Iiris Viljanen sjunger naket och träffsäkert
Destruktiva beteendemönster, PmDs och brustna hjärtan. iiris viljanens senaste album mercedes är inte muntert, men däremot rakt, öppet och bra.
Två år har gått sedan Iiris Viljanen lämnade gruppen Vasas flora och fauna. Sedan splittringen har Viljanen släppt ett instrumentalt album, men Mercedes utgör hennes första soloalbum med låttexter.
Jag börjar ganska tidigt undra om Viljanen faktiskt mår så dåligt som hennes berättarjag i musiken. Men det är samtidigt det ocensurerade som gör Mercedes så bra. Medan själva musikstilen – österbottnisk spoken word till trallvänlig bakgrundsmusik – inte skiljer sig mycket från Viljanens tidigare band, gör orden det.
vågat om psykisk ohälsa
Mercedes fokuserar mer på det tragiska än det tragikomiska i livet och albumet framstår nästan som en dagbok. När Viljanen desperat säger ”han märker jag är sämst, knappt jag borde finnas till” i Årstavikens strand kan jag känna hennes osäkerhet. När hon sjunger ”Nu undrar du vad jag vill, hur du ska bli av med mig” i Korpar kan jag känna hennes besvikelse.
Däremellan sjunger hon om PMDS – en svårare form av PMS som många inte ens känner till – och om att bli lockad att köra mot rött ljus på grund av krossat hjärta. Det är uppfriskande med en artist som vågar äga och förmedla sin egen skörhet så här öppet.
För att stärka känslan och budskapen i låtarna varierar Viljanen ständigt tempot i sitt rappande. När det är låtrader om desperation eller eskalerande känslor pratar hon snabbare och mera bräckligt. När det handlar om acceptans eller apati är hon mera släpig och viskande.
Balans mot det mörka
Mercedes blir ändå aldrig klyschig eller för mörk. Genom att ständigt tillägga små absurda detaljer i låttexterna som ”jag satt på det kalla kaklet som en naken hare” och ”önskar jag var en stark korp som du” håller Viljanen det lättsamt. Med hjälp av oväntade trummaskiner, stråkar och pianospel blir låtarna dessutom väldigt olika varandra.
Mercedes är således ett välproducerat album där det tragiska aldrig är det absoluta, utan resultat av förväntningar, händelser och psykiska syndrom. Det kombinerat med Viljanens säregna röst och sköra vibrato skapar en helhet som engagerar och berör, och som dessutom blir bättre för varje genomlyssning.