Storföretagen behöver inga specialdomstolar

HANDELSAVTAL Liisa Jaakonsaari och Miapetra Kumpula-Natri ställer sig positiva till Ceta-avtalet (HBL 31.1). Argumenten bygger på att avtalet skulle främja tillväxt och handel. De ser inga risker med den omdiskuterade skiljedomstolsmekanismen.

Vad är då Ceta? Ceta är ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada som är färdigförhandlat och som EU-parlamentet tar ställning till den 15 februari. Motståndare till avtalet avfärdas ofta som frihandelsmotståndare. Så är inte fallet. Frågan är på vems villkor frihandeln sker.

Frihandel kan ske på olika sätt. Frihandel kan ske på storföretagens villkor med separata skiljedomstolar specifikt skapade för att bevaka företagens vinstintressen. Frihandel kan innebära att merparten av vår elektronik tillverkas under usla förhållanden i Kina eller att våra kläder produceras av barnarbetare i Bangladesh. Frihandel kan innebära att det är mer lönsamt att odla oljepalmer och skövla urskog än hållbar lokal livsmedelsproduktion. Frihandel kan innebära onödiga miljöbelastande transporter.

Global handel kan även ske solidariskt där producenter följer regler för rätt till facklig organisering, där politisk demokrati existerar, där vinster inte slussas till skatteparadis och där miljöeffekter beaktas.

Det mest kontroversiella i Ceta-avtalet är skiljedomstolen ICS. Denna innebär att storföretag kan stämma nationer på miljardbelopp för demokratiskt fattade beslut om vinster- na hotas. Det mest anmärkningsvärda är skiljedomstolens bristande kongruens. Nationer kan inte stämma företagen inför ICS för till exempel hälsovådliga produkter utan är hänvisade till gängse juridiska institutioner (asbest och tobak är exempel på produkter som förorsakat samhället enorma kostnader).

Det europeiska domarförbundet, otaliga vetenskapliga studier och över 100 professorer i juridik och internationell rätt menar att skiljedomstolen sannolikt strider mot EU:s fördrag. I Europa kräver 455 fack- och miljöorganisationer att Ceta stoppas. I Finland har professorn i internationell rätt Martti Koskenniemi varit en skarp kritiker av skiljedomstolen, men i övrigt har finländska politiker och medier varit mycket tysta i frågan.

Nämnas kan att Jaakonsaari och Kumpula-Natri (och Nils Torvalds) röstade emot att skiljedomstolens laglighet skulle prövas av Europadomstolen när frågan behandlades i EU-parlamentet den 26 november. Detta och frånvaron av debatt är fullkomligt obegriplig. Det handlar om de politiska och demokratiska institutionernas integritet i förhållande till den ekonomiska makten.

Skiljedomstolens utslag baseras inte på lag utan på en in casu-tolkning om nationers lagstiftning inskränker företagens vinstmöjligheter. I Ceta krävs en så kallad negativ listning, det vill säga alla områden som skall undantas från avreglering måste separat undantas (högaktuellt i Finland nu inför social- och hälsovårdsreformen).

Denna skiljedomstol var aktuell redan 1998 i det sedermera kollapsade Mai-avtalet. Då uttalade dåvarande WTO-chefen sig så här: ”Vi skriver nu konstitutionen för en ny världsekonomi, i framtiden skall nationer endast kunna avreglera och aldrig återreglera”. Ceta innebär frihandel på storföretagens och inte allmänhetens villkor. Låt oss minnas att vi haft frihandel i Norden och EU i decennier utan skiljedomstol. EU och Kanada är inga bananrepubliker utan har solida befintliga juridiska institutioner. Storföretagen behöver inga specialdomstolar.