Frijazzbandet Mopo vill bli ännu friare

Jazzbandet Mopo är på väg mot nya musikaliska landskap. På lördag ger bandet en sista spelning tillsammans med singersongwritern Ville Leinonen, som medverkade på kritikerrosade skivan Laivalla i fjol. På nästa skiva ska Mopo återvända till triospelandet

– Spelar vi frijazz? Nu gör vi väl det, säger Eero Tikkanen, basist i Mopo.

– Det beror ju lite på hur man definierar genren, säger Linda Fredriksson, saxofonist i samma band.

Hon säger att det finns en bild av frijazzen som endast atonalt rådd.

– Men om det ska vara verkligen ”fritt” så kan det ju låta hur som helst, det kan exempelvis låta som treackordshumppa. En del av våra helt fria improvisationer kan låta komponerade, fortsätter Fredriksson.

– När man pratar om frijazz tänker jag på Ornette Colemans skiva Free Jazz, som är väldigt tonal och där musikens rötter i den traditionella jazzen hörs klart. Det är kanske snarare avantgarden som är helt atonal, säger Tikkanen.

Skumt med mjölkskummare

För gemene lyssnare har Mopos musik atonala element. Bandet brukar ha med bland annat pipleksaker och en mjölkskummare i sina solon.

– Som trummis har jag tagit mycket improvisation av frijazz, där man också slår på diverse bråte och inte bara på virveltrumman och ride-cymbalen, säger trummisen Eeti Nieminen.

Bandet medger att pipleksakerna hör till ”Mopo-soundet”. Deras senaste skiva Laivalla, som de gjorde med singer-songwritern Ville Leinonen, var ändå betydligt mera slipad och återhållsam.

– Att Leinonen var med ändrade på mycket. Det blev mera av en poprock-skiva och vi kunde kanske inte vara helt så vilda och galna som vi hade velat, säger Nieminen.

– Men det var också idén med skivan! En mera klassisk skiva, med bra låtar, säger Fredriksson.

Kritikerna uppskattade Laivalla. Bland annat var den med på HBL:s lista över fjolårets bästa inhemska skivor och på Soundis och MTV:s dito.

Bandet ger en sista spelning med Leinonen, på G Livelab i Helsingfors i dag.

– Det blir en megashow, en slutexplosion, säger Nieminen.

– På ett sätt har både vi och Ville Leinonen redan gått vidare. Vårt samspel med honom fungerade för att vi alla hela tiden sökte efter något nytt. Det känns som om vi alla redan hittat något nytt och gått vidare, säger Fredriksson.

Ett slick elektroniskt

Mopo arbetar på en ny skiva. De vet ännu inte när den släpps.

– Vi har en massa nya låtar. Vi har ännu inte satt någon deadline för skivan – det känns härligt att bara spela ihop och se när den känns färdig, säger Fredriksson.

– Under de senaste åren har vi inte repat tillsammans som en trio, säger Nieminen.

Bandet har fokuserat mycket på samspel och att spela som en trio under den senaste tiden – Ville Leinonen är inte med på det nya materialet.

– Det är när vi spelar tillsammans som vi kan hitta något helt nytt. När jag spelar ensam kan jag fastna i mitt eget huvud, men när vi spelar ihop kan jag komma ut ur det och hitta något helt nytt. Vi växer tillsammans och blir mer vuxna, säger Tikkanen.

– Jag brukar ha idéer, som jag sedan bearbetar tillsammans med er. Det kräver tid, men sedan när det är klart är det något helt nytt, inte på något sätt en kompromiss, säger Fredriksson till sina medmusikanter.

Mopos nya musik ska gå mer på djupet. Virtuositeten ska ha en viktigare roll på den nya plattan och frijazzen släpps fri igen.

– Vi har en ”free-kasse” där vi har alla pipleksaker, munspel och andra grejer. Den har nog varit med på spelningarna men vi har knappt använt innehållet. Det känns som om sakerna inte har velat komma ut ur kassen. Nu håller det på att ändras, säger Fredriksson.

– På den nya skivan kommer vi kanske att ha med elbas, trummaskin och fler effekter. Vi har slickat lite på det elektroniska, säger Nieminen.

– Kanske det kunde vara omslaget till skivan, en tunga som ska slicka ett eluttag! utbrister Fredriksson och skrattar.

– Men det skulle inte fungera, man skulle inte få någon elstöt då. Man måste sticka in pinnar i båda hålen i uttaget för att det ska hända, konstaterar Tikkanen.