Ishockeyn förenar Barentsregionen
Barentsregionen har inte undgått de nya politiska vindarna som drar över Europa. Men ishockeyn förenar fortfarande folk över nationsgränserna.
KIRKENES Den ryska patriotismen visste inga gränser i Murmansk i oktober ifjol då den arktiska hamnstaden fyllde 100 år. Inuti stadens ispalats hade firandet dock en mer internationell prägel. Från taket hängde de finska, norska och svenska fanorna intill den ryska trikoloren under en jubileumsmatch på amatörnivå där Murmansk slog en Barentskombination med spelare från de tre nordiska länderna, därav nio från Finland. Inför 3 000 åskådare var matchen startskottet för den åttonde uppla- gan av Barents Hockey League, BHL, ett gränslöst samarbete för främst veteran- och pojklagshockey uppe på Nordkalotten.
En krans ligger varsamt placerad framför soldaten som står staty bland trähusen som reser sig över Kirkenes. I den nordöstra änden av Norge är monumentet en påminnelse från andra världskriget då röda armén befriade gruv- och hamnstaden från den tyska ockupationen. Det strategiska läget, med EU-nationen Finland en halvtimmes bilfärd söderut och Ryssland enbart en kvart härifrån har Kirkenes, som en del av Natomedlemslandet Norge upplevt handelsembargo, migrantströmmar och ökad försvarsberedskap bli en del av vardagen.
Ishockeyn förenar
Det ökade spänningarna mellan öst och väst till trots ljuder det desto gemytligare toner från Lillebanen, naturisrinken i Kirkenes där under helgen grannsämjan är på topp då BHL samlat ihop sex lag från Tromsö i väst till Murmansk i öster. TukiKepit från Ivalo är Finlands representant med en spelartrupp mellan åldrarna 30–55 där mer än vinster står på spel.
– Politikerna kan ödelägga allt, men här uppe hjälper idrotten och kulturen att föra folket samman, och enligt mig är det just idrotten som är det sista som blir ödelagt, säger William Sjöstrand, en av eldsjälarna inom BHL och med gränslöshet i blodet.
Politikerna kan ödelägga allt, men här uppe hjälper idrotten och kulturen att föra folket samman, och enligt mig är det just idrotten som är det sista som blir ödelagt. William Sjöstrand, en av drivkrafterna bakom Barents Hockey League.
Sjöstrand, född och uppväxt i Murmansk under Sovjettiden, hade en svensk sjökapten till farfar som via Norge flyttat till Kolahalvön. Sjöstrand själv flyttade motsatt väg och var för 15 år sedan med och grundade ishockeyklubben Kirkenes Puckers. Ett internationallt samarbete mellan lag från Norge, Finland och Ryssland inleddes redan 2003, men först fem år sedan kom det i gång under mer organiserade former som BHL och inkluderar även i dag turneringar på pojk- och juniornivå.
Bröd mot tuggummi
Till stora delar finansierat av Barentssekretariatet, som främjar gränsöverskridande samarbeten mellan Norge och Ryssland med stöd av det norska utrikesdepartementet, spelar idrotten en viktig roll.
– Jag är född i Kirkenes och vi hade simmare från andra sidan gränsen redan för 40 år sedan. Vi fick bröd av dem och de fick tuggummi och nylonstrumpor, säger Kim Stenersen, ansvarig för Barentssekretariatets idrottsprogram.
– Sedan efter Sovjetunionens fall hamnade det främst om brottning och simning men numera sträcker sig samarbetet över en stor mängd idrotter och vår internationella liga i ishockey, BHL, är väldigt speciell. För Nordnorge är utbytet viktigt och samarbetet öppnar för en mycket större kontaktyta, fortsätter hon.
Politiskt spel
Men så helt plötsligt blev de öppnade gränserna österut en het potatis då även Europas norra periferi blev påverkade av den globala migrationen.
– 2012 slöts ett avtal och visumfri rörlighet blev möjlig för de som var bosatta 30 kilometer från den rysknorska gränsen vilket haft positiv påverkan på städer som Kirkenes, Nikel och Zapolyarny, säger Elizaveta Vassilieva, projektledare på Barentssekretariatet i Kirkenes.
– Något år senare var jag involverad i ett utbytesprojekt om gränsövergångar på södra Balkan vilket inträffade innan vi hade flyktingsituation här i regionen.
Under 2015 kom det som mest 200 migranter per dag över från den ryska sidan vilket satte hård press på lilla Kirkenes med 3 500 invånare. Norra Finland blev också en del av det politiska spelet där Petteri Seppänen, en av gränsvakterna vid RajaJooseppi också är en av grundarna av BHL. Aktiv som både spelare och domare hoppas han nu att det gränslösa ishockeysamarbetet kommer att utökas ytterligare.
– Vi från Ivalo är vana att resa, med det är 800 kilometer till exempelvis Tromsö, så ett lag till från Finland eller ett från Sverige hade hjälpt, säger Seppänen.
Ny ishall
Pajala visade intresse redan 2015 att ansluta sig till BHL, samtidigt som de flesta svenskar som varit aktiva inom BHL genom Kirkenes Puckers har flyttat efter att stadens historiska livlina, gruvnäringen sinat. En nedläggning som också påverkat Sjöstrands idoga men resultatlösa försök att förväges få kommunen att bygga en ishall i Kirkenes.
– Det verkar finnas många som önskar att ishockeyn skulle försvinna härifrån, men jag ger inte upp. Först dör jag, och sedan hockeyn, säger Sjöstrand.
Men ett ishallsbygge på den ryska sidan av den visumfria gränsen ger snart skäl till ökade turer österut, samtidigt som idrottsutbytet också långsamt förändrar attityder, enligt Stenersen på Barentssekretariatet
– I Norge ska alla var med medan de i Ryssland är väldigt strikta. Men i och med att kulturerna möter varandra, skulle jag säga att ryssarna är lite mindre strikta än tidigare. Vi lär av varandra, säger Stenersen.