Våld bland unga tar sig ut på nätet
Organiserade slagsmål filmas och delas på nätet. Våldet blir synligt för stor publik
Våldet mellan unga har knappast ökat, snarast är det tvärt om. Däremot har det blivit synligt på ett annat sätt än förr, och delvis ändrat skepnad. Nu filmas slagsmål och delas på sociala medier.
– Alla har såväl kamera som internet i fickan, telefonen är med överallt och allt kan filmas. Det märks också på sociala medier, säger nätpolisen Marko Forss.
Inom loppet av två veckor flimrar följande förbi i nyhetsflödet: Pojke misshandlas utanför Sibboskola och misshandeln filmas och delas på sociala medier. Polisen i Östra Nyland varnar för oroväckande fenomen bland unga – organiserade slagsmål filmas och delas på nätet. Tre unga män i Uppsala livesänder en våldtäkt på Facebook. Flickgäng i 13–15-årsåldern misshandlar ungdomar i Alberga.
Det är lätt att tro att unga använder tuffare tag mot varandra nu. Att sociala medier används som förstoringsglas och förstärkare. Det är lätt att bli mörkrädd.
Fullt så illa är det ändå inte. Slagsmål mellan unga har alltid funnits, och då unga saknar strukturer för konfliktlösning är det lätt hänt att knytnävarna får tala i stället, säger kommissarie Jarmo Heinonen, som ansvarar för det förebyggande arbetet vid Helsingforspolisen. Tvärtom är hans bedömning att våldet bland och mellan unga kanske minskat lite.
Däremot har såväl mobbningen som det fysiska våldet bland unga bytt skepnad en aning.
– I och med nya verktyg och sociala medier blir sådant synligt som kanske inte förr varit det. Och det i sin tur kan öka offrets lidande, säger Heinonen.
Allt kan filmas
Marko Forss är nätpolis i Helsingfors och pionjär på sitt område. Inte heller Forss är så säker på att våldet i sig har ökat, men nog det exponerade våldet.
– Det som nu är relativt nytt är att alla har såväl kamera som internet i fickan, telefonen är med överallt och allt kan filmas. Man kan livesända ett självmord om man vill, säger Forss, som själv stött på flera fall där någon muckat till slagsmål i akt och mening att sedan filma och dela det.
Hur allmänt sådant förekommer är ändå svårt att säga. Numera är de unga utspridda på olika plattformer och sociala medier, och kontroversiellt material delas ofta i slutna grupper – åtminstone till en början. Själv jobbar Forss främst utifrån Facebook.
– År 2009 var åttio procent av alla 16-åriga flickor på IRC-Galleria (en finländsk nätcommunity där man kan lägga upp text och bilder), men nu har fältet splittrats. Det är positivt att inte alla är på ett ställe, men samtidigt är det svårt att veta om vad som pågår och svårt att övervaka. Då det tidigare var bordsdator som gällde finns alla dess egenskaper nu i telefonen, det förändrar den digitala omgivningen. Samtidigt är de unga mer medvetna om att allt de lägger ut på sociala medier faktiskt också syns, och det finns mer slutna grupper på till exempel Whatsapp och Facebook.
Faran med de slutna grupperna är dels just möjligheten att dela material som inte tål dagsljus, dels tanken att i och för sig oskyldigt material inte läcker ut.
– Det handlar inte så mycket om hur många som är med i gruppen, då någonting börjar spridas spelar det ingen roll var det började. En sluten grupp kan kanske ge intrycket av att man delar med sina tio kompisar, men då inser man inte hur saker kan spridas, säger Forss.
Unga mer utsatta för våld
Så finns de extrema exemplen, som våldtäkten i Uppsala som livesändes. Eller misshandeln av en pojke med funktionshinder som livesändes i Chicago.
– Här kan man nog inte skylla på tekniken, utan det är något annat som är grundläggande fel hos de här personerna. Tekniken gör ingen till våldtäktsman, säger Forss.
Också skolmobbning sträcker sig oftast ut över nätet och sociala medier, men för det mesta handlar det inte om fysiskt våld – även om det kan göra det också. Det filmade våldet i sin tur behöver inte ha något med mobbning att göra.
– Det är två olika saker. Ibland kan våldet vara en fortsättning på mobbningen, ibland inte, säger Jarmo Heinonen.
På Brottsofferjouren har våld bland unga inte synts som någon särskild topp just nu, säger koordinatorn för nättjänsterna och tjänsterna för unga Maatu Arkio-Lampinen. Sedan 2013 har Brottsofferjouren också en chatt för unga.
– Unga som berättar om våldsamma situationer tar kontakt i en jämn ström. Då vi startade chatten 2013 tänkte vi att vi lämnar mobbningen utanför, att den inte hör till vårt område då vårt perspektiv är brott. Men vi märkte att perspektiven går ihop. Det som de unga kallar för mobbning har ofta redan överstigit tröskeln för brott, det kan till exempel handla om långvarigt hot eller våld.
Det mest sökta ordet på Brottsofferjourens webbsida är koulukiusaaminen, skolmobbning.
– På chatten frågar de unga mycket om sexuellt våld och misshandel, men också hot, trakasserier, utpressning och mobbning och trakasserier på nätet.
Arkio–Lampinen påpekar att unga utsätts för mer våld än vuxna. Enligt den nationella brottsofferutredningen från 2014 är det unga mellan 15 och 24 år som är den mest utsatta gruppen.
Marko Forss uppfattning är ändå att det fysiska våldet för det mesta inte har med mobbning att göra. Det våld som filmas och delas handlar för det mesta om något annat.
– Min uppfattning är att det handlar mer om att man vill visa upp själva våldet. Men det betyder inte att inte långvarig mobbning kan vara
minst lika allvarligt som ett slag på käften.
Svåra fall
Under den första hälften av 2016 fick Helsingforspolisen 90 anmälningar som handlade om mobbning, och i största delen av fallen handlade det om misshandel eller lindrig misshandel.
– Men när det gäller skolmobbning, som kan jämföras med förföljelse, så är det inte sagt att man anmäler det för polisen. Det mesta kommer aldrig till oss.
Ibland når ändå lagens långa arm ända in i den virtuella världen och ut igen. För något år sedan var det ett fall i Nyland där ett gäng unga pojkar tejpat fast händer och fötter på en 13-årig pojke, dragit ned hans byxor, tagit bilder och skapat en grupp där de delat bilderna. Den av plågoandarna som hunnit fylla 15 dömdes för misshandel och för ärekränkning, i och med att han tryckt på ”gilla”-knappen på Facebook och därmed spridit materialet.
– De här fallen är utmanande också för myndigheter och polis. Mobbning är en helhet, där olika faktorer måste beaktas.
Tala med barnen
Senast Forss föreläste om nätetikett och mobbning på en skola fick han höra att man också där haft problem med slagsmål som filmats och delats. Sådant förekommer också på lågstadiet. Men hur får man bukt med det – och vems är ansvaret? – Ansvaret är föräldrarnas så klart. Det gäller att hålla ett öga på barnens nätanvändning och hålla sig ajour. Tyvärr är det många vuxna som lämnar barnen åt sitt öde på nätet och sociala medier, ända tills något händer.
För det finns ingen ursäkt, anser Forss.
– För något år sedan sade man ännu att föräldrarna inte förstår sig på sociala medier, men det är ingen ny grej längre. Det är en viss lättja hos föräldrarna att inte ta reda på, det är deras skyldighet att göra det. Fråga fast barnen hur det fungerar. Och barnen då, borde nätvett ingå på skolschemat? – Ja, upplysningen borde inledas redan i lågstadiet, så fort som barnen börjar använda sociala medier. Och det gäller hemma också – gå igenom med barnen vad mobbning är, vad man får göra och säga, hurdana bilder man kan ladda upp. Och också vad man ska göra om någon på nätet ber en ta en bild på snoppen och skicka den. Det här borde vara lika självklart som att man lär barnen att chokladen i butiken ska betalas innan man äter upp den. Då är det också lättare att hålla koll senare, om man börjat prata med barnen redan tidigt.