Den allra minsta kanarieön
Det har blivit lättare att ta sig till La Palma. Nu finns det direkt charter dit från Finland. ”La isla bonita”, den vackra ön, har mycket att erbjuda. Verkligheten som möter besökaren på La Palma kunde inte vara mera fjärran från de stora turistcentren p
Till La Palma kommer man numera direkt med charterflyg från Finland. Ändå är ”La isla bonita”, den vackra ön, fortfarande sällsamt oförstörd av massturism. I byar som Puerto de Tazacorte finns det inte ens alltid ett enda hotell. Verkligheten på La Palma är något helt annat än i de stora turistcentren på någon av de andra och oftare besökta Kanarieöarna.
Flygen landar på öns gröna och lummiga östra sida. Molnen förankrar sig i de över två kilometer höga bergen som majestätiskt reser sig mitt på ön. Grönskan på öns östra sida kommer sig av att största delen av nederbörden mellan oktober och april regnar här.
Tunneln som leder till den soliga västra sidan av ön är så högt uppe i berget att sista biten av vägen ofta körs genom molnen.
Spaniens soligaste
Solskenet bländar chauffören som kör ut på andra sidan av tunneln till en till synes helt annan värld. Västra sidan av La Palma hör till de soligaste områdena i Spanien. Här växer tallar av en art som endast går att finna på Kanarieöarna. Tallarna innehåller mera kåda än andra arter och lämpade sig väl för skeppsbygge som utövades på ön under 1500-talet.
På vägen ner mot havet byts tallarna ut mot bananplantor. Bananodlingen på La Palma påbörjades på 1800-talet och utgör i dag den största inkomstkällan för öns innevånare. Nästan varje släkt äger en andel av odlingarna som befinner sig på högst trehundra meters höjd över havsytan. Högre upp blir klimatomständigheterna fel för den känsliga bananen.
Formas fortfarande
År 2002 gav Unesco ön i sin helhet status av biosfärreservat. La Palmas stjärnhimmel är så klar att världens största teleskop har placerats uppe på Roque de las Muchachos på en höjd av 2 395 meter. La Palma är en vulkaniskt aktiv ö som fortfarande formas. Sex vulkanutbrott sedan 1600-talet på de södra delarna av ön har skapat en karg terräng här. Lavaflödena finns kvar i förstenad form och åker ner som breda banor mot havet. Det senaste vulkanutbrottet på ön inträffade år 1971.
Nattliv, miljöföroreningar och kriminalitet är obefintliga på La Palma. Det farligaste djuret som rör sig på ön är fästingen. Största delen av turisterna som kommer till ön kommer för att vandra. Hela ön korsas av rutter, över lavafälten och från en vulkan till en annan i söder.
Man kan vandra genom subtropisk regnskog på de östra delarna av ön eller genom barrskogsområden på de centrala delarna av ön. I nationalparken Caldera de Taburiente, på svenska Taburientes köttgryta, finns
också rutter. Calderan var ett högt, vulkaniskt berg som under historiens gång har kollapsat och skapat ett landskap med vattenfall och speciella bergsformationer.
Get och hare på menyn
Restaurangerna i bergen serverar traditionella kötträtter: getstuvning, hare och grillad gris. Alltid tillsammans med papas arrugadas, det vill säga små nypotatisar kokade med skalen på i saltmättat vatten. Den röda färgen i såsen, mojo rojo, kommer från röda paprikor och chili. Nere vid havet serverar restaurangerna färsk fisk och skaldjur. Såsen till potatisen byter färg från röd till ljusgrön och består nu av gröna paprikor, persilja, vitlök och koriander.
Stränderna på La Palma är få. Sanden är svart och mjuk och består av finfördelad lava. Den idylliska byn Puerto de Tazacorte är belägen vid en av dessa stränder. Här sitter byns män på strandpromenaden och spelar kort i skuggan av palmer. Den totala avsaknaden av hotell garanterar att man får simma ostörd i havet som är simvarmt året om. Logi går att ordna förmånligt i hyreslägenheter vid stranden, men de är begränsade till antalet och reserveras långt i förväg. För den som vill se valar, delfiner och jättesköldpaddor arrangeras båtutflykter från hamnen invid.
Santa Cruz de la Palma, öns historiska huvudstad, var under 1500-talet en viktig hamnstad i det spanska imperiet. På order av den spanska kungen registrerades fartygen som åkte från Spanien till Amerika här. Trafiken på den nyligen etablerade handelsrutten var aktiv.
Den pittoreska staden med omkring sjuttontusen innevånare är livlig än i dag och tar emot de fartyg som kommer till ön. Färggranna hus med vackert utsmyckade balkonger prydda med blommor kantar strandpromenaden.
I saluhallen säljs lokala specialiteter, en sådan är den rökta färskosten tillverkad av getmjölk. Vid ett stånd mitt i hallen pressas saften ur sockerrör och serveras som sådan eller blandad med färskpressade apelsiner, passionsfrukt eller rom. Havssalt utvinns på öns sydspets och säljs smaksatt med mojo kryddor eller rödvin.
La Palmaborna verkar vara tillfreds med tillvaron på ön där temperaturen som regel håller sig mellan tjugo och tjugofem grader. Människorna
I saluhallen säljs lokala specialiteter, en sådan är den rökta färskosten tillverkad av getmjölk. Vid ett stånd mitt i hallen pressas saften ur sockerrör och serveras som sådan eller blandad med färskpressade apelsiner, passionsfrukt eller rom.
är vänliga, hjälpsamma, lugna och ofta enbart spansktalande. De flesta utlänningarna på ön är tyskar.
– Efter andra världskriget var tyskar inte välkomna på många håll i världen, säger Manfred Haberkorn, 74, som besökte La Palma första gången år 1975.
– Många tyskar flyttade till La Palma på 1980-talet. De ville leva ett naturnära liv och fly strålningen från Tjernobyl, säger Barbara Haberkorn, som står och säljer fruktlikör på en marknad i Tazacorte.
Manfred Haberkorn köpte en tomt på La Palma år 1982. Strax efter det planterade han där sitt första fruktträd. I dag odlar Barbara och Manfred Haberkorn närmare hundra olika typer av frukt, nötter och grönsaker på sin farm på La Palma. Mango, sockerrör, passionsfrukt, papaya, ananas, bananer, avokado, jackfrukt, mandel, aubergine och tempelblomma till parfymindustrin för att nämna några. Sist och slutligen visste Barbara och Manfred inte längre vad de skulle ta sig till med all frukt.
– Då vaknade tanken på att tillverka likör, säger Manfred Haberkorn, som tog reda på hur man framställer drycken och startade sitt pensionsprojekt. På www. fincalaconda.eu finns mera att läsa om hans prisbelönta likörer.
TEXT & FOTO