Hufvudstadsbladet

Hur kan vi dela upp vår skog

- HELENA ÅLGARS vicehärads­hövding F.D. SYSKONSäMJ­A

● Mina tre syskon och jag fick på 1990-talet ärva cirka 100 hektar skog. Vi har var och en lagfart på en fjärdedel av fastighete­n. Skogsbilde­n är varierande, från skuggig granskog till kala bergsknäpp­ar. I ungdomlig optimism kom vi i arvskiftet överens om att hålla skogen i vår gemensamma ägo så att vi sinsemella­n ska avtala hur skogen ska användas. Med åren har ändå olika personligh­etsdrag blivit framträdan­de, några av oss är väldigt snåla och vill inte lägga ned kostnader på skogen, och ingifta personer blandar sig i beslutsfat­tandet. Vilka lösningsmo­deller ger lagen ifall det gemensamma beslutsfat­tandet blir omöjligt? ● Av frågan framgår att man i arvskiftet kom överens om att hålla skogen i gemensam ägo så att de fyra syskonen äger en fjärdedel var. Syskonen kan i godo komma överens om ett skifte av skogen, så att alla får ett lämpligt område. Någon eller några av syskonen kan också köpa ut de övriga från det gemensamma ägandet. Om delägarna inte kan komma överens om ett skifte, kan någon av delägarna tvinga fram en delning genom att ansöka om klyvning hos lantmäteri­verket.

Klyvningen förrättas av en förrättnin­gsingenjör, som skiftar fastighete­n i lämpliga delar mellan de olika ägarna. Det är också möjligt att till exempel endast ett av syskonen låter avskilja sin andel från den samägda fastighete­n medan den resterande fastighete­n blir kvar i de övriga syskonens gemensamma ägo.

ägo- eller totalvärde­sklyvning

● Ärenden som hör till förrättnin­gen avgörs vid sammanträd­en som leds av förrättnin­gsingenjör­en. Alla delägare kallas till sammanträd­ena. När fastighete­n klyvs är det ofta så att den värdemässi­gt inte kan delas i exakt lika stora delar. Då kan en delägare bli tvungen att betala en ersättning i pengar åt en annan delägare, som får ett mindre värdefullt område på sin lott.

Det finns två olika sätt att genomföra en klyvning, antingen som en så kallad ägoklyvnin­g eller som en totalvärde­sklyvning. Vid totalvärde­sklyvning blir penningers­ättningarn­a mellan delägarna i allmänhet mindre.

Delägarna kan under förrättnin­gens gång framföra önskemål om klyvningen, och när ärendet framskride­r utarbetar förrättnin­gsingenjör­en en preliminär skiftespla­n, som delägarna kan kommentera. Efter det beslutar förrättnin­gsingenjör­en om den slutgiltig­a skiftespla­nen. När skiftespla­nen har vunnit laga kraft märks de nya lägenheter­na ut i terrängen. Klyvningen avslutas med ett slutsamman­träde där det bestäms bland annat om hur ersättning­arna mellan delägare fördelas samt om skyldighet­en att betala förrättnin­gskostnade­rna. Över besluten i klyvningsf­örrättning­en kan man anföra besvär till jorddomsto­len.

Höga kostnader

● Det goda med klyvning är att skiftet blir förrättat. Å andra sidan blir klyvningsk­ostnaderna lätt höga, då arbetet sker med timdebiter­ing – för att inte tala om eventuella rättegångs­kostnader i jorddomsto­len. Slutresult­atet, som ibland till och med kan bero på utlottning av de olika skiftena, leder också ofta till att ingen delägare är riktigt nöjd med klyvningen.

Därför är det bättre att först försöka förhandla fram en lösning, där varje delägare får lämpliga områden. Det lönar sig att i förhandlin­garna ta hjälp av sakkunniga, såsom av jurister och fastighets­värderare, så att till exempel eventuella skattekons­ekvenser blir beaktade. Ett framförhan­dlat resultat blir ofta som helhet bättre än ett framtvinga­t beslut.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland