Gambia har chans att statuera gott exempel
Gambia När Gambias befolkning i december i fjol röstade ner diktatorn Yahya Jammeh satte det västafrikanska landets 1,8 miljoner invånare ett exempel för andra ledare som försöker klamra sig fast vid makten i övriga afrikanska regioner. Folkets förväntnin
BANJUL De maskerade männen som grep Tijan Barrow slog honom med gevärskolvar och låste in honom i en cell på Gambias fruktade säkerhetstjänst. Hans brott: Han designade och sålde t-tröjor för oppositionen. Dagarna innan Gambias diktator Yahya Jammeh tvingades lämna ifrån sig makten och fly landet arresterade han hundratals oppositionella, samma taktik som människorättsorganisationer anklagat ledaren för att använda mot politiska motståndare under sina två decennier år vid makten.
På torsdagen anlände Gambias nya president, Adama Barrow, till huvudstaden Banjul, efter två veckors exil i grannlandet Senegal, en vecka efter att han svurit presidenteden på Gambias ambassad i huvudstaden Dakar. Han möttes av tiotusentals supportar som omringade presidentens konvoj, skyddad av senegalesiska säkerhetsstyrkor, och blockerade vägen från flygplatsen i flera timmar.
Stora utmaningar
Folkets förväntningar på landets nya ledare är nästan lika stora som utmaningarna för den nya administrationen, den första att väljas i demokratiska val sedan landets självständighet från Storbritannien 1960. De svåraste uppgifterna för den nya administrationen blir att uppfylla kraven på rättvisa efter två decennier av hot och förtryck och att ena befolkningen. Gambia har bara 1,8 miljoner invånare. När sanningen bakom de övergrepp som människorättsorganisationer och gambier i exil anklagar den tidigare regimen för finns en risk att grannar ställs mot grannar. Presidenten har redan lovat att offren som överlevt tortyr ska få upp- rättelse i så kallade sannings- och försoningskommissioner, ett arbete som måste påbörjas omedelbart, menar människorättsaktivister.
Institutioner, som i 22 år kontrollerats av en enda man, behöver byggas upp på nytt, liksom ekonomin. Gambia är ett av världens fattigaste länder. Landets största export – jordnötter – har reglerats så hårt att många bönder har svårt att överleva. Varje år lämnar tusentals unga män landet med hopp om ett bättre liv i Europa. Gambia står för den största migrationen per capita till EU. Bland de få försörjningsmöjligheter som finns inom landet spelar turismen en stor roll. Turisterna, som utgör en femtedel av ekonomin, flydde när de västafrikanska ländernas samarbetsorganisation ECOWAS hotade med en militär offensiv om inte expresidenten Jammeh gick med på att lämna ifrån sig makten. Nu står många hotell i turistorter som Senegambia tomma. Anställda sägs upp mitt under det som normalt är högsäsong i Gambia.
Turisterna, liksom de unga männen, kommer att återvända om Adama Barrow lyckas ena och stabilisera landet. Den 51-årige fastighetsmogulen har ingen tidigare politisk erfarenhet. Däremot har han erfarenhet av att göra affärer, vilket gör att många gambier hoppas att utländska investerare ska lockas tillbaka till Gambia. Yahya Jammeh lyckades göra sig ovän med Världsbanken, FN och Gambias grannländer. Vilket förklarar varför ett dussintal länder, bland dem Gambias grannland Se- negal och den ekonomiska stormakten i regionen, Nigeria, slöt upp bakom Barrow.
Tom statskassa
Med investeringar i industri och infrastruktur hoppas presidenten stärka ekonomin. Men statskassan är i stort sett tom. Yahya Jammeh har styrt Gambia som en maffiastat och regelbundet berikat sig och sin närmaste krets samtidigt som han tömt ut regeringens resurser, konstaterar Jeffrey Smith, grundare av Vanguard Africa, en organisation som stödjer reformarbete i Afrika.
“Barrow måste inte bara bygga upp institutioner och ett politiskt system genomsyrat av korruption med Jammehs ande vilande över sig, han måste även se till att befolkningen får tillbaka förtroendet för ledarna”, säger Jeffrey Smith.
I Gambia visar stödet från grannländerna och befolkningens beslutsamhet att afrikanska demokratier har tröttnat på ledare som klamrar sig fast vid makten. Tusentals segerrusiga supportrar fastnade i kaoset när president Barrow försökte ta sig hem från flygplatsen. Läraren Seidi Cissé menade att det var värt att stå stilla medan Barrow firade.
– Vi har fått det vi ville, jag har inte bråttom. Demokrati är värd att vänta på, sade han medan han leende iakttog folkmassan. Många bar t-tröjor med #Gambiahasdecided tryckt på bröstet.
I december förra året när budskapet spreds efter Barrows valseger, och senare som en skarp påminnelse till Yahya Jammeh om att befolkningen inte längre accepterade honom som landets president, såg Tijan Barrow en affärsmöjlighet. Hans vänstra öga är fortfarande svullet och han haltar lätt. När han greps fanns 400 tröjor i tryckeriet redo för leverans. Det gillade inte soldaterna. De gillade inte heller att Tijan delade efternamn med den nye presidenten. Många av Jammehs motståndare som försvunnit har dött i landets fängelser. Tijan Barrow var övertygad om att samma öde väntade honom. I stället blev han en av de första politiska fångarna att släppas fria när Yahya flydde i exil i Ekvatorialguinea.
– Gambia i dag är ett nytt Gambia, och ett exempel för andra västafrikanska länder, säger Tijan.
Vi har fått det vi ville, jag har inte bråttom. Demokrati är värd att vänta på. Seidi Cissé Läraren