Då regeringens alla högerideologiska och nyliberala tankegångar på många håll upplevs som hot mot välfärdssamhället kan det ge SDP alla möjligheter att nå ett större väljarstöd.

SdP kan inte luta sig bakåt för att partiet leder i opinionsmätningarna. det krävs nya tag också av en gammal ordförande.

Tommy Westerlund kommenterar SDP:s kommande partikongress på ledarplats,

Socialdemokratin har haft problem med att förnya sig. Det är ett allmäneuropeiskt socialdemokratiskt problem. Sossarna har inte riktigt hängt med och hittat sin plats i det kraftigt och snabbt förändrade samhället. Det har lett till att många tidigare starka europeiska socialdemokratiska eller moderata socialistiska partier har krympt rejält och förlorat makten.

i Finland är SDP också i opposition, men partiet har toppat de senaste opinionsmätningarna, så utgående från den placeringen kunde allt tänkas vara väl inom partiet. Toppositionen i opinionsmätningarna kan invagga partiet i en falsk trygghetskänsla.

Uppgången tycks ha stannat vid 2021 procent, men det torde finnas potential för mer. Sannolikt är den ökning som skett efter riksdagsvalet i huvudsak en följd av den sittande regeringens beslut och framförallt att de sannfinländska väljarna är besvikna. En del av dem har återvänt till SDP-lägret.

SDP:s aktiva egna politiska insatser kan bli bättre och ge resultat.

Partikongressen i Lahtis under veckoslutet är ett ypperligt tillfälle för SDP att komma med ett tydligt budskap om vilken linje som är SDP:s och vilken politik partiet vill föra för att garantera välfärden och föra landet framåt.

Då regeringens alla högerideologiska och nyliberala tankegångar på många håll upplevs som hot mot välfärdssamhället kan det ge SDP alla möjligheter att nå ett större väljarstöd.

Solidaritet har i alla tider varit ett honnörsord för socialdemokraterna. Därför måste allt vad protektionism och nationalism heter vara främmande och fördömas. Det innebär att SDP kunde driva något som går tvärtemot de rörelser som nu har växt upp i Europa och USA. SDP kan vara en naturlig motkraft till de här strömningarna.

SDP ska på sin partikongress under veckoslutet godkänna ett nytt principprogram som man säkert gärna ser som ett program för Nya SDP. Epitetet betongparti ligger långt från det som SDP vurmar för i sitt nya principprogram – ett program som kommer att gälla oberoende av vem som härefter leder SDP.

Bland annat bildning betonas starkt, men den ekonomiska politiken är i en nyckelställning. SDP söker en trovärdig ekonomisk politik för dagens Finland.

I det nya programmet talar man varmt för marknadsekonomi, men det krävs enligt SDP både reglering och begränsningar. SDP slår fast att marknadsekonomin är ett nyttigt verktyg för att skapa välstånd, men den ska inte definiera politiska mål.

Utan demokratisk styrning fungerar marknaden kortsiktigt, den tjänar enligt SDP inte samhällsintresset, den förhindrar inte klimatförändring och skapar inte jämnt fördelad välfärd. Därför innehåller partiets ekonomiska modell reglering och normer. Balanserad marknadsekonomi kunde det kanske kallas.

Sossarna kan vara nöjda över att det blev en ordförandekamp. Värden och socialdemokratisk ideologi har nu debatterats mer än om det hade varit bara ett alternativlöst omval av Antti Rinne.

Men ett omval pekar allting ändå på. I alla mätningar som har gjorts har Rinne fått över 50 procent av partidelegaternas stöd. Även om bara drygt hälften av de delegater som deltar i partikongressen och väljer ordförande har svarat i enkäterna är sannolikheten mycket liten att Rinne skulle besegras i Lahtis på lördag.

Överraskande små förändringar i kandidaternas stöd har skett under kandidatturnéns gång. Nu återstår bara en kandidatdebatt, den hålls i Helsingfors i kväll. Debatterna har varit städade även om Timo Harakka har gjort försök att utmana Rinne och bland annat beskyllt honom för en viss tröghet och för att partiet saknar färska internationella linjedragningar. Tytti Tuppurainen har talat för en marknadsinriktad politik och betonat vikten av frihandel.

Hur kampen om partisekreterarposten ska sluta är däremot i högsta grad oviss. Den nuvarande sekreteraren lämnar frivilligt posten. Kandidater är Bryssellobbyisten Antton Rönnholm, partiets tidigare vice ordförande Tarja Tenkula, servicefacket Pams chef för samhällsrelationer Hanna Kuntsi och partiorganet Demokraattis chefredaktör Mikko Salmi

Kandidatbuketten är intressant och kan ge både partiet och dess ordförande nya tankar och inspiration. Oberoende av vem som väljs så är det fråga om ett generationsskifte på posten.