Fladdermössen flyger på femtio språk
Fladdermöss Alplångöra, bengalisk barbastell, mindre musöra, nilflyghund, större hästskonäsa... Alla Europas fladdermöss har begåvats med svenska namn. Vi smakar på namnen tillsammans med fladdermusentusiaster och språkvetare.
När Europas fladdermöss kryper fram efter vintern kommer de för första gången att heta någonting på alla europeiska språk där de flyger. HBL:s språkvårdare Charlotta Svenskberg berömmer den svenska namngivningen, men finner den också komisk.
Madeirapipistrell är hennes favorit, men vad sägs om bengalisk barbastell, nilflyghund eller veckläppad fladdermus?
När våren närmar sig börjar brunlångöron, dvärghästskonäsor och bleka vikvingar pila omkring i den europeiska natten. Ingen fara – det har de gjort i evigheter, men inte förrän i år kan vi benämna dem alla också på svenska.
Det är för att skyddsavtalet för europeiska fladdermöss (Eurobats) nyligen fyllde 25 år. I samband med det fick alla 53 fladdermusarter inom avtalsområdet, det vill säga i Europa, Nordafrika och Mellanöstern, officiella namn på 50 språk som talas i området.
Peter Lina har utarbetat namnlistan tillsammans med andra fladdermusforskare för att göra det lättare att popularisera kunskap om fladdermöss och befästa de folkliga benämningarna på alla arter.
– Vill man ge ut en handbok över Europas fladdermöss blir den mer tillgänglig om arterna har namn på läsarens eget språk. Allmänheten får bättre förståelse för fladdermössens skyddsbehov om de inte har enbart vetenskapliga namn, skriver Lina i inledningen till namnlistan.
Forskare använder nästan uteslutande arternas vetenskapliga namn, men EU ville införa trivialnamn på alla språk. Ekologiprofessorn Ingemar Ahlén var med om att formulera de svenska namnen.
– Det var inte så svårt. Till exempel nymffladdermusen fick heta så på svenska för att den har motsvarande namn på andra språk, säger han.
Arbetsgruppen förnyade också några etablerade men missvisande svenska namn i samma veva. Andra artnamn justeras för att undvika personnamn.
– Brandts fladdermus heter nu tajgafladdermus. Här var vi mest oense om tajga ska stavas med j eller med i, säger Ingemar Ahlén.
Ekologisk exakthet...
Fladdermuskännaren Malin Tverin från Kyrkslätt tror inte att hon kommer att ha mycket nytta av de nya svenska namnen, men hon tycker det är bra att de finns, för allmänhetens skull.
– De vetenskapliga namnen är ju intetsägande för vanligt folk.
Ekologerna vill att också de svenska namnen ska placera arten rätt med tanke på släktskap. Sålunda får trollfladdermusen, som också anträffas i Finland, framöver heta trollpipistrell för att den är närmare släkt med till exempel madeirapipistrellen än med andra inhemska arter med slutleden fladdermus.
Niclas Fritzén som forskar i fladdermöss i Kvarkens skärgård är tveksam till namnlistor av det här slaget. Han antar att den konkreta nyttan med svenska och finska namn på Europas fladdermöss inskränker sig till det fåtal arter som förekommer i våra närområden och som därför sannolikt kan dyka upp hos oss.
– Fladdermössen är åtminstone rätt få, men när man ger krystade svenska namn åt alla arter av fjädermyggor kan man fråga sig hur viktigt det är, säger han.
... och lingvistisk lustighet
Under processen har fladdermusforskarna konsulterat språkvetare för att namnen ska fungera och kännas naturliga på varje språk. Charlotta Svenskberg, språkvårdare på de finlandssvenska dagstidningarna, berömmer den svenska namngivningen.
– Utan att veta någonting om fladdermöss ser jag dels en språklig kreativitet i namnen, dels att de fungerar. Rent språkligt finns här inga konstigheter, säger hon.
Med kreativiteten avser hon att en lekman kan få en bild av hur de olika arterna ser ut, var de förekommer och i vilka miljöer de trivs. Samtidigt blir namnlistan kanske ofrivilligt smårolig läsning, eller vad sägs om bengalisk barbastell, nilflyghund och kanarielångöra?
– Vissa namn ger onekligen ett lite komiskt intryck, säger Svenskberg
och drar på munnen åt nakengumpsfladdermus.
Hennes personliga favorit är madeirapipistrell.
– Det låter trevligt och tilltalar mig. En annan favorit är iberisk fransfladdermus – sicken charmör alltså. Niclas Fritzén pekar ut sin favorit: – Trollpipistrell är ett kort namn, relativt lätt att uttala och roligt. Centralasiatisk mustaschfladdermus är sämst. Det långa tvådelade namnet återspeglar namngivarnas brist på fantasi och strider mot svenska namnkommitténs rekommendationer. Samarkandfladdermus skulle ha varit mycket bättre. Och Malin Tverins favorit då? – Dvärghästskonäsa, absolut! Det är så beskrivande. Den ser ju ut som om den blivit sparkad i ansiktet.