Oklart vem som betalar vården
Reformminister Vehviläinen föreslår ny skatt från 2021
I den vårdlag som väntas komma till riksdagen i början av mars ska de kommande 18 landskapen finansieras via staten – och därmed också vården.
Centern, som ursprungligen ville ha också en landskapsskatt för att finansiera våren, har inte släppt tanken. Reformminister Anu Vehviläi- nen föreslår i en kommande kolumn att en parlamentarisk kommitté ska behandla landskapsskatten så att den kunde införas 2021.
Sparmålen och effekterna preciseras just nu i rasande fart, eftersom experter anmärkt på luckor i lagförslagets motiveringar.
Rådet som utvärderat lagstift- ningen undrar bland annat hur kostnaderna för övergången ska betalas. Detsamma undrar reformtjänstemän i ett öppet brev till Finansministeriet.
Enligt dem behövs redan nästa år 200–300 miljoner för övergångsförvaltning och ICT-system.
Den första stora vårdruschen börjar snart i riksdagen, eftersom regeringen väntas lägga sista landen vid lagen om vård- och landskapsreformen om en vecka.
Just nu är tjänstemän i färd med att snabbt komplettera de luckor som experter haft anmärkningar om.
Anmärkningarna kommer från Rådet för utvärdering av lagstiftning.
Rådet har efterlyst bättre motiveringar till varför regeringen valt sina lösningar. Det gäller bland annat landskapsskatten. I sin rapport undrar experterna var de kalkyler finns, som visar att just direkt statsfinansiering är tryggare än att landskapen får beskattningsrätt.
Vill utreda redan i vår
En som gläder sig över att rådet tar upp beskattningsrätten är reformminister Anu Vehviläinen (C).
– En fråga de ville se bättre analys kring var finansieringsmodellen, säger hon.
Centern har inte släppt tanken på landskapsskatt, och Vehviläinen vill nu införa en ny parlamentarisk kommitté som skulle utreda om landskapsskatt kan införas senare, från 2021.
I en kommande kolumn i tidningen Polemiikki föreslår Vehviläinen, enligt FNB, att utredningen ska sparkas i gång redan i vår.
Samlingspartiet har motsatt sig en landskapsskatt, eftersom partiet prioriterar att hålla pli på den allmänna skattegraden och vill inte ha fler nivåer som uppbär skatt.
Motiveringar i efterhand
Men experternas anmärkningar sysselsätter också tjänstemännen av andra orsaker. Bland annat anser rådet att det fattas analyser över hur kvaliteten på vården egentligen blir bättre för enskilda invånare, och hur klyftorna ska åtgärdas.
En annan fråga är varför regeringen inte motiverar att man stannat för just 18 landskap.
– Det är en sak rådet tagit upp. Nu har jag inte ännu bekantat mig med vad vilka analyser tjänstemännen kompletterar förslaget med, säger Vehviläinen. Men ni skriver alltså nu i efterhand motiveringar till varför det valda förslagen är bäst? – Det är inte så jag ser det. Klart vi ska motivera varför det är bra med just 18 landskap, och om det inte syns tillräckligt bra i våra texter så ska vi komplettera dem.
Både oppositionspartier och Rådet för utvärdering av lagstiftningen tycker att det är problematiskt att vårdreformen är i olika delar. Före jul kom jourreformen, och dess effekter har regeringen inte kopplat in när följande bit, landskapreformen, kommer.
Den tredje biten som nu är på utlåtanderunda är valfriheten i vården.
– Kritiken mot att det kommer i olika bitar tycker jag inte riktigt är sann, eftersom vi lovat att också lagen om valfrihet ska komma nu i vår. Då ska utskotten kunna bekanta sig med alla delar, säger minister Vehviläinen.
Pengarna en utmaning
Kommun- och reformministern medger att det är en stor utmaning att komma med exakta kalkyler på hur reformen ska spara tre miljarder fram till år 2029.
Sparmålet handlar egentligen om att bromsa utgifterna. Vårdkostnaderna per invånare ska alltså få stiga med 80–500 euro per år, beroende på landskap. Utan reform är prognosen att kostnaderna skulle stiga med 300–1300 euro per invånare och år fram till 2029.
– Det är väldigt utmanande. En del av sparmålet kan förklaras med att det finns en spärr för utgifterna till landskapen, men knepigare är hur man påvisar att det sker besparingar genom att förnya själva verksamheten, till exempel ha mindre institutionsvård, säger Vehviläinen.
Experterna som utvärderat lagen anmärker också att kostnaderna för själva övergången hänger i luften. Innan reformen kan bringa några spareffekter utgör till exempel kostnader för ICT-system 1–2 miljarder fram till 2026. Vårdpersonalens löneskillnader, som ska harmoniseras, kan också kosta mellan 70 och 700 miljoner.
Landskapen ropar på hjälp
I ett öppet brev till Finansministeriet undrar också två av förändringsledarna i landskapen, Jukka Ylikarjula i Mellersta Österbotten och Aija Tuimala i Södra Karelen, när det ska klarna varifrån pengarna kommer. Enligt dem fattas två tredjedelar av finansieringen redan i år, eftersom interimsförvaltningen ska ta vid redan i sommar.
– För 2018 kommer kostnaderna av landskapsreformen att vara 80– 100 miljoner euro, och dessutom behövs det beslut om hur kostnaderna på 150–200 miljoner för ICT-system ska täckas nästa år, skriver de.
skulle fungera smidigare mellan olika serviceenheter, säger hon.
I den modell som hittills presenterats tycker hon inte att det ser ut som om målet kommer att uppnås.
Henriksson säger att det finns många lösa bitar inom vårdpaketet och att det är en jättelik reform. Hon uppmanar regeringen att lägga alla kort på bordet.
– För att vi ska kunna fatta bra beslut måste vi ha alla delar. Som beslutsfattare blir det en väldigt svår situation att fatta beslut i repriser, säger hon.
Henriksson tillägger att SFP anser att socialvården och äldreomsorgen borde lämnas utanför reformen och få bli kvar i kommunerna.
”Offentliga tjänster viktiga ”
Riksdagsledamoten Maarit FeldtRanta (SDP) ser privatiseringen och bolagiseringen av vården som det mest avgörande i vårdreformen.
– Det finländska välfärdssystemet har i huvudsak baserat sig på offentliga tjänster. Att frångå den principen fullständigt är en mycket radikal förändring som man inte har gjort i något annat motsvarande land, säger hon.
Feldt-Ranta anser att bevarandet av vården i offentlig regi skulle vara den bästa garanten för att också de språkliga rättigheterna uppfylls.
– Tvångsbolagiseringen är en risk med tanke på den språkliga servicen inom vården. Språklagen förpliktar offentliga aktörer, men den nuvarande språklagen förpliktar inte till exempel privata företagare, säger hon.
Feldt-Ranta förhåller sig än- då skeptisk till huruvida lagen om vårdreformen kommer att gå igenom.
Hon hänvisar till att de fem, sex tidigare inte blivit av och att svårighetsgraden är högre i det senaste förslaget.
– Om jag skulle slå vad, skulle jag slå vad att reformen inte blir av, säger hon.