Nyland bromsar vårdreformen
Många landskap har långtgående planer inför vård- och landskapsreformen, men Nyland ligger bara i startgroparna. Nyland släpar så långt efter att man redan talar om att landskapet borde få dispens för att starta senare eller att tidtabellen äventyras i he
De nyländska arbetsgrupperna som ska bereda vårdreformen utsågs så sent som förra veckan. Timo Aronkytö, förändringsledare för vårdreformen i Nyland, säger att landskapet kommer att få sin beredning klar i tid. Däremot kommer Nyland som det nu ser ut inte att ha bolag som kan konkurrera med de privata vårdbolagen om valfriheten införs vid nyår 2019.
Enligt lagutkastet om valfrihet får landskapen välja när deras vård bolagiseras bara det sker före 2021. Men regeringen vill att invånarna ska kunna börja välja fritt mellan serviceproducenter redan från början av 2019. I Nyland befarar man nu att de privata bolagen konkurrerar ut de hälsovårdsstationer som varit kommunala innan de blir bolag.
– I så fall blir landskapet tvunget att minska personalen i takt med att hälsovårdsstationerna förlorar patienter till de privata bolagen, säger Aronkytö.
Frågan diskuterades på ett seminarium hos Kommunförbundet i tisdags. Aronkytö beskriver stämningen där som panikartad.
Pargas stadsdirektör Patrik Nygrén som deltar i reformberedningen i Egentliga Finland betecknar läget i Nyland som allvarligt. Han säger att de nyländska kommunerna varit motsträviga och hoppats på reformen inte blir av i den nu föreslagna formen.
–Jag tror att Helsingforsregionens motsträvighet kommer att leda till att man inte kommer att kunna hålla tidtabellen i hela landet, säger Nygrén.
Vill redan bilda bolag
I Österbotten och i Egentliga Finland tillsattes arbetsgrupper för att bereda vårdreformen i mitten av oktober. Pargas och Kimitoön funderar på att starta ett vårdbolag tillsammans. Till vissa delar är det tänkt att också Åbo ska delta. Bolaget skulle kunna stå för primärhälsovård och specialistvård i viss mån, boende och omsorg och kanske företagshälsovård. Avsikten är att trygga den svenska vården i området, säger Nygrén som också är ordförande för den svenska sektionen i landskapets vårdreformsberedning. Tanken är att landskapet tar över bolaget om och när vårdreformen genomförs vid årsskiftet 2019.
–Det kommer i alla fall att bli hemskt bråttom för de offentligt ägda bolagen om de ska kunna konkurrera på marknaden. Det har fått oss att fundera på att bilda bolag redan nu, säger Nygrén.
Han hoppas att kommunerna ska kunna fatta något slags beslut i ärendet i maj.
Nygrén konstaterar att kvaliteten blir den avgörande faktorn när människorna väljer vårdcentral.
– Vi har infrastruktur, apparatur och kunniga människor, men vi har inte erfarenhet av att jobba på en marknad med konkurrens.
I januari presenterade läkarbolaget Doctagon ett initiativ om att bilda ett tvåspråkigt vårdbolag för att trygga vården på svenska i hela Svenskfinland, men det var inte särskilt många kommuner som var på plats. Bolagets tanke är att det offentliga ska gå in som ägare. Nygrén tycker att alla som har en roll i att producera social- och hälsovård på svenska borde fundera på det alternativet, oberoende av om Doctagon är med eller inte.
– Det finns inget som säger att ett bolag som ägs eller delägs av landskapet måste begränsa sin verksamhet till ett område, säger Nygrén.
Men kommer de privata bolagen att erbjuda vård på svenska när valfriheten genomförs? Den frågan oroar Jan-Erik Eklöf, ordförande för nämnden för den språkliga minoriteten i Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt.
–Kommer det att finnas ett tillräckligt vårdutbud på svenska eller får de svenskspråkiga nöja sig med vad som råkar finnas? frågar han.
I regeringens lagförslag har den språkliga servicen glömts bort som en faktor som ska beaktas vid upphandlingen, säger Eklöf.
Timo Aronkytö säger att de privata aktörerna kommer att erbjuda svensk vård om kunderna kräver det.
Kommer man alltså inte att ha svensk service som ett kriterium för att bli godkänd som vårdproducent?
– Landskapets egna tjänster kommer också att vara föremål för vårdvalet och där kommer det att finnas svenskspråkig service. Till exempel de svenskspråkiga social- och hälsovårdsstationerna i Helsingfors kommer att förstärkas eftersom vi vill att så många svenskspråkiga som möjligt väljer dem, säger Aronkytö.
Han säger att landskapet måste trygga servicen också i områden där efterfrågan är liten, till exempel genom sina egna enheter. Landskapets affärsverk måste fundera på hur de svenska tjänsterna ska tryggas.
– I sista hand är det ett politiskt beslut inom affärsverket att hur mycket resurser ska användas på att grunda en svenskspråkig enhet på något ställe om det inte är ekonomiskt lönsamt.
I Nyland kommer arbetsgruppen för ordnadet av vården att ha en undergrupp som jobbar med svenska frågor.
Kräver stark nämnd
HNS-nämnden och Folktinget påpekade i sina utlåtanden om lagutkastet om vårdreformen att det påverkansorgan som regeringen planerat saknar formell ställning i förhållande till landskapet. Det trots att landskapens uppgifter blir mycket mer omfattande än sjukvårdsdistriktens. Aronkytö säger att han inte känner till lagstiftningen så noggrant. Men det är mycket möjligt att till exempel Ingå inte får en enda ledamot bland de 99 som väljs till landskapsfullmäktige i Nyland, säger han.
Eklöf säger att man istället för att försvaga den nuvarande nämndens ställning borde ge den mera befogenheter.
–Den borde ha en tjänstemannastab och om det förekommer uppenbara fel borde den ha bestämmanderätt, säger han.
HNS har nu landets mest omfattande nämnd för den språkliga minoriteten, med fyra regionala sektioner. Platserna i nämnden och i sektionerna fördelas mellan partierna i förhållande till resultatet i kommunalvalet. Det här vill Eklöf ändra på. Han vill att nämnden ska få utse sektionerna och att den skulle bestå av både förtroendevalda och personal.
– Då skulle sektionerna bli mer konkret arbetande stödgrupper på gräsrotsnivå.