Den första kryssningen
● Nu för tiden åker man på kryssning med stora fina fartyg, inte bara i fjärran exotiska vatten utan också i vårt lilla Östersjön, där man kan kvista över Ålands hav på en kort visit i vårt västra grannland. Man äter gott, dansar, roar sig, sover i bekväma hytter. Häromdagen läste jag om hur kryssningsverksamheten startade i Östersjön.
Året var 1933 och i slutet av juli gjorde den åländska segelfartygsredaren Gustaf Erikson ett första försök med kryssningar i Östersjön. För ändamålet utnyttjades fyrmastbarken L’Avenir, som tidigare hade varit skolfartyg och därför kunde erbjuda flera hytter än Eriksons barkar i allmänhet. Hon var dessutom klassad som passagerarfartyg och hade 33 hyttplatser i första och andra klass. Under resan till Köpenhamn, som var en anhalt på färden, kunde L’Avenir ta upp till sjuttio passagerare. Men i så fall gällde kollektivt – och kan man förmoda billigare – logi i lastrummet i hängkojer!
Den första kryssningen startade storstilat den 21 juli 1933 från Mariehamn till Sandhamn på svenska sidan, där bland annat nordiska kungligheter kom ombord. Det berättas att Gustaf Erikson då tog sig en svängom med den norska kronprinsessan Märtha.
L’Avenir befann sig i Mariehamn eftersom republikens president Pehr Evind Svinhufvud besökte Åland någon vecka tidigare. Det var det första besöket som Finlands statsöverhuvud gjorde på Åland och det skulle dröja mer än trettio år till nästa presidentbesök. Gustaf Erikson hade som en hyllning till Svinhufvud, vars far hade varit sjökapten, samlat sex av sina fyrmastbarkar och en tremastad bark i Västra hamnen, där färjorna lägger till i dag. Alla flaggade över topp och det lär enligt ögonvittnen ha varit en särdeles ståtlig syn.
Den reklam som gjordes för L’Avenirs kryssningar var påfallande modern. I en annons kunde man läsa: ”Bege er till sjöss med L’Avenir och delta i det mycket lovprisade sjömanslivet på böljan blå”. Det som erbjöds var en lyxkryssning, men lyxigt i vår mening var det nog inte. Passagerarna fick samma proviant som befälet men det fanns i alla fall personal som tog hand om passagerarna. En grundlig rekreation och vila utlovades och den som ville delta i lämpliga sysslor ombord kunde få chansen till en ”avmagringskur”. Som regel måste passageraren före avresan förbinda sig att vid dödsfall själv stå för begravningskostnaderna!