Vill visa en annan sida av Syrien
Fotoprojekt Hon orkar inte längre se på nyheterna om kriget som slitit sönder hennes land. Men med fotoprojektet Humans of Damascus vill Rania Kataf påminna syrier om tiden då de levde tillsammans i fred.
I månader kablades fruktansvärda bilder på sönderbombade moskéer, sotiga hus och nödställda människor ut från Aleppo. Men det finns en annan sida av Syrien, som 31-åriga Rania Kataf tycker har försummats. Hon bor i huvudstaden Damaskus, som skonats från mycket av den förödelse som drabbat andra delar av landet under den sex år långa konflikten.
– Här är det tämligen säkert jämfört med andra platser. Men visst hör jag ljudet av bomber och explosioner från förorterna, säger Rania Kataf till TT över telefon.
Minns tillsammans
För att påminna världen om att allt som händer i Syrien inte är negativt har Kataf börjat fotografera sin hemstad och människorna i den. Hon har tillstånd från myndigheterna, som inte låter vem som helst promenera runt med en kamera, och tar helst bilder i den världsarvslistade gamla stadskärnan.
Bilderna publiceras på Facebook där Kataf uppmuntrar andra att bidra med gamla och nya minnen från Damaskus.
– Jag håller mig borta från allt negativt. Kriget har inte bara drivit bort människor från sitt land och sina hem, det har också separerat oss från varandra. Min poäng är att påminna om allt det vackra som vi var tillsammans, säger Kataf som inte vill ta någon sida i konflikten.
– Kriget har skapat sår, men jag hoppas att vi ska kunna kommunicera med varandra igen, trots våra olikheter.
I Damaskus kämpar många för att upprätthålla en känsla av normalitet i ljuset av stigande matpriser, en decimerad valuta, hög arbetslöshet och – sedan en dryg månad tillbaka – vattenbrist på grund av strider i närheten.
Samtidigt kan det vara svårt att värja sig för den som lever sitt liv i huvudstaden i ett land som kriget fullkomligt har slitit i stycken. Rania Kataf har inte tittat på nyheterna på fyra år.
– Det är inte så att jag inte bryr mig, men jag vill bara ha fred. Åtminstone sinnesfrid. Jag vill kunna intala mig att jag är säker, det är ett sätt att försöka överleva.
Damaskus har enligt Kataf förvandlats till en stad med väldigt många unga invånare. Och väldigt många gamla. Det är sällsynt att träffa på någon mellan 25 och 40, eftersom många har flytt – vissa för att undgå militärtjänstgöring.
– Det är så mycket som har tagits ifrån mig. De flesta av mina vänner har lämnat landet. Jag har inte mitt drömjobb. Jag har inte bildat familj eftersom det är svårt att gifta sig. Jag kan inte resa på grund av problemen med att få visum.
Rania Kataf hoppas att Humans
of Damascus ska bidra till att syrier slutar fly från varandra.
– Min mamma är från en grupp, min pappa från en annan. Och se på mig, en fullt fungerande kvinna från Damaskus som försöker föra oss samman. Tänk om alla kunde ta mig som exempel och se till att historien inte upprepar sig.