Nattflaxande råttor fick namn på medeltiden

Visst låter de nya namnen fantasifulla, men de är inga påhitt tagna ur luften. Fladdermössens etymologi sträcker sig tillbaka till medeltiden.

Aftonpacka, skinnvinge och nattflaxa var några av deras folkliga benämningar på medeltiden, men läderlapp och flädermus är de enda varianterna som stått sig någorlunda i svenska språkets evolution. Det uppger arbetsgruppen som tagit fram de svenska namnen på europeiska fladdermöss i en artikel i Fauna & Flora.

På medeltiden klumpades alla fladdermöss ihop. I Sverige dröjde det till 1700-talet innan man började särskilja arter. I Sven Nilssons Skandinavisk fauna från 1847 identifieras tio arter. Nilsson talade också om både flädermöss och nattblackor (tidigare nattbacka och nattbatta).

På senare år har artkännedomen och namnbehovet ökat. För att kategorisera närbesläktade arter har forskarna tagit fram gruppnamn som musöron, långöron och pipistreller. Pipistrell är ett nyord i svenskan, taget från italienskans ord för fladdermus, pipistrello. På den färska Europalistan finns också barbasteller. Här har man slagit ihop det italienska ordet för skägg, barba, med pipistrell.

En etymologisk översikt på Eurobats namnlista avslöjar hur européerna har uppfattat fladdermössen. Det bulgariska ordet för fladdermus, prilep, sägs komma från verbet priljepjam som betyder ungefär ”att nagla sig fast”. Saligen ovetan-

Att man förr trodde att fladdermössen var flygande gnagare syns fortfarande i många språk.

de om har katalanerna omtalat fladdermössen som rata-pinyada, ungefär ”råttor som bildar klumpar”, vilket fladdermössen gör när de naglar sig fast i grottor.

Engelskans bat kommer från medelengelskans bakke (besläktat med fornsvenskans nattbakka, och fornnorskans leдrblaka) På isländska säger man fortfarande leдurblaka, inte långt från läderlapp (som i dag avser bara en familj inom fladdermössen).

Parallellt med utvecklingen från bakke till bat skedde en annan utveckling från det gamla engelska ordet hereremus (från verbet hreran, skallra/skaka) till rattle-mouse. Detta förblev dialektalt medan bat tog över i allmänengelskan. I andra germanska språk slog musvarianten igenom, i tyskan Fledermaus. I finskan saknas liksom i engelskan syftningen på mus. Lepakko härleds från verbet lepattaa, fladdra.

Att man förr trodde att fladdermössen var flygande gnagare syns fortfarande i många språk. På rätoromanska säger man utschè-mezmieur, ungefär ”fågel-halvmus”, medan det alternativa katalanska namnet är rat-penat, eller ”råtta med vingar”.