Jens Lekman lämnar inte lyssnarna i skiten
Förra albumet var nedtonat och sprött. Nu är Jens Lekman tillbaka med en mer färgstark platta. – Två franska journalister ställde in intervjuer med mig för de tyckte att skivan var för glad, säger han.
Att Jens Lekmans nya album har dröjt beror delvis på hur hans förra skiva, I know what love isn’t, togs emot.
– Jag visste redan när jag gjorde den att där inte fanns några direkta hits och att det kanske skulle ta ett tag innan den hittade sin publik. Men jag var inte beredd på att det skulle kännas som att låtarna bara vittrade sönder när jag turnerade med dem, säger han.
Även om Jens Lekman nu upplever att I know what love isn’t fått upprättelse så har det varit ett par tunga år där han tvivlat på sig själv.
Det kulminerade när hans distributör ringde och bad honom hämta flera kartonger med osålda album.
– Jag förvarade dem ett tag och tänkte att jag skulle försöka sälja dem. Men det var helt hopplöst. Till slut fick jag åka och slänga stora lådor med cd-skivor. Det var ju en symbol för något slags nederlag.
Jag skriver ganska mycket om svåra saker men känner ett ansvar att inte lämna lyssnaren med allt mörker och grubbel utan att erbjuda en väg ut. Jens Lekman
”Känner ett ansvar”
Jens Lekman hade kommit till en punkt där han inte visste hur han skulle gå vidare. Men efter att ha ägnat sig åt projekten Ghostwriting, där han skrev låtar av andra människors historier, och Postcards, där han skrev en låt i veckan under ett år, var han redo.
I veckan släpps hans fjärde album Life will see you now. Det är en, rent musikaliskt, mer munter skiva än I know what love isn’t – något som Jens Lekman själv insåg först när de franska journalisterna ställde in.
– De hörde av sig och sa ”sorry, but we think the record is too happy”. Det blev en tankeställare, jag har hela tiden tänkt att det är en grubblande och vemodig skiva men musikaliskt är den faktiskt ganska färgstark och uppåt.
Att musiken låter glad beror på att Jens Lekman inte vill ”lämna lyssnarna i skiten”.
– Jag skriver ganska mycket om svåra saker men känner ett ansvar att inte lämna lyssnaren med allt mörker och grubbel utan att erbjuda en väg ut. Ofta är det enklast att göra genom musiken.
Ingen nostalgi
Jens Lekman säger att Life will see you now är en ”existentiell skiva” där han inte försöker dölja att han numera är 36 år.
– Jag kan se hur många artister börjar blicka tillbaka på sin ungdom. Jag känner mer att jag vill skriva om där jag är, även om det inte är en lika attraktiv ålder.
Han hoppas att albumet ska fylla något slags tomrum.
– Det finns ingen bra populärkultur om den här tiden i livet. När man var 17 hade man The Ramones som förebilder men det känns inte som att det finns några bra förebilder i den här åldern. Det är bara komediserier och Judd Apatow-filmer med patetiska karaktärer som grubblar kring patetiska frågor. Det är lite tragiskt.