ETT KALL ATT BLI BARNTRÄDGÅRDSLÄRARE
Jessica Nylund flyttade till Jakobstad från Ekenäs för nästan två år sedan för att bli barnträdgårdslärare. Som äldst bland fyra syskon fick hon ofta höra att hon passade bra att sköta om barn. Tanken att faktiskt jobba med barn kom till henne när hon had
Jag började packa mina grejer, allt jag samlat på mig under åren, packade ner dem i lådor och fjärilarna i magen blev fler och fler under sommaren. Jag skulle flytta hemifrån för första gången i mitt liv, och dessutom långt bort, drygt 400 km hemifrån. Jag fick tag på en lägenhet mitt i stan. Det var med skräckblandad förtjusning jag packade en del av mina saker i bilen och åkte upp tillsammans med familjen i mitten av sommaren. Jag hade aldrig varit i Jakobstad förut, men redan första natten i lägenheten kändes det som hemma. Sommaren gick mot sitt slut och jag skulle flytta på riktigt. Jag och min bästa vän som också kommit in på utbildningen gick nervösa till skolan första skoldagen, det kändes som att börja årskurs ett i lågstadiet igen. Våra lärare och tutorer tog emot oss och det kändes rätt från början.
Dialekterna var verkligen min största utmaning under den första hösten, och ibland skojade jag och sade att jag behövde en tolk. Det har blivit många kulturkrockar och många tokiga missförstånd genom åren, men jag har också lärt mig mycket och förstår nu dialekterna. Österbottningarna är så trevliga och jag trivs verkligen i Österbotten. Jakobstad är en liten, mysig stad, den påminner mycket om min hemstad Ekenäs. Jag bestämde mig genast för att från början skapa mig ett liv i min nya stad och inte åka hem så ofta. Jag fick många nya vänner när jag tog initiativ till att hitta på saker med mina klasskompisar, eftersom jag hade så mycket tid på helger och kvällar. Jag gick på alla evenemang och gick redan under första året med i vår studentförening StuBi, där jag fungerar som vice ordförande och eventansvarig. Vi ordnar sitzar, kvällsprogram och evenemang för studerande i Jakobstad. Jag har lärt känna så många nya människor och har verkligen fått vänner för livet. Såklart längtar jag hem ibland och visst funderade jag ibland i början varför jag flyttat så långt hemifrån men det har mest av allt fört bara gott med sig.
Hösten 2018 ska barnträdgårdslärarutbildningen flytta från Jakobstad till Vasa. Eftersom man är behörig barnträdgårdslärare som kandidat, alltså efter tre år, kommer jag själv att vara färdigutbildad då. Jag är dock väldigt positivt inställd till flytten. Vasa är en trevlig större stad, men ändå trygg och mysig. Några av mina bästa vänner studerar där så jag är där ganska ofta, och vill alltid stanna kvar. I Jakobstad är vår lilla utbildning den enda universitetsutbildningen. Jag trivs med det lilla, banden man knyter till lärarna och de små klassrummen och gruppstorleken. Men som studerande tror jag också att flytten till Vasa är en bra sak, där finns många studerande från många olika högskolor och studielivet är därför såklart livligare där, och man får lära känna ännu flera människor. Jag tror också det är bra att vår utbildning kommer vara belägen nära klasslärarutbildningen och speciallärarutbildningen, eftersom det då finns chanser till ett bredare kursutbud och mer samarbete, vi är ju pedagoger, precis som de.
Jag anser att mitt yrkesval är ett kall. Det är mer än bara ett jobb. Vårt yrke är så mycket mer än bara lek, även om lek genomsyrar barns lärande. Vi är pedagoger. Vi uppfostrar vår framtid. Våra lärare är väldigt erfarna, inspirerande och kunniga och jobbar även mycket med att utbilda folk på fältet. Utbildningen är kreativ och praktisk, och också teoretisk såklart. Oftast läser vi akademisk litteratur först, och provar det sedan i praktiken. Vi skidar, tillverkar modellera, målar, lär oss om redskapsgymnastik, kryper och ålar på golvet för att lära oss den rätta tekniken, skrinnar, håller musikstunder, tovar, dansar och mycket mer.
Jag brinner verkligen för mitt yrke och vill studera vidare till specialbarnträdgårdslärare. Jag tycker det är viktigt att alla barn blir sedda varje dag, att det alltid finns en trygg famn för barnet att krypa upp i då motgångar kommer eller då hen bara vill ha närhet. Jag vill att dagis ska vara en plats dit barnen vill komma på morgonen. Barn spenderar en stor del av sin dag på daghemmet, och den tiden ska vara rolig, lärorik och trygg. Dagens värld är inte lätt att leva i, därför tycker jag det är viktigt att vi pedagoger, tillsammans med föräldrarna, bekräftar barnen och hjälper dem bygga en god självkänsla. Jag vill ge barnen en trygg grund att stå på, klar att möta livets med- och motgångar.