Kaurismäki hyllas i Berlin
I dag delas Guldbjörnen ut, det finaste priset på Berlins filmfestival. Aki Kaurismäki ligger bra till, skriver Irma Swahn som också listar några andra guldkorn från årets festival.
● Brittiska Sally Potter deltar i årets Berlinale med en läcker salongskomedi med mörka undertoner, The Party. Kanapéerna har inte ens kommit ur ugnen förrän middagsgästernas relationer börjar krackelera och efter 71 minuter är det inte bara champagneglasen som ligger i skärvor.
Det hela är mycket brittiskt, dialogen är snabb, slipad och skarp – och oerhört rolig.
Sally Potter, som vi minns från succéfilmen Orlando (1992), började skriva på The Party inför det senaste brittiska valet, då populismen florerade och människorna tycktes ha förlorat sin förmåga att tänka intellektuellt. I filmen träffas gamla vänner för att fira värdinnans (Kristin Scott Thomas) utnämning till hälsovårdsminister, och bästa väninnan April (Patricia Clarkson) gratulerar med att säga att hennes parti borde sluta drömma och att demokratin i alla fall är död.
Politiken finns med som ett underliggande element i samtalet. Det handlar om forskning, socialpolitik, feminism medan den blixtsnabba replikeringen avslöjar hur allt kan erodera när människor förlorar kontakten med sina principer.
Potter ville att vänkretsen skulle vara internationell. Tyske storidolen Bruno Ganz spelar Aprils man, en ekolivscoach, som predikar homeopati och avslappning. ”Träffa en tysk aromterapeut och du möter den verklige fascisten”, säger April.
● Också i Oren Movermans The Dinner ska man äta, men kommer av olika skäl inte riktigt till skott.
Trots att båda filmerna handlar om hur människor förändras (eller visar sitt rätta ansikte) i krissituationer, är The Dinner ett stort relationsdrama i en storfamilj.
Upplägget är läckert. Den framgångsrika brodern, en amerikansk senator (Richard Gere) bjuder tillsammans med sin fru (Rebecca Hall) sin mentalt instabila lillebror (Steve Coogan) och hans fru (Laura Linney) på middag på en flott restaurang.
Dramat utvecklar sig i takt med att rätterna blir allt snofsigare, och hovmästarens presentationer allt mera invecklade. Irritationen mellan de fyra växer samtidigt som man anar att relationernas snårighet håller samma klass som maträtterna: desserten består av friterade munkringar i en whisky-karamelliserad sås, saltad med bergssalt från Tibet.
Berlinale är festivalen där filmerna speglar samhället vi lever i och festivalen tar ställning för ett öppet samhälle. Också Richard Gere varnade för det nya amerikanska styret: Donald Trump har redan lyckats sätta ett likhetstecken mellan flyktingar och terrorister i det allmänna amerikanska medvetandet, sade han.
● Det bästa har jag sparat till sist: Aki Kaurismäkis Ljus i natten gör succé med stort S i Berlin.
Filmen har fått strålande recensioner och toppar de stora tidningarnas tippningar om vem som kan tänkas kamma hem Guldbjörnen – Berlinales första pris.
Vår internationella kultregissör ligger alltså bra till. Men det är den internationella juryn med Paul Verhooven som ordförande som beslutar och inte filmkritikerna eller publiken.
Och juryn har överraskat tidigare. För tre år sedan var storfavoriterna Wes Andersons The Grand Budapest Hotel eller Richard Linklaters Boyhood, men Guldbjörnen kneps av den totalt otippade kinesiska filmen Svart kol, tunn is.
I år har en taiwanesisk/japansk film, Mr Long väckt uppmärksamhet. Likaså chilenska Una Mujer Fantastica. Följaktligen, otippat är bäst.