Fyra principer styr framtida statsstöd

Kulturpolitik I går offentliggjordes de fyra principerna för hur statsstödet till kulturen födelas i framtiden. Expertgruppens ordförande, musikern Jaakko Kuusisto, förklarar hur det är tänkt.

1 Finansieringssystemet beaktar de mångsidiga kulturella behoven i samhället.

Om diversiteten ska bli ett kriterium för finansieringen i framtiden – vad betyder det i praktiken? – Principen innehåller tanken om att vi inte på förhand behöver definiera vem som kan få statsstöd (en teater eller orkester). Vi vet att man sedan tidigare på teatersidan infört undantag genom att skriva ”inklusive dans och cirkus” inom parentes. På musiksidan har man länge diskuterat om det över huvud taget är möjligt för en kör att komma in i systemet.

2

Den regionala tillgången på tjänster och utbudets mångfald säkerställs.

Hur sker det? – Vi har diskuterat ganska mycket de kommunala institutionernas funktion och ställning. Slutsatsen är att vi inte ifrågasätter deras ställning alls. Å andra sidan har vi pratat om hur de regionala funktionerna på bästa sätt tryggas om det någonstans visar sig att det inte längre är ekonomiskt möjligt att upprätthålla en egen orkester eller teater, om ett kommunfullmäktige beslutar att lägga ner verksamheten. Hur garanterar man tillgången till kulturtjänster då? Ett stort frågetecken är den pågående social- och hälsovårdsreformen och hur den påverkar kommunernas ekonomi. När kommunerna inte längre svarar för social- och hälsovården, försvinner en stor del av budgeten – men skulderna blir kvar, vilket innebär att kommunernas finansiella ställning försämras avsevärt. Samtidigt kommer kulturens procentuella andel av budgeten att stiga betydligt, vilket gör att den av naturliga skäl i högre grad kan bli föremål för debatt i olika stads- och kommunfullmäktigesalar. Det kan ju hända att social- och hälsovårdsreformen resulterar i ett bra system och att de regionala områdena börjar bära ett större ansvar för kulturen, men vi inte veta så det kan hända att det vi gör nu måste ses över relativt snart igen. Om man tänker på framtiden är jag mera orolig för kommunernas förmåga att finansiera kulturtjänster än statens. Är du mera mån om mångfald eller hög kvalitet? – Utgångspunkten måste vara att det man stöder är av hög kvalitet. I bästa fall går mångfald och kvalitet hand i hand. Vi måste komma ihåg varför vi producerar dessa tjänster; tjänsterna finns för en publik och om inte publiken finns, finns inte existensberättigandet. Det talas en hel del om att förbättra förutsättningarna för turnéverksamhet och gästspel. Vad betyder det? – Det här är en stor sak för dansfältet och handlar om att titta på hur man bättre kan öppna de byggnader som redan finns för turnéverksamhet. Vi utreder också till exempel hur teaterverksamhet kan bedrivas i en byggnad som inte har någon egen konstnärlig personal. Somliga hävdar att fastanställda konstnärer på en ort är en del av en kulturell infrastruktur som möjliggör en massa andra funktioner. Håller du med? – Ja, jag är av samma åsikt, men om det blir omöjligt att upprätthålla verksamheten, måste man tänka på hur man kan säkra tjänsterna. Då kommer alternativa modeller på fråga.

3 Reformen samlar den statliga finansieringen till en helhet som består av kategorier för olika typer av aktörer och uppgiftsbaserade element.

Vad betyder det i praktiken? – Vi föreslår att alla finansieringsformer i framtiden skall vara tidsbundna, så att det skall gå att ha någon form av kontroll över verksamheten. På den behovsprövande sidan bör stöden bli fleråriga. I alla kategorier ska man dessutom kunna söka om någon form av behovsprövat understöd, som kan definieras efter kvalitetsmässiga eller regionala kriterier.

– Vi har ingen färdig modell ännu, men det viktigaste är att utveckla självevalueringen. Personligen tror jag att det är viktigt att kunna sätta mål och se tillbaka. Ökat strategiska tänkande är en bra sak. Kan det bli aktuellt med kollegial granskning? – I det här skedet kan det vara bra att fundera på hur stora kvalitetssystem som det är ändamålsenligt att bygga upp. Det beror också på hur stor del av finansieringen som hänger på kvalitetskontrollen. Det kan vara bra att understryka att frågan om kvalitet inte handlar om misstroende, utan om en försäkran om att pengarna går till rätt adress också i framtiden. Vår strävan är också att säkra sådana aktörer som det inte finns någon anledning att ifrågasätta. 4 Resultatet av kriterierna granskas regelbundet i samtliga kategorier och intervallernas längd varierar. Detta ger möjlighet till såväl långsiktig verksamhet som omsättning inom scenkonsten.

Varför betonar ni omsättning bland aktörerna? – Vi betonar egentligen möjligheten till omsättning. Dessutom är det inget fel på att tvingas sträva efter bättre och bättre resultat. Är reformen ett led i nedmonteringen av välfärdssamhället? – Nej. Men den är en del av en strukturell förändring som speglar förändringen i samhället. Sätten att både utöva och konsumera konst har förändrats med en växande diversitet som följd.

Har marknaden mättats?

– Det är en bra fråga om konstmarknaden någonsin är mättad. Med tanke på vilka nedskärningar som gjorts på utbildningssidan, är jag lite rädd för att vi redan sett toppen.