleff återvänt till Helsingfors efter att ha lärt sig hårt kroppsarbete och finska på landsbygden i Tavastland.
– Skolan öppnade på nytt med det som vi hade saknat mest, skoldanserna. Vi som gick i Norsen uppvaktade flickorna i Broban. Jag hade fyllt sexton år och många av mina vänner gick med i Skyddskåren, men inte jag. Det där marscherandet gillade mina föräldrar inte, därför blev jag heller aldrig scout.
Hösten 1940 anade man att det bara var en tidsfråga innan kriget mellan Ryssland och Tyskland skulle bryta ut, berättar Thesleff.
– Få tvivlade på Tysklands seger. Efter det framgångsrika fälttåget mot Frankrike ansåg man tyskarna vara oslagbara.
Holger Thesleff var aktiv i Finlands svenska skolungdomsförbund och valdes till centralstyrelsens viceordförande i maj 1941. När kriget bröt ut den sommaren ryckte ordförande Henrik Gestrin in och Thesleff ärvde inte bara ordförandeskapet av honom utan också sekreteraren som blev hans flickvän för ett par år. – Så det var lyckligt på alla vis. Kriget kallade också på Holger Thesleff som anmälde sig i en skyddskårsenhet i Ridstadion i Brunakärr.
Jakten på desanter
– Vi jagade desanter, bland annat minns jag en utryckning till Lovisatrakten. Vi gick skallgång och hade order att ropa ”ruki vehr” en gång innan vi sköt skarpt. Den gången gick allt galet, vi sköt en ko och en döv fiskare som inte hörde våra varningsord. Han hade inte heller hört om förbudet att gå ut i skogen.
– I augusti var vi i Östkarelen och städade upp efter den framryckande armén. Det handlade ibland om hästkadaver och ryska lik. Men i något skede tyckte man att vi var för unga och skickades hem. Jag återupptog skolarbetet hösten 1941. Skoldanser var nu förbjudna men Samkonventet ordnade välläsningstävlingar och andra kulturevenemang så vi kunde umgås med jämnåriga.
Finlands arier
Som samkonventsordförande uppvaktades Holger Thesleff snart av en tysksinnad man med nazistsympatier.
– Han hette Eric Fock och kalllade sig journalist, men det förblev oklart vilken tidning han representerade, antagligen någon tysk. Fock bjöd på krog och förklarade för oss yngre att finlandssvenskarna är landets riktiga arier som efter den tyska segern får bilda ett eget rike som utsträcker sig från Leningrad längs kusten västerut.
– Finnarna skulle få norra Finland med östkarelen och Kolahalvön medan tyskarna skulle ta resten av Europa fram till Moskva och vidare österut så långt man ville. Eric Fock var en hängiven rasbiolog. Till en början tog jag kanske honom lite på allvar, men mina föräldrar varnade mig och påminde om att jag inte var ett dugg mera arier än någon annan.
Eric Fock fortsatte att förkunna att finlandssvenskarna var en privilegierad, unik och arisk folkgrupp. Motsatsen som man på inga villkor fick beblanda sig med var judarna. Och det värsta var att skolungdomsförbundet i Sverige leddes av en jude.
– Fock uppmanade oss därför att undvika kontakt med svenskarna, vilket vi struntade i. Men han fortsatte att sprida sina ariska idéer på våra möten och lockade med sig en stödtrupp som började marschera omkring i stan och sjunga nationalistiska och nazistiska sånger. En annan sak än Focks politiska propaganda var den rent militära värvningen 1941 till Waffen-SS, som fick både finsk- och svensktalande pojkar att återuppliva jägartanken från 1910-talet.
Eric Fock kunde inte förstå att Holger Thesleff höll distans till de tyskorienterade.
– Fock hade gott om pengar och bjöd på fina luncher. Som gentjänst, om jag hjälpte till att sprida hans nazistiska budskap, lovade han ordna
flickor, god mat och öl. Jag svarade att jag redan har en flickvän och får god mat och öl i mitt hem. Också om hans krogbesök lockade avrådde mina föräldrar mig från samröre med honom.
Eric Fock var inte den enda som försökte övertala ungdomen i Helsingfors att bli nazister.
– Chefen för Söderströms förlag Bertel Appelberg tog kontakt och förklarade att ”Fock vet vad han talar om. Det tredje riket kan vara framtiden, lyssna på honom och följ honom åtminstone nu”, uppmanade Appelberg. Jag svarade att skolungdomsförbundet var opolitiskt.
Blev konsthandlare
De nazistiska inviterna upphörde av sig själv när Holger Thesleff ryckte in i armén och sändes till fronten 1943.
– Det mest sorgliga var att flickvännen hade odlat kontakterna med våra kolleger i Sverige så väl att hon reste dit som flickvän till skolungdomsledaren och gifte sig senare där med en diplomat.
Holger Thesleff minns att de politiska konjunkturerna svängde mycket snabbt 1943 då allt fler insåg att Tyskland skulle förlora kriget.
– När leveranserna av mat och bränsle från Tyskland blev allt knappare förstod man att det inte kunde bero på någonting annat än att tyskarna också själva led brist på allting. Och rikssvenska tidningar som under hela kriget såldes i Helsingfors skrev realistiskt om hur kriget utvecklades, bland annat om slaget vid Stalingrad.
– Han insåg väl att marken började bränna under fötterna redan när krigslyckan vände. Han gifte sig i januari 1943 med dottern till en förmögen konsthandlare som redan före kriget hade flyttat till Sverige. Många var då snabba att byta åsikt. Det var också slutmarscherat för den lilla nazistiska stormtruppen i Finland.
– Fock ärvde svärfaderns konsthandel i Stockholm och blev stormrik. Efter kriget framställde han sig som en liberal humanist och upprätthöll kontakten med gamla landsmän från Finland som kom på besök i Sverige. Själv besökte han också Finland i affärer.
– Döm om min förvåning när jag går på kalas till en ledande finlandssvensk liberal på 1960-talet och bland gästerna hittar den gamla ariska naziförkunnaren Eric Fock. Ingen annan av gästerna kände tydligen till hans bakgrund utom jag. Vi kände igen varandra, men jag valde att tiga. Det kändes mycket besvärligt att lyssna till Focks nyvunna liberalism.
Holger Thesleff kom hem från fronten och blev med tiden professor i grekisk filologi och idéhistoria vid Helsingfors universitet. Innan dess hann han vara med om den sista veteseglingen jorden runt med segelskepp och utsågs till tredje styrman för återresan från Australien runt Kap Horn. Sedan gifte han sig hederligt och förbjöds av hustrun Andrea att ge sig ut på vidare äventyr.
Thesleff gjorde oceanseglingen med åländska redaren Gustaf Eriksons fyrmastade bark Passat 1948– 1949 och är i dag troligen enda kvarlevande befäl som rundat Kap Horn på ett segelskepp i den gamla stilen, utan hjälpmotor, el eller radio.
– Jag var länge aktiv i den internationella Kaphornklubben. Men den upplöstes för tio år sedan när vi var så få kvar.
Fock hade gott om pengar och bjöd på fina luncher. Som gentjänst, om jag hjälpte till att sprida hans nazistiska budskap, lovade han ordna flickor, god mat och öl. Jag svarade att jag redan har en flickvän och får god mat och öl i mitt hem.
Holger Thesleff