Hufvudstadsbladet

En tämjd natur i betong

Bildkonstn­ären Axel Antas för fram en stark längtan att röra vid naturen, samt att vara med och skapa den. Hans verk kan ses som en hyllning till naturens mystik, men vid närmare titt framkommer spår av människan.

- Konstrecen­sion ●●Axel Antas, Uncanny Valley, Galleri Heino till den 26.2. CAMILLA GRANBACKA kultur@hbl.fi

I Galleri Heino visar Axel Antas fotografie­r av träd som han låtit gjuta betongklum­par i, på plats och ställe så att grenarna dras nedåt. Tidigare har han fotografer­at träd som han dragit rep mellan och temporärt ändrat formen på träden genom att via repen dra grenarna åt sidan.

Tonvikten ligger på den fysiska, skulptural­a processen. Antas brottas med den materiella eller fotografis­ka modellen, där redskapen, i detta fall betongklum­par, inte blivit bortretusc­herade ur bilden. Träden behandlas som modeller som står och poserar.

Det är möjligen frågan om kroppen i miljön, men framställs symboliskt. Med finns uppenbara motstridig­heter – även om Antas ser ut att tro på det är hans verk fulla av tvivel.

Utställnin­gen för fram en idé om en tämjd eller kartlagd natur, samt människans malplacera­de närvaro i den vilda naturen. Men framför allt antyder den ett kontrollbe­hov och organisera­nde.

Antas tycks kasta fram frågan om vi någonsin på allvar kan förstå vad det betyder att vara i världen? Han tar fasta på det tomrum som uppstår mellan våra sinnen och den omgivande världen och som får oss att känna oss som främlingar. Dagens digitala värld gör att vi ytterligar­e fjärmas från varandra och naturen.

Axel Antas har i över tio år behandlat landskapet i sin konst; genom att vistas i landskap, filma, teckna och fotografer­a det. Mycket handlar om att försöka förstå, fånga och omvandla omgivninge­n.

Konstnären tar sitt eget grepp om detta klassiska motiv, med intryck från romantiken­s måleriska landskap och 1970-talets jordkonst som gjorde naturen till konstens material. Ett tillstånd av isolation förekommer ofta i hans arbeten – är det då frågan om en ensam person i landskap (likt en nutida Caspar David Friedrich), ett konstruera­nde av fågelholka­r på platser, som även fåglar skulle finna ogästvänli­ga eller stilleben med enskilda objekt? Han har också fotografer­at konstruera­de moln på onormala platser i naturen.

Geometrisk­a former

Antas (f. 1976) är utbildad vid Goldsmith College i London och har flera gånger ställt ut på Galleri Heino.

Bilder av träd, ofta tecknade med en hård blyertspen­na har funnits med i hans produktion i över tio års tid. I utställnin­gens två och en halv meter höga blyertstec­kningar, skildras detaljrik, tätt bevuxen skog. Inbäddade bland träd och rötter finns geometrisk­a former.

I motsats till betongklum­parna tyder dessa nakna ihålighete­r på tomrum. Här finns en längtan ef- ter samvaro, efter att involvera sig med det naturliga.

Med på utställnin­gen finns också fotografie­r med färgade rökringar som stiger upp ur landskap. Den runda massan av rök för tankarna till månens och solens runda silhuett.

Cirklarna återkommer i videoverke­t Lines describing a circle där konstnären filmat sina föräldrars händer. De formar om och om igen cirklar i svart kol, bläck och blyerts. Vissa blir ofullständ­iga och sköra och de berättar något om livscykeln. Man kan dra parallelle­r till enso-traditione­n inom zenbuddhis­men där en cirkel ritas varje dag, ett slags upplysning­scirklar som motsvarar den dagens känslotill­stånd. I sin helhet förefaller det poetiskt, konceptuel­lt och avskalat. Det är lågmält, men samtidigt storslaget och tidlöst.

 ??  ?? PATHETIC FALLACY. Axel Antas utforskar vårt fysiska förhålland­e till naturen samt hur vi fjärmats från den.
PATHETIC FALLACY. Axel Antas utforskar vårt fysiska förhålland­e till naturen samt hur vi fjärmats från den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland