Ut i kylan

● Likt miljontals andra har jag grävt ner mig i George R.R. Martins bokserie En värld av is och eld, som tv-serien Game of Thrones bygger på. Mitt bland våld, blod, krig, drakar och hjältebragder är det en sak som slår mig: hur in i helsike kallt folk hade det förr. Inte alls bara i Martins medeltida fantasivärld, utan också i verkligheten. En verklighet, som i dagens uppvärmda tillvaro känns väldigt främmande.

Människosläktet har tagit sig oerhört långt, både geografiskt och evolutionärt, tack vare sin förmåga att utstå kyla. Vi är sämre rustade än de flesta djur, men vi har en vilja som gör att vi kan genomleva hurdana prövningar som helst. Människosläktets största bragder handlar nästan utan undantag om hur vi trotsat usla yttre förhållanden och lyckats i det som ansetts omöjligt.

● På några årtionden har vårt så kallade trivselintervall blivit otroligt mycket mindre jämfört med tidigare generationer. Tack vare centralvärme kan vi hålla en behagligt jämn innetemperatur. Medan mina föräldrars generation brukar anse 18–19 grader vara lagom, finns det många 70-talister och yngre som inte klarar sig med mindre än 24 grader.

Det finns forskare som menar att vår varma och behagliga tillvaro kan vara direkt skadlig för hälsan. I jämna, behagliga temperaturer stimuleras inte ämnesomsättningen.

För den som lullat livet igenom i 24 grader inomhus är till och med en mild vinter ett obehagligt äventyr. Då kvicksilvret sjunker under noll tas dunjackorna, pälsmössorna och vinterstövlarna fram. Att vi finländare skulle vara köldtåligare än andra folk är struntprat: vi har varma kläder för våra korta utomhusvistelser och varma hus där vi kan tina upp oss medan vi betraktar kylan genom tredubbla fönsterrutor.

Att slippa frysa kunde ju enkelt ses bara som ett stort framsteg för mänskligheten. Vi har löst ett stort problem – vem skulle vilja frysa? Frågan är ändå vad som händer då vi inom loppet av några årtionden ändrar på de omständigheter som människan och människokroppen utvecklats att hantera under tiotusentals år. Det gäller inte enbart kyla, utan också till exempel kroppsarbete, sockerintag med mera.

Det finns forskare som menar att vår varma och behagliga tillvaro kan vara direkt skadlig för hälsan. I jämna, behagliga temperaturer stimuleras inte ämnesomsättningen. I studier har man upptäckt samband på befolkningsnivå mellan övervikt och ökande innertemperaturer.

Men det som oroar mig mer än övervikt är något mindre greppbart. Genom att vägra utsätta oss för kyla inskränker vi på vad som är mänskligt möjligt. Vi ryggar för jobbighet och tuffa förhållanden, håller oss helst till det som går att göra i 24 grader.

● Nu kan ju någon påstå att mänsklighetens framtida utmaningar inte ligger i att motstå kyla och andra extrema förhållanden. Men vi kanske borde tänka på kyla på samma sätt som på motion: om vi inte får hälsosamma mängder av det till vardags så får vi väl köra några pass i veckan. För att vi behöver det, trots att det kan kännas obekvämt.

Den som behöver inspiration kan gott googla Ernest Shackleton eller Wim Hof. Rekommenderas. Varmt.