Kungen som nobbade Finland

Historia Sverige valde 1812 Jean Baptiste Bernadotte till kung för att han skulle liera sig med Napoleon, marschera mot Ryssland och återta det förlorade Finland. Till svenskarnas förfäran gjorde den nya härskaren tvärtom. Han krigade mot Frankrike och in

När Sverige 1812 valde den franske Jean Baptiste Bernadotte till kung trodde man att han skulle anfalla Ryssland och återta det förlorade Finland. Men han gjorde helt tvärtom.

I sexhundra år hade Sverige och Ryssland krigat och bekämpat varandra. I takt med att Ryssland blev starkare började gränsen för varje krig flyttas allt längre västerut. 1809 nådde man Ålands hav och Bottenhavet.

I Sverige hade man inte en tanke på att detta skulle vara en bestående gräns, man krävde revansch och ansåg att en fransman med goda relationer till Napoleon var en idealisk ny kung efter att man störtat kung Gustav IV Adolf i en oblodig kupp. Med hjälp av Napoleons Frankrike skulle Sverige klämma åt ryssarna och återta allt man förlorat.

Men Jean Baptiste Bernadotte var av annat virke. Efter att ha anlänt till Stockholm tittade han på kartan och meddelade att Finland struntar han i, det är Norge han vill ha.

På ett toppmöte i Åbo försäkrar Sveriges nya härskare tsar Alexander att det är slutkrigat, nu är det vänskap som gäller. Ryssland ska

aldrig mera behöva frukta hot från svensk sida, lovar Karl Johan i bästa VSB-anda.

Och det löftet har Sverige hållit fram till våra dagar.

Den läxa svenskarna lärde sig 1808–1809 skulle finländarna lära sig 1939–1944.

Sverige lät sig finlandiseras 150 år innan fenomenet kunde kläs i ord.

Stockholm hotat

När kanonerna tystnade i augusti 1809 efter det sista slaget vid Ratan i Norrland var Sverige en nation i upplösning. Ryska trupper ockuperade den östra riksdelen (Finland) och Norrland ända ner till Umeå. På Åland stod ryska trupper redo att angripa Stockholm. Inför fredsförhandlingarna hotade Ryssland ockupera hela Sverige om inte alla villkor godtogs.

För chefsförhandlaren Curt von Stedingk var läget förtvivlat. Under resan genom Finland, från Åbo till Fredrikshamn, stod finländarna längs rutten och ropade förtvivlat ”Ge oss inte till Ryssland”.

Von Stedingk talade för döva öron då han i förhandlingarna föreslog att Finland skulle förbli svenskt med undantag för smärre gränsjusteringar.

Till slut vädjade svenskarna för att åtminstone få behålla Åland. Inte heller det ville ryssarna höra talas om, i stället ritade man upp den nya gränsen längs Kalixälven till Bottniska viken. Malmgruvorna i Kiruna skulle i så fall hamna i ryska händer.

Då de ryska förhandlarna vägrade lyssna till von Stedingk såg han ingen annan utväg än att förhala förhandlingarna och sjukanmäla sig. Nu ingrep tsar Alexander. Han bad att få en karta och ritade med rödpenna upp den nya gränsen. Ryssland behöll Åland, men gränsen i norr gick vid Torneå och Muonio älv, där den går än i dag. Freden var en chock för Sverige, man hade förlorat en tredjedel av sin yta och en fjärdedel av invånarna.

Den 8 oktober tog von Döbeln för sista gången ett tårdrypande farväl av sina finska soldater på Umeå torg. Efter 600 års tjänstgöring under den svenska flaggan vandrade finnarna hemåt till en oviss framtid som undersåtar under ryska tsaren.

En fransk marskalk

Sverige hade redan valt den danske prinsen Karl August till ny kung. Men han dog efter ett halvår under mystiska omständigheter.

Vem ska nu bli ny kung i Sverige? Man har ett halvdussin goda kandidater då den 29-åriga löjtnanten Carl Otto Mörner dyker upp på scenen och förändrar historiens gång. Bakgrunden är att Ryssland och Frankrike forfarande är bundsförvanter, men man ser det oundvikliga kriget komma. I Stockholm föreslår man därför en fransk kung med goda förbindelser till Napoleon. Vid den här tiden är Napoleon som starkast.

Löjtnant Mörner får i uppdrag att resa till Paris och överlämna ett brev till envoyén Gustav Lagerbielke med uppdrag att hitta en ny svensk kung. Lagerbielke har en lång lista

med franska kandidater, ett namn på listan är Jean Baptiste Bernadotte. Men då Lagerbielke får audiens hos Napoleon talar kejsaren för den danske hertigen Fredrik Kristian. En stark nordisk union som stöder Frankrike passar Napoleon bäst.

Unge löjtnant Mörner vill annorlunda. Han får audiens hos marskalk Bernadotte som han hört så mycket gott om. Mörner besöker Bernadotte samma dag som Lagerbielke och Napoleon bestämmer sig för den danske hertigen.

Dessa tider är Bernadotte ute i kylan. Han har hamnat i gräl med Napoleon som redan ångrar att han inte med en gång lät avrätta sin bångstyrige marskalk. Bernadotte vet att han inte har någon framtid i den franska armén, men han har hört talas om att svenskarna är ute efter en fransk kung. Bernadotte är därför inte oförberedd då löjtnant Mörner föreslår att han ska komma till Stockholm för att styra Sverige och erövra tillbaka det förlorade Finland, vilket Mörner gör klart att är målet.

För Bernadotte kommer anbudet som på beställning. Han kan lämna Paris där han är i onåd och i Sverige invänta att Napoleon faller för att sedan återvända hem och utropa sig till ny fransk kung. Bernadotte tackar ja och lovar redan nästa dag diskutera saken med Napoleon.

Den franska kejsaren som dagen innan bestämt sig för att dansken Fredrik Kristian ska bli Sveriges kung blir mäkta förvånad då marskalk Bernadotte berättar att han också fått anbudet att bli kung över Sverige. Napoleon ger sitt bifall, huvudsaken är att han blir av med en besvärlig konkurrent och binder Sverige närmare sig, tror han.

I Stockholm är man inte alls förtjust i att någon anonym Bernadotte plötsligt framstår som en stark kandidat. En man som är katolik, inte talar svenska och kommer från enkla förhållanden.

– Vem har bett er blanda er i utseendet av tronföljaren! Hur har ni dristat er till ett sådant uppförande, ropar utrikesminister Lars von Engeström då Mörner återvänder till Stockholm.

Mörner hotas med fängelse, men får i stället husarrest.

Riksdagen i Örebro vill välja Fredrik Kristian. Problemet är att Napoleon stöder Bernadotte och att nobba kejsaren är att gå emot Europas mäktigaste man. Efter att ha lovat frikostiga krediter och andra ekonomiska förmåner väljs Jean Baptiste Bernadotte enhälligt, löften han aldrig har en tanke på att uppfylla.

Valet firas grundligt i Örebro. Prästeståndet utmärker sig speciellt, enligt ett brev som Hans Järta skriver hem till sin hustru:

”Ärkebiskopen gav i går middag åt hela sitt stånd, varpå följde ett förtvivlat fylleri. De vördiga fäderna raglade flocktals på gatorna i fullt dagsljus”.

Väljer Norge

När den nya härskaren, kronprins Karl Johan, etablerat sig i Stockholm tar han snabbt död på alla drömmar om att ta tillbaka Finland. Han pekar på kartan och förklarar att det är en stor fördel att ha ett storfurstendöme som en buffert mellan Sverige och Ryssland. Enda nackdelen är Åland, att ryska soldater är stationerade bara ett stenkast från huvudstaden Stockholm låter otryggt.

Men det stora problemet är Norge. Arvfienden Danmark kan när som helst slå en dolkstöt i Sveriges rygg tack vare den långa svensk-norska gränsen. Karl Johans viktigaste mål blir nu att erövra Norge av danskarna.

Napoleons stora fälttåg mot Ryssland förbereds vintern 1812. Napoleon kräver tvåtusen svenska soldater och att franska tullmän i Göteborg får tillstånd att övervaka att blockaden mot Storbritannien följs. I gentjänst lovar Napoleon att Sverige återfår Finland. Karl Johan svarar att han inte vill ha Finland utan Norge.

Bestörtningen i det stockholmska etablissemanget känner inga gränser, det var ju för att återfå Finland som man valde Karl Johan. Sveket blir än värre när Karl Johan sluter ett fördrag med tsaren. Avtalet går ut på att Ryssland hjälper Sverige att erövra Norge mot att Sverige hjälper Ryssland i kriget mot Napoleon. I avtalet ingår en klausul om att Sverige och Ryssland respekterar varandras besittningar. Det betyder att Sverige erkänner att Finland tillhör Ryssland .

Statsledningen i Stockholm protesterar vilt och hävdar att man lätt kan återta Finland när Ryssland är försvagat av kriget mot Napoleon. Karl Johan håller med, Finland kan återtas, men bara för stunden. Den dag Ryssland åter är starkt förloras Finland igen.

Frankrike har nu angripit Ryssland och Sverige måste leva upp till löftet om militär hjälp. För Karl Johan, vars stora mål är att efterträda Napoleon som fransk kung, blir löftet ödesdigert. När han tvingas förklara Frankrike krig blir han i fransmännen ögon en landsförrädare som aldrig kan bli deras härskare.

Han stannar i Sverige, styr landet till 1844, och står som garant för att drömmarna om ett revanschkrig för att återta Finland aldrig får fotfäste.