”Öronmärkt gynnar jämställdheten mest”
När de öronmärkta månaderna för papporna blev fler i Sverige ökade också pappornas uttag av föräldraledigheten.
Många arbetsgivare uppfattar att papporna bara kan ta ut den öronmärkta delen av föräldraledigheten. Därför gynnar öronmärkt föräldraledighet jämställdheten bäst både i familjer och på arbetsmarknaden, säger sociologen Katarina Boye på Stockholms universitet.
Boye besökte ett seminarium om familjeledigheter som ordnades av det finsk-svenska kulturcentret Hanaholmen i går.
Långt ifrån jämställt
I Sverige har föräldraledigheten varit könsneutral sedan 1974, men det var först då två månader öronmärktes för papporna som pappornas uttag av föräldraledigheten ökade. Nu är tre månader vikta för papporna och 2015 tog männen ut 26 procent av föräldraledighetsdagarna. Men Sverige är långtifrån jämställt, påpekar Katarina Boye.
En fjärdedel av papporna tar inte alls ut föräldraledighet. Ungefär hälften av mammorna tar all eller nästan all föräldraledighet, medan bara tio procent av paren delar ungefär jämnt.
En skillnad till det finska föräldraledighetssystemet är att man i Sverige kan varva dagar då man tar ut föräldrapenning med dagar då man inte tar ut någon ersättning. I Finland måste alla föräldrapenningsdagar hållas i ett kör. Den svenska flexibiliteten möjliggör att föräldrarna är hemma längre än de 480 dagar man får ersättning för och att man skjuter upp en del av ledigheten.
– Man utnyttjar möjligheten att förlänga väldigt mycket, men inte längre än att barnet fyller två. I genomsnitt är man hemma tills barnet är kring ett och ett halvt år, säger Boye.
Boye konstaterar att det är högt utbildade som delar mest på föräldrapenningen. Medelinkomsttagarna tar ut mest föräldrapeng och är hemma längst.
– Uttaget av föräldraledighet går upp på sommaren.
I de lägre inkomstklasserna tar kvinnorna ut största delen av penningen utan att sprida på ledigheterna, sedan återvänder de till arbetet. Där ser Boye en klassdimension. De som har det bäst ställt har de bästa möjligheterna att vara hemma längre.
– Det pågår inte någon samhällelig diskussion om det, men det borde det ju göra, säger Boye.
Låginkomsttagarna har också jobb att återvända till. Boyes uppfattning är att det inte är ett allmänt problem att kvinnor blir diskriminerade, till exempel uppsagda eller förflyttade till uppgifter med sämre lön, efter föräldraledigheten. Till skillnad från Finland pågår det inte en diskussion om att avlönade föräldraledigheter eller flexibiliteten skulle vara en börda för arbetsgivaren.
Mellan Finland och Sverige finns det också skillnader i inställningen till mammans roll och barnomsorgen – och eventuellt på barnomsorgens kvalitet.
Forskaren Minna Salmi på Institutet för hälsa och välfärd THL säger att den vanligaste orsaken till att man stannar hemma med barn tills de fyller tre är att kvaliteten på dagvården inte motsvarar önskemålen. På andra plats kommer tanken om att mamman ska vara hemma.
Men i Sverige är uppskattningen för barnomsorgen större. Av barnen i åldern 1–3 år är 76 procent inskrivna i barnomsorgen och i gruppen 4–5 år är 94 procent inskrivna. I djupintervjuer säger föräldrar att det är bra för barn att börja på daghem när de är mellan ett och två år gamla och att barn över ett och ett halvt år behöver de pedagogiska resurserna. Hälften av personalen är högtutbildade barnträdgårdslärare, säger Boye.
Om hon själv fick bestämma skulle Boye göra den svenska föräldraförsäkringen helt individualiserad, alltså dela upp den helt mellan båda föräldrarna.
– Det är kontroversiellt, men åtminstone majoriteten av dagarna. Man måste förstås ta hänsyn till ensamstående föräldrar och samkönade par.
Vad tycker du om 6+6+6-modellen som är ett förslag i Finland?
– Den ger ju mycket mer öronmärkta dagar för pappan, vilket är bra. Jag tror den leder till att mammorna tar ut tolv månader, säger Boye.