Kyrkan kunde göra mera

flyKtingpolitiK Västra Nyland (3.2) skriver om en irakisk familj, mamma, pappa och en sju månaders baby, som fått avslag på sin asylansökan och därmed tvingats återvända till Irak. I dag lever inte pappan längre. Kusinfamiljen har fått avslag på sin asylansökan, nu väntar de i Hangö på utslag från förvaltningsdomstolen.

Finländska myndigheter vet att kusinen som utvisats från Finland dödats. Är detta inte bevis nog för att förstå att man inte kan utvisa kusinen med familj som ännu är kvar i Finland. Familjen har överklagat till förvaltningsdomstolen, men det är omänskligt att hålla en fyra personers familj i ovisshet. Om en nära släkting dödats, efter att ha avvisats från Finland, måste det finnas ett sätt att snabbt behandla kvarvarande

släktingars asylansökan och deras överklagan. Ett civiliserat land kan inte hålla människor i ovetskap om deras framtid.

Migrationsverket har en jättestor arbetsbörda, då blir asylansökningarna tyvärr en bunt ansiktslösa papper. För att se människan bakom ansökningarna kunde Migri hänga upp porträtt av alla familjer där en familjemedlem dödats eller dött för egen hand, efter avslagen asylansökan. Porträttten kunde hänga på en synlig plats där anställda och besökare ser dem, till exempel i entréhallen, matsalen eller också i regeringens mötesrum.

HBL (12.2) skriver om en irakisk familj, där pappan beviljats asyl, men den gravida mamman och barnet utvisas. Migri splittrar en familj. Också de splittrade familjernas porträtt borde hänga på en synlig plats.

Albert Einstein har sagt att världen inte går under på grund av dem som gör onda saker utan på grund av dem som tyst tittar på utan att göra något. Kyrkan hjälper flyktingar, oberoende av religion, vilket är bra. Kyrkan har fördömt den finländska asylpolitiken, både ärkebiskopen och Borgåbiskopen har kritiserat Finlands flyktingpolitik, men kyrkan kunde nog verka mycket starkare som opinionsbildare för en flyktingpolitik som stämmer bättre överens med de kristliga värderingar vi har vuxit upp med.